Intervju

Anna Öhlund – med snö i fokus

Många är nog de som sitter på ett kontor och önskar att de kunde spendera mer tid ute i naturen. Fotografen Anna Öhlund spenderar en stor del av sin arbetstid i skog och berg och det är sällan hon längtar in.

När jag börjar skriva den här texten faller de första snöflingorna över norra Stockholm. Och snö är något som spelat en stor roll för den fotograf som resten av den här texten kommer att handla om. För Anna Öhlund är friluftslivet en otroligt stor del av livet oavsett årstid. Hon har till och med lyckats få sin hobby att bli hennes arbete. Men vägen dit var inte självklar och spikrak. 

– Under hela min uppväxt höll jag på mycket med måleri och skulpterande. Under tonåren började jag fota lite med en kompaktkamera, men det var inte så mycket mer med det. Sen pluggade jag konstvetenskap i Uppsala ett tag, berättar Anna genom ett Skypefönster på min datorskärm. 

Hon har en tydlig norrbottnisk dialekt, en sån som inom telefonförsäljarvärlden klassas som »trygg och pålitlig«. Dialekten kommer sig av att hon ursprungligen kommer ifrån Kalix, men just nu är hon på besök i Haparanda. Efter ytterligare ett par års konstutbildning på Sunderby folkhögskola blev längtan till snö och skidåkning för stor, då åkte Anna till Riksgränsen för att säsongsarbeta under vintern. 

 

Foto: Anna Öhlund
Anna Öhlund är bosatt i Åre, men fotograferar på många platser runt om i den svenska fjällvärlden. Här är en bild från en glaciär på Kuinarcohhka i Narviksfjällen, fotad 2014.

 

– Arbetet var ju mest en ursäkt för att kunna åka så mycket skidor som möjligt, säger hon med ett skratt. 

Säsongsarbetandet i Gränsen, som det kallas, fortsatte i fem år. 

– Under den tiden var det svårt att ha med sig målargrejerna hela tiden, man bor rätt trångt och flyttar en del och de tar rätt mycket plats. Så jag började fota mer och mer, jag hade alltid med kameran ut på alla toppturer och annat. Då började jag inse att det här med foto var ju skitkul, fortsätter hon.  

Blev assistent i Åre

2009 sökte hon till Naturfotolinjen på Lofotens folkhögskola och gick det första året. Sedan blev hon stipendiat och gick även det andra året på utbildningen. Efter utbildningen kände hon att hon saknade rätt kunskaper om företagardelen för att kunna leva som frilansare på en gång och samtidigt blev hon tillfrågad av fotografen Nicklas Blom om hon ville jobba som assistent åt honom. Det var så hon hamnade i Åre, där hon nu har sin bas. 

– Det är väl i princip omöjligt att få en betald assistentplats nu för tiden, så det är inte så många som gör det tror jag. Man måste ju få in pengar på något sätt. Största delen av mitt arbete gick ut på att redigera och arkivera bilder, men jag snappade upp mycket om allt det andra också. Jag visste att Niklas var en duktig fotograf men också att han var bra på allt det andra. På konst- och fotoutbildningarna var det ingen som lärde ut hur man skulle marknadsföra sig, sköta kundkontakter, sälja in idéer och sig själv, berättar hon.  

Anstränger sig mer med konkurrens  

Redan under jobbet som assistent började hon så smått göra egna uppdrag.

Efter assistentperioden kände hon sig mogen att ge sig ut på egen hand. Nu har hon varit sin egen chef i drygt två år och blev kvar i Åre, den by med antagligen störst densitet av actionsport- och outdoorfotografer i Sverige. 

– Först tyckte jag att Åre kändes jäkligt långt söderut, säger hon och skrattar. Anledningen till att jag hamnade här från början var på grund av assistentjobbet. Efter utbildningen var man lite på noll, så det var tillfälligheter och ödet som avgjorde var man hamnade. Men sen började jag lära känna folk och många kontakter i branschen finns i byn. Egentligen skulle jag ju vilja bo i en liten stuga ute på fjället, vid en fjord. Men det är lite av en utopi, säger hon och verkar fantisera sig bort en liten stund. 

– Åre är som en pyttepytteliten stad, så det är en bra kompromiss om man samtidigt vill ha fjällen.

Jag undrar om inte konkurrensen är hård om jobben i byn, när det nu bor så många fotografer som arbetar i samma genre som hon gör. 

– Visst, konkurrensen är stor, men samtidigt är det många som har Åre som bas och arbetar på många andra platser. Konkurrensen gör också att man hela tiden anstränger sig till sitt yttersta för att göra ett bra jobb. Så man går inte på Ica och blänger snett på varandra direkt, säger hon med ett leende.  

 

 

    Sponsrad artikel från Nikon

    Senaste kommentarerna