Bilden i fokus

Nissor Abdourazakov: Fotar livet på världens tak

Vad gör man när man alltid möts av frågande ansikten när man berättar om sitt födelseland? Man kan göra som Nissor Abdourazakov och ta med sin fotoutrustning och dokumentera landet för att omvärlden ska få se hur det ser ut.

Studioblixtar för kontroll

När någon tackar ja till att vara med på bild jobbar Nissor snabbt. Inom någon minut vill han ha tagit ett par bilder för att hinna fånga personen innan denne börjar bli lite medveten och börjar göra sig till. Därför behöver han en assistent som kan hålla ljuset. 

Han jobbar nämligen med rejäla blixtar för att kunna kontrollera situationen. Numera har han med sig Profotos sladdlösa TTL-blixtar B1 och de lite mindre B2. Det största problemet med att fotografera är det starka solljuset och bristen på skugga. För att kunna använda de stora bländare och korta skärpedjup som han vill ha och samtidigt ha kontroll över ljuset får han ofta använda alla de 500Ws som B1:orna kan ge ifrån sig. Oftast helt utan ljusformare eftersom det tar för lång tid och de starka vindarna gör att en softbox eller ett paraply inte klarar sig speciellt länge. Han underexponerar omgivningen ett steg och slår sedan på med blixten för en korrekt exponering. 

Bra utrustning är a och o för Nissor i de förhållanden han fotar i och vare sig blixtarna eller hans Nikonkameror har svikit honom än så länge. 

– Jag har en D810 med en fast 200millimeter f/2 och en D750 med en fast 24millimeter f/1,4. Tvåhundran använder jag för porträtt och tjugofyran för lite landskap och porträtt i miljö. Har några zoomar också, men de använder jag bara när jag fotar bröllop när jag inte kan flytta på mig så mycket, säger han. 

Tvåhundran hjälper honom också att lyckas ta bilder där människorna ser lite mer avslappnade ut eftersom han inte behöver, eller kan, stå så nära. 

 

 

– De här människorna är inte vana vid att någon kommer fram och trycker upp en kamera i ansiktet på dem, med tvåhundran kan jag stå på längre håll och då slappnar de av mer och ser naturligare ut, förklarar Nissor via videofönstret på min datorskärm.  

Under de senaste resorna har han bara använt de två ovanstående objektiven, anledningen är ganska enkel. Att byta objektiv går nästan inte. 

– Det är så dammigt där att det inte går att byta objektiv utan att kameran fylls med damm. Trots att vi sitter i en bil med stängda fönster när vi åker omkring är allt täckt med damm när man kommer fram. Jag blåser rent objektiven på kvällarna men jag fick skicka in dem på service när jag kom hem, nu är de som nya igen, säger han med ett skratt.  

Retuscherar inte ansiktena

Nissor har arbetat på olika sätt med sina bilder från Tadzjikistan. Den ­första omgången med bilder på modeller iförda de traditionella dräkterna de retuscherade han på samma sätt som han brukar retuschera sina modellbilder. Det vill säga att se till att det ser snyggt ut med hjälp av bland annat hudretusch. Men när han tog sig ut i bergen för att fotografera de som bodde där ville han inte göra något sådant. 

– Jag vill visa hur de egentligen ser ut. Vädret i bergen gör att de ofta ser mycket äldre ut än vad vi gör vid samma ålder. Det blåser alltid mycket och man ser det på deras röda kinder, det är vinden som sliter på ansiktet, berättar han. 

 

 

 

Redan nu har Nissor börjat träna inför sommarens resa. Han ska ta sig till den avlägsna dalen Yaghnob i nordvästra Tadzjikistan. Hit kommer man inte med bil. Med hjälp av åsnor ska han få med sig den tunga kamerautrustningen men själv måste han gå till fots. 

– Människorna i den här dalen har levt isolerade väldigt länge. De har ingen kontakt med omvärlden och vill ha det så, det är ett stolt folk. Under sovjettiden blev de tvångsförflyttade till andra delar av Tadzjikistan, men när unionen föll flyttade de tillbaka, trots att livet var lättare dit de blivit förflyttade, berättar Nissor och fortsätter: 

– De ser inte ut som andra tadzjiker eftersom de har varit isolerade så länge. De pratar inte samma språk, persiska, som övriga Tadzjikistan heller. Det är bara runt 2500 personer som fortfarande kan deras språk. För att dokumentera det tänkte jag försöka filma också, förklarar han. 

 

 

Har ställt ut

Projektet som började med frågan »Tadzjikistan, var ligger det?« har resulterat i många bilder och flera av dem ställdes ut på Scandinavian Photo i höstas och Nissor är sugen på att göra flera utställningar. Men det betyder inte att han är färdig, förutom sommarens resa vill han även ta sig längre norrut i landet och fotografera andra delar. 

– Halva hjärtat är ju kvar i Tadzjikistan och jag vill gärna att många ska få se hur vackert det är där. 

 

    Sponsrad artikel från Nikon

    Senaste kommentarerna