Bilden i fokus

Nissor Abdourazakov: Fotar livet på världens tak

Vad gör man när man alltid möts av frågande ansikten när man berättar om sitt födelseland? Man kan göra som Nissor Abdourazakov och ta med sin fotoutrustning och dokumentera landet för att omvärlden ska få se hur det ser ut.

Via en Ipad i Göteborg dyker Nissor Abdourazakovs ansikte upp på min datorskärm. Vårt videosamtal påbörjas strax efter det att Nissors ena förmiddagslektion i piano tagit slut. Det är nämligen det han arbetar med, piano. Han är pianolärare. En framgångsrik sådan. Hans elever har vunnit priser och spelat stora konserter både i Sverige och internationellt. Men det är inte på grund av Nissors pedagogiska eller musikaliska kunskaper vi talas vid. Nej, vårt samtal ska handla om det fotoprojekt han sysslar med i sitt hemland Tadzjikistan, ett projekt han kallar Roof of the World.  

Ville sprida kunskap

– När folk frågar var jag kommer ifrån och jag svarar Tadzjikistan är det knappt någon som vet var det ligger eller vet något om landet. Jag vill visa hur vackert det är där och hur människorna lever och ser ut. Det är knappt någon som har dokumenterat det på det sättet jag gör, så det finns inte så mycket bilder därifrån, berättar Nissor. 

Tadzjikistan blev självständigt 1991 när Sovjetunionen föll, landet ligger i Centralasien och gränsar mot Uzbekistan, Kirgizistan, Afghanistan och Kina. Landet är en fjärdedel så stort som Sverige och 50 procent av landet ligger på över 3000 meters höjd. 

Nissor flyttade till Sverige 1997 som student. Han har alltid älskat att fotografera, men medan han studerade hade han inte råd med en vettig kamera. Det var först när hans pianoskola tog fart som han fick råd att köpa en bra kamerautrustning. 

– Jag började fota lite porträtt, modeller i studio och några bröllop här hemma i Göteborg. Det är inget jag marknadsför, men om någon frågar brukar jag tacka ja. Jag lever ju inte på fotograferandet utan kan göra det jag tycker är roligt, säger han. 

I slutet av juni och under juli månad är de enda gångerna på året som Nissor inte har några pianolektioner, då brukar han passa på att åka hem och hälsa på sina föräldrar och sina släktingar som bor i Tadzjikistan. Föräldrarna äger en teater och hans mor är danslärare. På teatern finns en massa traditionella Tadzjikiska dräkter som används vid vissa föreställningar. De här dräkterna var det första som fångade Nissors fotografiska intresse. 

 

 

– Jag hade fotat i studio i drygt ett år ungefär och kände att jag ville göra något annat. Det var lite tråkigt att bara stå i studio. I städerna i Tadzjikistan klär sig folk som du och jag, och lever som oss. Det är ingen som använder de traditionella kläderna längre. Dräkterna har en stor variation beroende på varifrån i landet de kommer. I norr är landet lite rikare och dräkterna har dyrare utsmyckningar och söderifrån är de lite enklare. Jag tyckte att det var synd att de började glömmas bort. Jag ville dokumentera dem så att de skulle bevaras. Det första året jag tog med mig kameran hem fotograferade jag de här dräkterna, förklarar Nissor och fortsätter: 

– Jag hade inte förberett mig så mycket, så när jag väl kom ner fick jag försöka få tag i modeller som kunde ställa upp och bli fotograferade med dräkterna på sig, men det gick bra. 

Slog ned som en bomb

När Nissor sedan publicerade sina bilder på modellerna i de traditionella dräkterna skapade de stor uppståndelse på nätet. Det var unika bilder från ett land som knappt någon hade hört talas om i stora delar av världen. Samtidigt var det många tadzjiker ute i världen som hörde av sig och uppskattade hans bilder eftersom något liknande inte riktigt hade gjorts tidigare. 

– Många hörde av sig och frågade om de kunde använda bilderna, men många har bara stulit dem och använt dem ändå. Jag vet om att det händer, men jag hör inte av mig och kräver pengar av dem. Det känns okej att de använder mina bilder, menar han.  

Efter den första sommarens projekt kände Nissor att det var dags att ge sig utanför städerna och fotografera människorna som lever på landsbygden. Eftersom landet till stor del består av berg lever många ett ganska hårt och slitsamt liv. 

 

Efter det första årets porträttbilder ville Nissor göra något mer genuint och realistiskt.

 

– Jag ville plåta vanliga män­niskor men jag kände att de som bor i städerna var inte så intressanta, de lever ju ungefär som oss så det skiljer sig inte så mycket. Jag ville ut i byarna i bergen för att fotografera de som bor där, berättar han. 

 

Aktuellt just nu

    Senaste kommentarerna