Intervju

Mats Andersson: På besök i trollskogen

Under Mats promenader i skogen finner han sin inspiration på samma platser som den kända konstnären John Bauer gjorde för snart hundra år sedan. Inspirationen ledde till en bok och naturbilder som egentligen inte är naturbilder.

– Jag har en

helt annan bakgrund än många andra naturfotografer, jag vet hur en älg ser ut men jag är inte speciellt intresserad av arter, förklarar Mats Andersson som just gett ut boken John Bauers skogar. Mats bakgrund är åt det konstnärliga hållet, till vardags arbetar han som art director och reklamfotograf, en rätt stor kontrast från de bilder som återfinns i hans senaste bok.

– Naturbilderna blir som ett andningshål för mig, det är skönt att kunna jobba med sina egna projekt också, säger han.

Projektet med John Bauers skogar har han arbetat med intensivt i tre år, men hans historia med Bauer går längre tillbaka än så. Mats är en erfaren dykare och på slutet av 1980–talet pratade Mats med en annan dykare som varit mycket i Vättern. Ett vrak som då kom på tal var ångbåten Per Brahe. Ombord på båten när den förliste fanns konstnären John Bauer med sin familj. De var på väg att flytta från skogarna utanför Jönköping till Stockholm. Konstnären omkom tillsammans med sin familj och övriga passagerare vid förlisningen. Skeppet bärgades 1922 men mycket av lasten ligger fortfarande kvar på botten, som har varit lite av en mytisk plats då det sägs att Bauer hade målningar med sig ombord som i så fall aldrig skulle ha setts av någon. Mats bestämde sig för att dyka på vraket och fotograferade lite under besöket. Några av bilderna finns i boken tillsammans med en text om dyket. Han hade redan då börjat fotografera lite mer konstnärliga bilder, men var enligt egen utsago en ganska kass fotograf då.

Det var först 2005 när han flyttade ut i skogen utanför Jönköping som fotograferandet tog fart på riktigt. Hans Nikon D200 var även den ett avstamp för hans fotograferande. Då tyckte Mats att det digitala hade kommit ikapp den analoga tekniken i bildkvalitet och funktion. Han började göra lite research om John Bauer och insåg att han faktiskt bodde i samma skogar som konstnären använt som inspiration för sina målningar. Mats började se de figurer som Bauer också hittat i skogarna och han började fotografera. Eftersom han har en annan skolning än många andra naturfotografer har hans bilder aldrig riktigt liknat konventionellt naturfoto, men det var runt 2008–2009 som Mats kände att han hade hittat sitt eget bildspråk.

– Jag hoppas att jag kan inspirera andra naturfotografer att våga ta ut svängarna lite med sina bilder, det blir oftast bara artbilder när man tittar på naturfoto, tycker Mats. Med artbilder menar han bilder som med teknisk perfektion visar upp en viss art. Det är inte heller naturbilder som Mats själv vill kalla sina bilder.

– De är ju inte regelrätta naturbilder, det är mer konstbilder med naturen som motiv, säger han. Jag lockar nog en annan publik än det klassiska naturfotot.

I Mats bilder hittar man figurer och former, men även älgar. Men, han ville ju inte ta artbilder?

– Älgarna är ett återkommande motiv i Bauers bilder, och de är de djur jag ser oftast ute i skogen. Antagligen var det samma sak för honom. Jag försöker oftast låta älgen bara bli en del av bilden, inte ta över den, säger han.

Förut försökte Mats ofta berätta vad han såg i bilderna men nu har han slutat med det.

– Det är roligare att se vad andra ser i dem, de verkar trigga folks fantasi på helt olika sätt. Vissa ser inget alls medan andra ser figurer och former. Det är ganska intressant att höra folks diskussioner när de tittar på bilderna, säger Mats. Folk verkar också titta längre på mina bilder än på en vanlig naturbild. Det är antagligen för att de inte är lika självklara. Man får fundera en stund och kanske titta en extra gång innan man har sett bilden ordentligt, berättar han.

Mats utrustning består av en mängd olika verktyg. I boken har han med bilder från bland annat sin Iphone, en Leica X1, Nikon D300 och en D3. En salig blandning med andra ord.

– Iphonen är lite spännande att fotografera med, jag har en app som heter plastic bullet som gör att bilderna blir skönt operfekta. Jag tycker att det ger ett annat liv till boken med bilder från olika format.

Den vanliga fotoväskan för hans skogspromenader består annars oftast av en Nikon D300 med en fast 300mm f/2,8 och en 2x extender samt en Nikon D3 med en 70–200mm f/2,8.

– Vissa tycker inte att jag behöver D3an, men jag skulle inte kunna få till mina bilder annars. Jag fotograferar aldrig med stativ och utan D3ans ljuskänslighet skulle jag aldrig kunna fota med 600mm på frihand i det svaga ljuset i skogen. Jag skulle heller aldrig kunna få mina panoreringar som jag vill om det inte vore för den nya bildstabiliseringen i telezoomen, säger Mats om sina kameraval.

Så trots att han inte vill ha tekniskt perfekta bilder väljer han ändå några av de bästa verktygen, för att det underlättar hans arbete.

Längst bak i boken John Bauers skogar finns en text där Mats förklarar vilka kameror han använt, vilka fototekniker han använt och hur han bearbetat bilderna i datorn.

Jag undrar om det är på grund av historien med Terje Hellesö?

– Jag tycker att det är svårt att sätta några gränser för vad som är tillåtet och inte för en fotograf. Men man måste redogöra för vad man gjort. I dag går det knappt att inte göra något med sina bilder i datorn, i princip alla bilder måste bearbetas i en dator. Samtidigt måste man vara noga med att berätta vad man gjort, har man lagt till eller tagit bort saker ur bilden på digital väg måste man säga det, berättar Mats. Han säger också att trots att han själv lever i gränslandet mellan naturfoto och konstfoto tillåter han sig inte att ta bort eller lägga till saker i sina bilder. En del bilder i boken har en koordinat skriven bredvid sig, det är alltså upp till var och en att besöka platserna som bilderna är tagna på för att se att skogen ser ut som den ska.

Mats menar att trots att man måste redogöra för hur man gjort så får det inte bli hämmande i ens skapande. Så länge man säger vad man gjort så borde det mesta vara tillåtet tycker han, det är svårt att sätta några gränser eller förbud.

– Vi har diskuterat det här i Naturfotograferna, och det här med att ta bort och lägga till är verkligen tabu, säger han.

Mats första bok, Årstiderna, var en ren fotobok, men till John Bauer–projektet ville han nå en bredare publik och därför samarbetade han med David Söderlind som skrivit texterna i boken. Nästa projekt kommer att vara en bok tillsammans med bland annat Anna Clarén, då blir det mer renodlat konstfoto. En utställning som hade vernissage samma dag som denna intervju gjordes innehåller bilder från både det nya projektet och några nya bilder i John Bauer–stil.

– Jag kommer inte att sluta ta bilder bara för att boken är klar, så det visas några bilder som inte är med i boken på utställningen, berättar Mats, fotografen som inte tar naturbilder, utan bilder på natur.

 

    Sponsrad artikel från Nikon

    Senaste kommentarerna