Krönika

Calle Rosenqvist: För bra för att vara sant(?)

Det är inte bara en gång jag hamnat i diskussioner med andra fotografer över vilka prylar som är bra och prisvärda. Som vi alla vet så kan foto – om man vill – vara en bakomliggande faktor att ruinera sin ekonomi totalt.

Jag har tidigare skrivit en krönika där jag stött på människor som sålt allt för att kunna köpa de dyraste och bästa prylarna utan att de egentligen behöver dessa. Men det finns också en pryldiskussion åt andra hållet, när man är rädd för att gå miste om ett superklipp, den där extra rabatten eller det fantastiska  priset på en exakt den grejen jag behöver just nu. I många forum har jag sett diskussioner kring fotografer som blvit lurade när de köpt prylar. Alla varningsklockar ringde, men köparen var döv – så det hjälpte inte.

För bara några dagar sedan blev måttet rågat även för mig, och jag började inse att de som inte har full koll på fotoprylar och märkena som gäller inom dessa områden lätt kan bli lurade, och främst är det amatörfotografer som ramlar i fällan. Här gäller det att upplysa, förklara och påvisa en problematik, och precis det har jag tagit mig an nu.

På sajten wish.com, som fungerar som en samling av butiker på nätet, kan man hitta alla möjliga elektronikprylar till alla möjliga priser. Många prylar skeppas från Kina och vidare till dig som konsument. Bara det ser många som ett problem då Kina tillämpar andra riktlinjer när det gäller säker elektronik, men även den möjliga miljöpåverkan som finns både vid produktion och transport över världsdelarna kan vara ett problem – för att inte tala om tiden det tar innan man får sin beställning.

Men ändå är det priset som lockar. Märkeskort för en tiondel av originalpriset. Men alla vet ju att det är fejk. Eller? Det är ju bara att chansa, tänk om det ändå stämmer, att det är ett specialerbjudande just nu på det där minneskortet från Sandisk eller Lexar ... det är ju ändå bara 40 spänn som ryker om jag har fel, och är det rätt så har jag ett minnekort på otroliga 64 gigabyte!

Det låter ju fantastiskt, men sällan är det det. Det låter ju billigt, men oftast blir det motsatsen då bilder försvinner från kortet, kortet beter sig konstigt och till slut bara lägger av. Du visste bättre, men agerade sämre – du köpte grisen i säcken – trots att du visste att det var för bra för att vara sant.

För att beskriva hela problematiken har jag nu beställt ett minneskort från wish.com. Kimsnot är märket, för övrigt helt okänt för mig sedan tidigare, och dess etikett är designad exakt enligt Sandisks egna design på SD-kort, förutom att det står Kimsnot i stället för Sandisk. Bara en sådan medveten design öppnar upp för den oinsatte att missta det för ett märkeskort. 

Storleken är 128 gigabyte, och det ska klara överföringshastigheter på upp till 95 megabyte per sekund, och har dessutom U3-märkningen som innebär att den ska klara kontinuerlig skrivning med 30 megabyte per sekund till kortet. Kortet skickades efter några dagar från Kina, fakturan är redan e-postad – från ett företag som för övrigt i sina villkor menar att de hjälper till om något inte stämmer överens med beställningen eller inte dyker upp. Och eftersom jag inte vill döma någon på förhand, vare sig wish.com eller Kimsnot, så klämmer jag in ett frågetecken i rubriken.

För tänk om det ändå stämmer, att kortet fungerar felfritt, håller länge och levererar enligt utsago? Då har jag gjort värsta kapet – jag köpte grisen i säcken och vann – trots att jag hade på känn att det var för bra för att vara sant. Plötsligt händer det – och jag lovar att upplysa er om slutet på historien.

 

167315513313063_1593690527342214
 

    Sponsrad artikel från Nikon

    Senaste kommentarerna