Intervju

Ulla Montan: Porträttören

Utan knussel fångar Ulla Montan en bit av en människas själ i sina porträtt. Hon äger styrkan att veta vad hon vill ha och faktiskt få det. 60 år gammal blir hon fortfarande lika tänd inför varje jobb som när hon började fotografera.

Publicerad

Paris 1981. Ulla Montan är på charterresa med en vän. Vännen känner författaren Klas Östergren och Ulla fotograferar honom. När hon kommer hem till Stockholm igen får hon ett ryck och ringer några tidningar. Hon frågar om de vill köpa en jättebra bild på Klas Östergren i Paris och de svarar ja. Ulla säljer sin första bild någonsin och inser att det går att tjäna pengar på sin fotografi.

Stockholm 2010. Väggarna på Café Rival vid Mariatorget är täckta av porträtt Ulla Montan tagit på författare, skådespelare och andra kända människor som bor på eller har anknytning till Södermalm. Utställningen är permanent och kom till på Benny Anderssons, som äger Rival, initiativ. Nya bilder tillkommer, men i stort är det samma porträtt som möter besökarna.

– Det är fina bilder och jag är stolt över att ha tagit dem, säger Ulla. Det är själ på väggarna som strömmar ut. Folk trivs på Rival och bilderna är en av anledningarna.

En utställning med författarporträtt turnerar också runt på bibliotek runt om i landet. Annars har Ulla lagt ner utställningsbiten. Annat var det förut då hon ställde ut en hel del.

– Allt har sin tid och man tröttnar och vill göra nya saker. Till slut gav det ingenting att ställa ut för det kostar mer än vad man får ut av det. Inte i pengar utan att det var så mycket jobb. Biblioteksutställningen är bra för att den vandrar runt och Rival är hur kul som helst. Jag får mycket respons från folk som har sett den.

Porträtt har varit hennes grej sedan början. Källan till den lyckosamma karriären som porträttfotograf är styrkan att alltid veta vad hon vill ha. Och att få det varje gång.

– Jag kan porträttera en människa så bra den människan kan bli porträtterad.