Reportage
Med flygplan i sökaren – möt Arlandas flightspotters
Det handlar inte bara om flygplan och fotografering. Det är ett sätt att umgås.»Att stå här själv en hel dag är ju inte speciellt kul. Gemenskapen är väldigt viktig«, säger Andreas Eriksson som är flightspotter.Kamera & Bild begav sig till Arlanda för att lära sig mer om flygplansfotografering och varför det är så populärt.
Publicerad
Inledning
Medan Indiens president hälsas välkommen av kronprinsessan Victoria och prins Daniel har intresset bland alla flightspotters redan avtagit. 747:an står nu på sin plats och kommer inte att röra på sig igen förrän kommande tisdag.
Owe Hanqvist tittar igenom sina bilder och fastnar vid en. I den börjar han räkna hur många flygplan och fåglar han lyckats fånga i samma ruta.
– Här ska du se… där har du en Gripen och två fåglar, och där är ytterligare en Gripen. Zoomar vi ännu närmare ser du en till fågel där nere. Så det blir två Gripar, en 747:a, en örn…
– Örn? Det var väl en gam, inflikar Janne Wästlund med ett skratt.
– Haha, ja eller något liknande. Jag kan inte sådana fåglar, jag kan bara de som är gjorda av stål, svarar Owe.
Jag har stämt träff med några inbitna flightspotters som ofta är ute och fotograferar vid Arlanda. »Det finns de som nästan bor här«, säger en i gruppen. Att intresset är stort råder det ingen tvekan om. För nu när Air India väl har landat är det många allmänt nyfikna personer som åker hem, men bland dessa flightspotters finns det inga tecken på att de tänker göra det samma. Ännu är kvällen ung, och många plan att vänta.
Startade grupp på Facebook
Janne Wästlund bor i Uppsala och tar sig ganska snabbt till Arlanda, där han kan bli kvar under en hel dag.
– På somrarna kan jag vara ute här i säkert 13 timmar. Det kommer ju ganska mycket intressant på morgnarna. Sen är jag kvar här under dagen och käkar och tar det lite lugnt, snackar med de andra. Därefter fotar jag lite mer.
När det är dags för mat vet Thomas Woxberg vart de ska ta vägen.
– Då åker vi iväg till Statoil och kör en korvmeny. Vi borde nästan ha rabatt på Statoil som flightspotters, så mycket som vi handlar där.
– Ja, det tycker jag också, säger Janne.
Janne startade för flera år sedan gruppen Flygplansfotografen på Facebook, där det laddas upp bilder på flygplan från hela världen. Även bland gruppens medlemmar finns det många från andra länder.
Flygplansfotografen
Varför startade du gruppen?
– Det började med att jag och en kompis…, hinner Janne svara innan Owe avbryter honom:
– Nu kommer British 767:a.
– Ursäkta, jag måste fota, säger Janne till mig och intar en bättre fotoposition.
Efter att ha fångat British Airways Boeing 767 på bild, under planets inflygning mot bana 19L tar Janne upp tråden igen:
– Jo, det började med att jag och en kompis startade gruppen för att kunna lägga upp våra bilder där. På den vägen var det och sen fick andra nys om den. Samma kväll hade jag redan fått flera förfrågningar av folk som ville vara med i gruppen. I dag har Flygplansfotografen över 4 100 medlemmar.
Intresset är alltså stort?
– Ja, det är det och det sprider sig. Sen är ju inte alla aktiva. Jag har träffat medlemmar som säger att de tycker det är kul att titta på bilder, men de fotar inte själva. Och det accepterar jag också.
Andreas Eriksson är en av medlemmarna som även har startat en egen grupp, Flightspotting Arlanda med fokus på vad som landar och startar på just denna flygplats. I dag har gruppen över 1 200 medlemmar.
– Jag åker ofta ut för att fota om det är någon »kärra« jag inte har bild på. Men mest tycker jag detta är ett kul sätt att umgås på – ett bra tidsfördriv på kvällarna, säger Andreas som även ser flygplansfotograferingen som en möjlighet att utvecklas som fotograf.
– Det är kul att fota och försöka förbättra sig själv. Det fungerar ju så att man tar tio bilder och en går an att använda. Just nu har jag svårt att få bra skärpa tycker jag. Tror jag måste lämna in kameran för lite kalibrering.
Efter en dag på Arlanda laddar Andreas upp bilder i Facebook-gruppen samt arkiverar dem hemma på datorn som »snart måste tömmas lite eftersom den börjar bli full«.
Vad är det som är så fascinerande med flygplan?
– Jag har egentligen inget riktigt bra svar på det. Det är stämningen på något sätt, säger Andreas som har 31 mil att ta sig till Arlanda eftersom hemmet ligger i Mora.
Men under veckorna kör han lastbil i Stockholm, då han transporterar asfalt. På kvällarna kopplar han av med att fota på Arlanda, och på somrarna tillbringar han tillsammans med flera andra flightspotters gärna sina söndagseftermiddagar längs någon av banorna.
– Gemenskapen är väldigt viktig, säger Andreas och får medhåll från Janne:
– Det är det absolut viktigaste.
Ljuset är det svåraste
Ljuset är det svåraste
Janne har själv flugit privatflyg tidigare, vilket är anledningen till hans stora flygintresse.
– Egentligen är allt som flyger intressant. När du står på en plats där flygplanen kommer förbi nära, då är det ganska maffigt faktiskt. Du får en känsla av att plötsligt vara väldigt liten.
För Owe väcktes flygintresset under en semesterresa.
– För många år sedan skulle jag flyga till Bangkok och satt i en MD-11 och hade ingen aning om vad det var för flygplan. Men jag tyckte det var ett häftigt plan, och sen dess har mitt flygintresse bara vuxit.
De flightspotters som jag träffar denna söndag vittnar alla om ett stort intresse både för flygplan och fotografering. Målsättningen för många är att få till spännande och snygga bilder.
Men så är det inte för alla flightspotters eftersom det grovt sett finns två olika skolor: De som vill skapa kreativa bilder och de som mest bara vill dokumentera flygplanens registreringsnummer.
– En del är ute med kikare och block. De tar inga bilder utan prickar bara av registreringen, säger Thomas.
Vad är svårast med att fotografera flygplan?
– Att få till ljuset. När jag följer planet med kameran så kanske det är mörkare i vissa partier och ljusare i andra. Kör jag då manuellt måste jag hålla på och skruva för att få balans hela vägen, förklarar Janne som gärna fotograferar flygplanen i motljus »som en siluett mot en röd himmel – det kan vara snyggt«.
– Det kan också vara svårt att hinna till rätt bana, säger Owe och berättar om Indiens president:
– Vi stod ju här och väntade eftersom alla landar här i dag. Men så hörde vi på radion »19R« och det är ju den andra banan. Dit hinner vi inte, det är för långt att åka och för långt att gå. Då åkte vi istället dit där planet skulle taxa förbi, och fick några bilder där istället.
– Vi hade ju väldig tur när Air India taxade in, att solen tittade fram lite just då, säger David Martin som har radiomottagaren i fickan.
Han har lärt sig förstå kommunikationen mellan tornet och flygplanen, och även med radion fått uppleva mer udda situationer som när en pilot frågade efter ett fotbollsresultat.
Bland många flygbolag i dag, såsom SAS, KLM och LOT har det blivit populärt att designa vissa plan så som de såg ut på 60- och 70-talet. Att fånga ett sådant plan på bild ger pluspoäng för en flightspotter. Jag får även lära mig att en exponering med flygplanets blinkade lampor synliga är mer värd än andra bilder. Och tydligen är det rätt svårt att lyckas med detta förstår jag när Andreas tar en serie av minst 20 bilder mot ett plan – utan att någon av exponeringarna fångar det blinkande ljuset.
Andra saker som kan göra en flygplansbild mer spännande är ett dramatiskt väder, ett solblänk eller genom att du bara fotograferar en del av planet.
Har koll med app
Jobbar ni mycket med bilderna efteråt?
– Ja, i alla fall några av dem. De man tycker är värda att hålla på med. Jag tricksar till dem lite, rätar upp horisonter och försöker kanske få fram något litet blänk, säger Owe.
Att redigera bilderna är mycket av poängen med att fotografera tycker Janne.
– Nästan alla digitala bilder måste efterbehandlas. Det går ju inte att fota och få en bild att se bra ut på en gång, jag har i alla fall inte lyckats med det.
Håller koll med app i mobilen
Förutom radio använder sig gruppen gärna av appen Flightradar24, för att se vilka flygplan som är på ingång.
– Thomas Cook är försenad, är ni förvånade?, säger Andreas lite hånfullt och jag undrar varför den ofta är det.
– Det är ju charter…, kommenterar Owe utan ytterligare förklaring.
Andreas tittar vidare i appen:
– Det här är spännande. Just nu ligger både Thomas Cook och kinesen på 26 minuter. Det vore lite kul om de kom på rad.
– Ja, att få två stycken 330 på samma bild, säger Thomas förväntansfullt.
Det visar sig en stund senare att Airbus 330 från Air China landar på 19R, alltså den andra banan i nord-sydlig riktning. Alla blir lite besvikna men inte förvånande: »Han landar oftast där, betalar antagligen extra för att få göra det.«
En bit bort från där vi står dyker det upp en kille i mer officiell klädsel. »Är det Martin som kommer där?«, säger Janne och alla vinkar.
Martin Ohlström arbetar som »cabin attendant«på SAS och har precis klivit av sitt pass.
– Jag har varit nere i Malmö och kört charter till Rhodos. Började dagen klockan halvfem i morse, säger Martin som nu har hängt kameran runt halsen för att fotografera lite flygplan.
Han har alltid med sig kamerautrustningen på sina arbetsresor och passar ofta på att fotografera när möjligheten ges. I ett fodral har han minst 15 minneskort för att inte känna sig begränsad. Förutom bildskapandet gillar han även att pricka av flygplanen.
– I början var det så att jag inte tog några registreringar, men sen blev det att jag gjorde det också. När du har varit ute här på Arlanda ett tag inser du att det är väldigt mycket samma plan som kommer. Då är det kul att försöka samla så många registreringar som möjligt.
Hans flygintresse kom först, innan han började arbeta för SAS. Men där har flera svårt att förstå Martins intresse.
– Mina kollegor har lite roligt åt mig när jag sticker ut och fotograferar flygplan på min lediga tid. Då händer det ju även att jag lyckas fotografera kollegor som jag känner, det är lite roligt.
Triggar varandra
Triggar varandra till bättre bilder
Nu landar planen i en strid ström. Det är tydligt att söndagskvällar är ett bra tillfälle för flightspotting. Thomas Woxberg tittar igenom sina bilder i kamerans display.
– Först kollar jag i kameran om det överhuvudtaget blev något. Men även om det kan se jättebra ut i kameran, ser det kanske bara ut som skit när jag kommer hem.
Oavsett vad så tycker han utbytet sinsemellan i gruppen är det mest utvecklande.
– Tidigare var jag ute här lite mer spontant, men sen började jag träffa folk och då blev det roligare. Vi triggar varandra att ta bättre bilder. Dessutom får vi mycket idéer av varandra.
Krävs det avancerad utrustning för att fota flygplan?
– Nej, egentligen inte. Det gäller nog mer att ha lite känsla och tur. Och att du kan göra lite grand på datorn hemma. Owe har ju till exempel lyckats få till väldigt bra bilder men inte haft så jättehäftiga prylar, säger Thomas och Owe svarar:
– Nej, jag har precis köpt det här objektivet, ett 70–200. Hade ett enklare 70–300:a förut men då när jag gick över 200mm blev det värmedaller. Så fick jag låna ett bättre objektiv och insåg att jag måste ha ett eget sådant.
Men alla har någon typ av teleobjektiv, det krävs?
– Ja, det är en fördel i alla fall, säger Thomas.
– Jag har tele med en konverter på 1,4. Med kamerans »crop« innebär det att den går upp till 450mm.
Det försenade Thomas Cook-flyget landar till slut, och medan den taxar mot gaten passerar den alla fotograferande flightspotters. Piloterna tittar roat på folksamlingen och styrmannen höjer sin högra arm och gör ett segertecken. Kamerorna klickar frenetiskt hos alla, och några i gruppen vinkar tillbaka.
– Förr var det inga piloter som vinkade, i stort sett. Men nu har det blivit mer och mer. De tycker väl också att det är kul och hoppas att de ska komma med på någon bild som läggs upp på Facebook, säger Janne.
– Vi får sätta upp en skylt här så att de vet vilken Facebook-grupp de ska besöka, föreslår Andreas.
– Ja, eller en banderoll kanske, funderar Janne.
Svårt hålla isär bilder
Svårt hålla isär bilderna
Kvällen fortsätter, där höjdpunkten blir när ett Hercules-plan från Försvarsmakten landar. Om ytterligare någon timme ska det komma en 747:a igen, den så kallade fraktjumbon som landar varje onsdag, fredag och söndag. Men jag känner mig nöjd, i alla fall för tillfället.
Är det inte svårt för er att hålla isär alla tillfällen?
– När vi har stått 20 man här, och kommer hem och ser en bild på Facebook. Då undrar man: »vems bild är det där«. Alla ser ju exakt likadana ut för vi har stått på samma plats, som på rad, säger Janne.
– Men då är det lite sport. Vem fick till den bästa?, säger Andreas.
