Intervju
Anna Ulmestrand: Förälskad i makrofoto
Fotografi är som bäst när det inkluderar passion, lust och glädje. Att inte låta sig begränsas. Att följa infallen och lirka sig för eventuella svårigheter. Anna Ulmestrand lever i en värld av mönster och bryr sig inte så mycket om vilken tid på dygnet hon fångar dem. Resultatet drar till sig blicken och bjuder till en stunds tankearbete.
Motiven dyker upp i Anna Ulmestrands sökare som av sig själva. Men så är hon också tränad sedan barnsben att urskilja mönster i kaos. Uppväxten var en konstant frågesport om vad lilla Anna kunde se när pappa konstnären pekade ut olika former i trädkronorna.
– Det var på gott och ont, säger Anna med ett glatt skratt, för på nätterna när jag skulle sova kunde det vara jobbigt med alla ansikten som dök upp i skuggmönstret i taket och på väggarna.
Annas makrobilder hör till kategorin fotografier som man gärna återkommer till flera gånger. Även om betraktaren inte alltid omedelbart kan avgöra exakt vad Anna fotograferat finns det något magiskt lockande i bilderna. Ett frö som flyter på en droppe vatten har formen av en höna. Ett kvinnoben med psykedeliska strumpor är egentligen en bubbla i diskvattnet. Kombinationen av humor, spännande form, vackert ljus och mustiga färger möter besökarna i Annas fotoblogg. Kanske är det det oväntade som är hennes främsta signatur, att vad som helst är värt att avbildas. Anna fotograferar oavsett väder under alla tidpunkter på dygnet och tar tacksamt emot vad hon får. För det mesta i naturen är rätt häftigt när man verkligen stannar upp och betraktar det.
