Fotografporträtt: Magnus Bergström

När Annika Norlin kommer upp på land huttrar hon så mycket att det varma kaffet skvalpar ur koppen. Den svarta kostymen är dyngsur efter en halvtimme i Strålsjöns 15-gradiga vatten. Men Magnus Bergström är nöjd. Han har hängt på en stege ovanför Annika, insvept i svart tyg för att få bort reflexerna som annars skulle ha studsat i tjärnens svarta vatten. En assistent i våtdräkt har hållit henne bakom ryggen så att hon inte ska sjunka. Den armen ska Magnus senare klona bort i Photoshop.

Magnus Bergström gillar att arrangera sina motiv och har alltid en genomtänkt bildidé när han ska plåta porträtt. Betyder idén att han måste bygga en låda med spotlights som Andreas Kleerup får krypa in i, eller ett spegelrum där författaren och skådisen Jonas Karlsson ska fotograferas, ja då gör han det.

–  Det är roligt att leka lite och det finns säkert några Filterläsare där ute som förstår vad jag vill berätta, säger Magnus.

Filter har, med svenska mått, ganska många konstljusporträtt. Det bryter mot traditionen där naturligt ljus oftast varit normen. Filters bildspråk är snäppet mer »amerikanskt«.

–  Jag tror att man kan komma undan med betydligt mer stiliserad och skapad fotografi i Filter i och med att texterna är så allvarliga och seriösa. Med det som botten känner jag att det ger mig en större frihet att skapa en inramning som också är vacker. I alla fall i porträtten, säger Magnus.

När Magnus pluggade på danska bildkonstskolan Fatamorgana upptäckte han italienskt och holländskt 1600-talsmåleri med betoning på klärobskyr –samspelet mellan ljus och skuggor. Konstintresset har följt honom och bland annat inspirerat till Filterporträttet av Bingo Rimér.

–  Även hur man jobbar med ljus och form inom konstfotografin inspirerar mig – där finns mycket att lära, säger Magnus som också varit redaktör för konsttidningen Motiv.

Både han och Filters chefredaktör, Mattias Göransson, har läst amerikanska magasin som Rolling Stone och National Geographic sedan de var unga och när Magnus skulle arbeta fram Filters manér var det just från väst han hämtade mycket av inspirationen.

Men redan på 90-talet som fotograf på bland annat Expressen och dn kollade han in magasin som Vanity Fair med fotografer som Annie Leibovitz och svenske Jonas Karlsson. Magnus sökte sig till tidningarnas helgbilagor där man kunde ta ut svängarna och göra roligare bilder.

–  Det bidrog till att jag senare lämnade pressfotot för att utveckla mig på porträtt och jobba med ljus genom att ta med mig grejerna ut från studion. Det fortsatte jag med när jag började frilansa.

Filter har bara några år på nacken och innan starten kraxade olyckskorparna: En tidning som satsade på långa reportage och kvalitet var dömd att misslyckas. Läsarna skulle inte ha tid och kvalitet är för dyrt. Men korparna kraxade falskt; i dag närmar sig Filter en såld upplaga på 40 000 exemplar och är lönsam till skillnad från många andra tidskrifter.

Filters textredaktion sitter i Göteborg och bildredaktören Magnus sitter i Stockholm. Skype, telefon, e-post och självgående medarbetare är nycklar till att det funkar. Och eftersom övriga oftast har fullt upp med texterna har Magnus fått stor frihet med bilderna och med tidningens layout där han samspelar med formgivarna Ola Carlson och Jenni Carström.

–  Fördelen med att arbeta både som bildredaktör och fotograf är att jag är med från ax till limpa. Jag sitter med tidigt i planeringen av tidningen och jag gör slutleveransen med repro till tryckeriet. Det ger mig en gyllene chans att påverka bildstuket och hur vi lägger upp reportagen.

Tack vare Filterjobbet har han även utvecklat sitt fotograferande.

–  Som husfotograf har jag fått plåta mycket till varje nummer. Det har tvingat mig att tänka på ett sätt som jag inte gjort förut: samtidigt som jag har skapat ett manér, som jag alltid har i bakhuvudet, måste den stilen också varieras. Ska vi göra tio porträtt i samma tidning måste jag tänka på att blanda mellan studio, ljus i miljö och befintligt ljus, svartvitt och färg. Jag måste ha ett paraplytänk på hela tidningen när jag fotograferar och även när jag lägger ut jobb på frilansar.

De stora reportagen ligger på runt tjugo sidor och det är viktigt att komma igång så tidigt som möjligt. Filter kommer ut med sex nummer per år.

–  I bästa fall har vi en till två månader på oss innan tryck. Ola och jag tittar på vad jag kan fotografera och vad som ska läggas ut på frilansar. Vi jobbar väldigt tajt och jag har hela tiden kontakt med reportrar och fotografer för att diskutera vilka bilder som kan vara intressanta.

Olika typer av reportage kräver olika bildstil. Magnus försöker välja en frilans som han vet har en stil som passar för ett specifikt jobb. Då slipper han styra för mycket vilket skulle kunna hämma frilansarens egen stil och kreativitet. Det brukar betyda bättre slutresultat.

–  Vi försöker alltid ha en fotograf som jobbar länge med journalisten så att man får med olika miljöer som finns med i de långa texterna. Vi satsar mycket på bild och har hittills aldrig stått över ett reportage för att fotot blir för dyrt.

Just den här dagen sitter Magnus med repro inför deadline. Trots att han räknar med att hålla på till midnatt syns inga spår av nervös deadlinepress. Magnus slutjusterar bilderna i Photoshop och korrigerar dem efter cmyk-konverteringen till rätt tryckprofil. Därefter proofar han bilderna med hjälp av testutskrifter. Ett av reportagen handlar om brottaren och mma-fightern Eddy Bengtsson som Magnus har följt, bland annat i London. Det är klassisk bildjournalistik med mycket blod i flera bilder.

–  Blod är svårt i tryck och kan bli nästan orange. Jag kompenserar och lägger i lite mer magenta, säger Magnus och pekar på skärmen.

En blodig MMA-boxare låter kanske som ett grabbigt hjältereportage? Fel. Eddy Bengtssons öde är tragiskt och historien har större djup än så.

–  Det ska vara kul att läsa Filter – men man ska lära sig något också. Vi kan göra reportage om allting, men det måste finnas en bra story i botten. Jag tror också att det är viktigt att ha respekt för dem vi gör reportage om – vi berättar och sedan får läsarna dra sina egna slutsatser.