Intervju

Möte med Magnums president – Martin Parr

I över 30 år har Martin Parr pekat på det intressanta i vår vardag. Ibland absurt, ibland intressant men alltid underhållande. – Jag kan inte sluta. Jag är beroende, säger han när Kamera & Bild träffar honom i Hannover i Tyskland.

Vädret kunde inte vara mer passande. Morgonens dimma övergår i ett lätt duggregn som sedan blir allt mer intensivt under dagen. 

Precis så som vi gärna föreställer oss vädret i Storbritannien. Alltså perfekt inför ett möte med Martin Parr. 

Den mest brittiska av alla brittiska fotografer. 

Att han sedan länge arbetar över hela världen och svärmar över japansk och latinamerikansk fotografi spelar ingen roll. I slutändan är det alltid det brittiska vi förknippar honom med. 

Ingen annan har lyckats så bra med att fästa Storbritannien på bild. Och även när han rör sig i andra länder för att dokumentera absurda fenomen i vår moderna tid är den torra, brittiska humorn alltid närvarande. 

Sedan 1970-talet har han berikat konst- och fotovärlden med sina humoristiska bilder. Han har hunnit bli 52 år men är mer produktiv än någonsin. Han har gjort två böcker bara i år, ansvarar för utställningar, arbetar på flera löpande projekt samtidigt och är president för bildbyrån Magnum. 

Hur hinner han med allt?

– Jag är väldigt disciplinerad, säger han kort när vi möts på Sprengelmuseet i Hannover. 

Han är där för att öppna den enorma utställningen We love Britain!

Under två år har han fotograferat brittiska soldater stationerade i Tyskland. De firar drottningens födelsedag, poserar bredvid naturtrogna pappfigurer av Lady Diana och dricker te och öl.

 

Foto: Martin Parr
I serien We love Britain! visar Martin Parr livet bland brittiska soldater i Tyskland. Här en bild från firandet av drottningens födelsedag.

 

Bilderna är som en essens av Martin Parrs arbete. Det är roande och konstigt men alldagligt och ospektakulärt på samma gång. 

Och naturligtvis »very british«. 

Började fota som 13-åring

Att han skulle bli fotograf bestämde han sig för tidigt.

– Sedan jag var 13 år visste jag vad jag ville bli. Det fanns aldrig någon tvekan, säger han. 

Det var då han åkte upp till sin farfar som var en ambitiös amatörfotograf. Tillsammans tog de bilder och framkallade film, något som direkt väckte en gnista i den unge Martin Parr. 

Under studieåren i början på 1970-talet riktade han in sig på dokumentärfotografi. Som alla andra vid den tiden arbetade han med Leica och svartvit film. Färg var ännu något oseriöst och vulgärt som hörde hemma i amatörens fotoalbum.

Men till skillnad från andra dokumentärfotografer sökte han sig inte till det extrema. När andra gjorde serier om de utsatta i samhället eller reste till avlägsna platser valde Martin Parr att rikta kameran mot vardagen runt sig. Han vill utmana sig själv genom att söka motiv på de tråkigaste platser han kan komma på. 

Hans första utställning, Home Sweet Home, var en installation av ett typiskt brittiskt vardagsrum med hans egna bilder på väggarna. Sedan fotograferade han livet i den lilla staden Hebden Bridge under fem år.

– Efter det ville jag göra något mer konceptuellt. Jag fick idén att fotografera kring temat dåligt väder. I Storbritannien talar vi om vädret hela tiden, vi är besatta av det. Så jag gillade tanken att ta en nationell besatthet och göra en grej kring det. 

Projektet genomfördes med undervattenskamera och blixt och gavs 1982 ut som boken Bad Weather

Det var hans första men långt ifrån sista bok. Fram tills idag har han gjort hela 80 böcker. 

– Jag kan inte sluta. Jag är beroende, säger han och skrattar.

Vid den här tiden tog han de första stegen till hans karakteristiska användande av blixt. I Bad Weather var det en nödlösning för att lyckas ta bilder under mörka, regniga dagar. 

– Jag gillade folk som var bra på att använda blixt, som Lee Friedlander, Mark Cohen och WeeGee. Blixten gör det mer surrealistiskt och intressant. Det blir en annan atmosfär.

 

Foto: Martin Parr
Martin Parrs första bok Bad Weather gavs ut 1982. Där fotograferade han Storbrittaniens dåliga väder och började använda blixt.

 

Inspirerad av amerikanska färgpionjärer som Stephen Shore och William Egglestone bytte han också snart till färgfilm. Blixten lät han dock sitta kvar vilket gav bilderna deras starka och lysande färger. 

Tekniken har han senare vidareutvecklat och arbetar ofta med ringblixt. 

– 1982 började jag jobba i färg med projektet The Last Resort, en nedgången badort i norra England nära Liver-pool. 

Serien har blivit hans mest kända och visar besökarna på den steniga och smutsiga stranden New Brighton. Det är kaotiskt, trångt och fullt av rödbrända britter som äter och dricker.

– Jag spenderade tre somrar där och fotograferade. Vad jag ville göra var att kontrastera den ganska slummiga bakgrunden med de hemvana aktiviteterna från besökarna. 

 

 

Aktuellt just nu

    Text

    • Carl Undéhn

    Publicerad den

    10 jan 2015 - 06:00

    Martin Parr

    Ålder: Född 1952 i Epsom, söder om London.

    Bakgrund: Studerade vid Manchesters universitet 1970–1973. Medlem i bildbyrån Magnum sedan 1994, för tillfället dess president.

    Utrustning: Arbetade länge med Mamiya 7 och Plaubel Makina mellanformatskameror. Sedan 2007 digitalt med Canon 5D Mark III.

    Webb: martinparr.com

     

    Senaste kommentarerna