Krönika

Sara Arnald: Konsten att tävla med sig själv

Fototävlingar, är det något att ha? Kan man ens tävla i bild? På det sistnämnda svarar jag ett övertygat »nej«.

Publicerad

Måhända låter det tråkigt, men å andra sidan är jag lite mjukare när det gäller frågan om huruvida det finns någon mening med tävlingar. Man måste bara vara införstådd med att det är två olika saker – allt handlar om kontext.

Jag tänker börja med att påstå att det inte finns något som heter en bra bild, jag säger hellre en bild som gör jobbet. Det kan handla om teknisk kvalitet, om timing och rätt urval, men främst handlar det om att man verkligen förstår hur bilden ska användas och vilken målgrupp som bilden riktar sig till.

De flesta fototävlingar är lite för luddiga för att allt detta ska få plats. Oftast ska man skicka in sin bästa bild på ett specifikt tema, som »porträtt«, ett tillstånd som »ensamhet« eller en specifik plats, till exempel »skogen«. Bilden kommer i övrigt att vara helt kontextlös och därför blir resultatet ofta bilder som är på tok för övertydliga för att någonsin vara användbara. Dessutom är det ofta andra fotografer som bedömer bidragen, och det är ju en snäv (och inte speciellt intressant) målgrupp …

Du bör också vara införstådd med att du inte är en fantastisk fotograf bara för att du är framgångsrik i tävlingar. Det säger ingenting om hur du jobbar eller hur ofta du kommer hem med bilder som fungerar. Det arbete som du skickat in är ju ett slags drömbild av den fotograf du är när allt, precis allt, klaffar.

Det som urskiljer en bra fotograf är att en sådan alltid förväntas leverera ett gott resultat, oavsett förutsättningar. Det är hagel och drivis på stranden där sommarkampanjen ska fotograferas, kameran går sönder, personen som ska fotograferas hatar dig, du har ont i huvudet, dina utlovade 15 minuter blev plötsligt 15 sekunder och solen trillar ner men du levererar ändå allt du lovat och lite till. Och du har inte tid att stå och pilla med detaljer när beställaren skriker SKYNDA! SKYNDA! som en toppad lekledare i Fångarna på fortet. När materialet lämnats har den journalistiska vinkeln plötsligt ändrats och då triumferar en kompetent fotograf ändå med ett kompletterande material som fungerar minst lika bra.

Det är det är som är den riktiga tävlingen. Din tävling mot väntade och oväntade förutsättningar. Och inte minst mot dig själv.

Däremot tänker jag att det kan finnas något som heter »en bättre bild« jämfört med en annan bild. Det är så jag tycker man kan förhålla sig till fototävlingar, som yttre omständigheter som stressar och pressar så att man gör bättre ifrån sig. Inte nödvändigtvis i relation till andras material, utan att man levererar bättre än man vanligtvis skulle göra.

I min värld finns det andra sammanhang där man kan få feedback på ett mer givande vis. Men om fototävlingar är din grej måste du också göra din research för att veta vilka som är värda att ställa upp i. Det finns nämligen alldeles för många, och få är vettiga.

Mitt tips är att prioritera tävlingar som tar hänsyn till bildserier, inte bara enstaka bilder. Jag skulle också undvika tävlingar som kräver en betydande avgift (någon blir rik på detta och det är inte du), tävlingar med låga prissummor (en putsduk eller en publicering i en broschyr är väl inte värt besväret, eller?) eller där de vinnande bilderna inte når din målgrupp.

Och viktigast av allt: delta aldrig i tävlingar som innebär att någon annan obegränsat får använda dina bilder.