Krönika

Bengt Luthman: Vill du ha hummer eller pizza?

Jag tillhör en av de där som får ta emot både nära och käras (samt vare sig nära eller käras) frågor om vad de ska köpa för kamera.

Jag är också rätt säker på att du som väljer att läsa den här tidningen också är en av de som ofta får stå till svars när bekantskapskretsen ska langa ut sina surt förvärvade slantar på ett stycke ny elektronik.

Men att låtsas vara den allvetande kameraexperten som kan allt och vet allt är inte alltid så enkelt. Även om man faktiskt råkar vara väldigt kunnig och påläst. Den stora svårigheten är nämligen oftast inte att ge några bra förslag på kameramodeller som kan passa vederbörande. Det svåra är nämligen att få frågeställaren att veta vad denne vill ha.

Idag finns det förhållandevis många märken, modeller, system och därmed även prisklasser av kameror att välja mellan. Om man skulle rada upp dem alla skulle det bli helt omöjligt att överblicka allt och dessutom kunna, utan några referenser, säga vilken som är bäst. Det här är ett dilemma vi haft varje gång vi har reviderat vårt betygssystem för testerna i tidningen. Utan att veta vem som kan tänkas köpa kameran är det svårt att säga om den är »tillräckligt bra«, »prisvärd«, »dålig« och så vidare. Vissa saker är så klart enkla att bedömma, om bildkvaliteten är kass rakt igenom är det så klart en dålig kamera. Men så är det inte i dagsläget. Det finns i stort sett inte några dåliga kameror idag. Att därför få frågan »Vad ska jag köpa för kamera?« utan att ha någon som helst ytterligare information är ungefär som att försöka svara på frågan »Vad ska jag äta?« utan att veta vad personen tycker om, är allergisk mot, har i kylskåpet, bor nära för restauranger, är sugen på och så vidare.

Om jag fick den frågan skulle jag så klart kunna svara »Du ska äta en schysst, vällagad hummer«. Men en tisdag i februari när man just kommit hem från jobbet, är trött, antagligen förkyld med välfyllda bihålor och en lätt huvudvärk så är kanske inte »hummer« svaret du var ute efter. Snarare »pizza« eller kanske »men du, ta och köp hem lite thaimat så slipper du ställa dig vid spisen«. Men jag fick ju inga preferenser så jag kommer att stå fast vid mitt första svar »hummer«. Du blir således förbannad och tycker att jag är lite av ett oförstående as som inte fattar att du inte vill ställa dig och laga hummer kryddad med migrän och halsont.

Nu är det så klart inte ditt fel att du inte sa att du inte ville laga mat utan mest ville svälja deg, ost och tomatsås i en ohelig allians utan närmare ansträngning. Eller jo, lite ditt fel är det. Men jag borde ha ställt några följdfrågor, om jag ville vara en snäll kille alltså, och det vill jag väl, oftast. Jag hade kunnat fråga om du ville laga mat eller om du ville att någon annan skulle laga mat åt dig. Om du var sugen på något enkelt eller på något mer avancerat. Ja du vet, ta reda på lite mer om dina önskemål för att kunna ge dig ett bättre förslag.

Men vad har pizza, hummer, migrän och vad jag nu yrar om, med kameror att göra tänker du? Jo, utan att veta vad någon ska ha sin kamera till, vad någon är villig att betala, så är det väldigt svårt att ge några vettiga förslag. Sist jag själv stod inför ett kameraval var det ganska enkelt. Jag ville ha en vattentät kompaktkamera och jag visste med mig att jag ville ha wifi, det gav mig (då) två alternativ. Antingen skulle jag betala 4000 kronor eller runt 2000 kronor. Jag valde det billigare alternativet och så var saken klar. Hade jag inte haft de två preferenserna, vattentät och wifi, så hade valet varit betydligt svårare. Följdfrågorna man måste ställa för att kunna hjälpa någon att välja kamera är så klart: Vad ska du använda den till? Vad vill du att kameran ska kunna göra? Hur mycket vill du betala?

Utan svaren på de frågorna är det hopplöst att hjälpa till. Och då är det okej att säga »hummer«.