Intervju

Mattias Klum om sina 30 år som fotograf

Redan som 17-åring fick Mattias Klum sina första sponsorer. Han hoppade av gymnasiet – till sina föräldrars skräck – och satsade helt på sin passion. Ett beslut som i år har lett fram till jubileet: 30 år som fotograf. »Om jag misslyckades sa folk att jag kunde läsa på komvux, men det fanns inte på radarn för mig. Jag tänkte att jag måste lyckas«, säger Mattias Klum i en stor intervju med Kamera & Bild.

Den här 17-åringen, vem var han om du skulle beskriva honom?

– Glad, envis och social. Men samtidigt lite skör, det har jag alltid varit. Jag är en väldigt öppen person och det innebär att man är lite naken. Jag sätter inte upp en massa garder för att vara hemlig eller för att akta mig från att få smällar.­ Det kan tolkas som att man är naiv, men också som att man är gladlynt och tror människor om gott. Så har det nog varit större delen av mitt liv. Men det är klart, ju fler smällar jag åkt på desto mer försiktig har jag blivit med att lita på män­niskors goda sidor. Samtidigt har öppenheten hjälpt mig att komma nära människor, natur och djur. Läggningen har varit positiv, men jag har också åkt på smällar. Så är det ju. 

Under de 30 år som har passerat har teamet kring Mattias vuxit sig allt större. Att ha bra medarbetare är något han uppskattar, inte minst när humöret svänger.

– Jag är en berg- och dalbane-typ. Jag kan vara låg, jobbig­ och extremt krävande. Ibland är jag väldigt självkritisk och kritisk överhuvudtaget, för jag vill ha en viss kvalitet på saker. Då har det varit otroligt viktigt att ha de här medarbetarna som hela tiden hjälper en om man är nere, och trycker upp en lite grand. Och är jag för mycket uppe och flyger runt som en ballong – som jag också kan göra ibland, jag har nog en klassisk konstnärssjuka – då kan de balansera en lite. 

 

Foto: Mattias Klum / Tierra Grande AB
Ett gäng surikater solar magen i Kalahariöknen, Sydafrika, en tidig morgon innan det är dags för jakt. De är mycket effektiva jägare och jobbar ihop när de ska fälla smådjur som fåglar. Surikater äter även insekter, ägg, ödlor och frukt.

 

Du verkar vara väldigt medveten om dina egenskaper?

– Är jag ute i fält i flera månader eller sitter i gömslen veckovis, då hinner man fundera och viska om en del saker med dem man känner väl. Det blir ju terapi och meditation på samma gång, samtidigt som det är enormt mycket jobb.

Mattias fick sin första National Geographic-story publicerad 1997, när han var 29 år. Det var ett stort reportage från Borneo, ett projekt som Mattias började planera redan 1993. Under åren 95 och 96 tillbringade han hela 14 månader i regnskogen, för att därefter redigera materialet som även blev bok, film och en stor mängd radioprogram för P1. När National Geographic publicerade berättelsen var det första gången en svensk fotograf hade sin bild på omslaget, och vid den tiden var Mattias dessutom en av de yngsta med­arbetarna för det respekterade magasinet. 

– Det här var ett ohyggligt arbete. Det är inte bara att man skickar in lite bilder och ser vad det blir, utan det ligger jättemycket jobb bakom.

 

Foto: Tierra Grande AB
Surikater lär sig tidigt vad som utgör ett hot och vad de kan ignorera. Människor kan med tid och tålamod bli helt accepterade av gruppen.

 

Vad betydde det för dig att bli publicerad i National Geographic?

– Enormt mycket. Det är som att vara svenskt fotbollsproffs och bli kallad till Chelsea, Milan eller PSG. Man går från en nivå till en annan, och får möjlighet att lira med de stora tjejerna och grabbarna. Det var ju skitspännande – och läskigt!

Det som till viss del skrämde honom var risken att bli en »one-hit wonder«, att få ett reportage publicerat i National Geographic men aldrig något mer.

– En gång är ingen gång. Det är ju så. Och även om man är lycklig för det som har hänt vill man fortsätta kämpa. Det handlar inte om någon egotripp: »åh, vad häftigt att mina bilder syns för 50 miljoner läsare«. Utan jag har någonting jag vill berätta, om en värld som jag älskar och är orolig för.

Som vi alla vet hamnade inte Mattias i »one-hit wonder«-facket. Hittills har 13 av hans reportage publicerats i tidningen och han föreläser flitigt för dem runt om i världen. Dessutom fungerar han som rådgivare i sin roll som National Geographic Fellow, där han hjälper National Geographic Society kring vissa strategiska frågor. Fotouppdrag för dem blir det vart annat eller vart tredje år.

 

    Text

    Publicerad den

    1 okt 2016 - 08:34

    Mattias Klum

    Ålder: 48 år

    Bor: Uppsala

    Gör: Fotograf och filmare med bland annat uppdrag för National Geographic.

    Utrustning: Använder kameror och objektiv från Nikon. Väskor från LowePro.

    Ständigt aktuell, just nu bland annat med: Boken Big World, Small Planet tillsammans med Johan Rockström.

    Webb: mattiasklum.com

    Instagram: mattiasklumofficial

    Sponsrad artikel från Nikon

    Senaste kommentarerna