Reportage

Utbildning: På Åland lär de sig se naturen

Dagens uppgift på naturfotolinjen är att fotografera i Käringsund på Eckerö. Där ska eleverna försöka skapa bilder som kan locka dit turister även på vintern. Foto: Bengt Luthman
Foto: Bengt Luthman
För att lyckas återge miljön på bästa sätt krävs det ofta olika typer av filter. Här funderar läraren Andy Horner och eleverna vilket filter som är lämpligast att använda. Foto: Bengt Luthman
Oavsett väder är eleverna ute och fotograferar. Att kunna leva i naturen är något de får lära sig. Men efter flera dagar ute i fält kan det vara skönt att komma hem och redigera bilder. Foto: Bengt Luthman
Under året på naturfotolinjen blir det mycket fotogra­ferande på Åland. Men även i de svenska och norska fjällen eftersom klassen gör flera resor dit. Foto: Bengt Luthman
Miljön på Åland lämpar sig för foto- och friluftsliv. På många platser går det att vara helt för sig själv, även om civilisationen finns i närheten. Foto: Bengt Luthman
Foto: Bengt Luthman
Foto: Bengt Luthman
Foto: Bengt Luthman
Foto: Bengt Luthman
Efter dagens uppgift kommer klassen att samlas för att ge varandra bildkritik. Först tyckte eleverna att kritik var svårt, men i dag värde­sätter de detta för att de ska kunna utvecklas som fotografer. Foto: Bengt Luthman

Naturfotolinjen på Åland förenar foto med friluftsliv. En naturlig kombination tycker de själva, eftersom de bästa naturbilderna fångas av fotografer som klarar av att leva i naturen. »De som söker hit måste trivas ute alla tider på året. Vi sover i tält även på vintern«, säger läraren Andy Horner som har byggt upp linjen.

Åland visar sig från sin bästa vintersida när Kamera Bild kommer på besök. Det är rikligt med snö både på marken och uppe i träden. Temperaturen ligger på fem minusgrader, och även om solen just nu är gömd bakom ett molntäcke skymtar himlen fram i små luckor här och där. Om några timmar finns det säkert goda chanser till sol.

Andy Horner, lärare.
Leif Höglund, lärare.

Klockan är strax före nio på morgonen och vi befinner oss mitt på ön, där Ålands folkhögskola ligger. I ett klassrum ovanför internatet inleder naturfotolinjen sin dag med att Anton Eklund presenterar dagens fotograf. Varje morgon inleds på detta sätt, med att någon av eleverna berättar om en etablerad fotograf och visar bilder från den personen. Anton har valt landskapsfotografen Serkan Günes.

– Landskapet i hans bilder liknar lite det här på Åland, även om han inte har fotograferat här, säger Anton medan han visar en skärgårdsbild från Stockholm.

Han växlar över till en annan bild med norska fjäll. Läraren Andy Horner ler och frågar klassen:

– Känner ni igen den här platsen? Det borde ni göra.

Några hummanden hörs från de tio eleverna. De har varit på samma plats tidigare under läsåret.

Anton är klar med sin presentation och Andy går igenom dagens schema. Förmiddagen ägnas åt bildredigering och till eftermiddagen blir det fotoutflykt. Andy ger också en utförlig beskrivning av vilket väder klassen har att vänta sig i dag. För en naturfotograf är detta viktig kunskap och eleverna har även fått lära sig att på egen hand kunna tolka olika väder.

Gör flera resor under året

De flesta som går naturfotolinjen kommer från Sverige, men Anton är ålänning. Han är 24 år och kände till utbildningen redan flera år innan han sökte.

Hanna Liljehag, elev.
Anton Eklund, elev.
Olivia Sjögren, elev.

– Jag har kompisar som har gått den, men hade själv inte tagit mig tid att söka. Men under det senaste året har jag blivit allt mer intresserad av foto, säger Anton.

Även friluftsliv är något som intresserar honom. Han är en van seglare och här på skolan har han fått testa mycket annat. Bland annat en kurs i överlevnad.

– Det var en realistisk övning där vi fick lära oss hur vi klarar en dag utan mat.

Tiden på skolan har gått väldigt fort tycker Anton, nästan för fort.

– Första terminen är redan över och vi har haft jätteroligt tillsammans. Det är ingen här som drar ner stämningen utan vi fungerar väldigt bra tillsammans. Jag har även sett hur jag utvecklats som fotograf, det blir bättre varje gång jag är ute och fotograferar. Förut var jag mer intresserad av makrofotografering, men nu har jag gått framåt inom landskapsfotografering.

Att naturfotolinjen ligger just på Åland passar förstås en fotointresserad ålänning, men Anton ser även andra fördelar.

– Landskapet är väldigt varierat här. Vi saknar berg men har fin skärgård och urskogar. Överlag är det jättefin natur, där mycket är bevarat. Man kan få många olika bilder.

För vilka tycker du att den här fotolinjen passar?

– Alla som har både ett foto- och friluftsintresse. Man ska vara beredd att var ute i naturen även om det regnar och får absolut inte vara för bekväm av sig. När vi var i de norska fjällen hade vi ingen dusch eller toalett under en vecka.

Även om naturfotolinjen ligger på Åland, och det fotas mycket på ön, ingår det också flera resor under året – till framför allt de svenska och norska fjällen. Klassen har bland annat besökt Alta och Öytun folkehögskole i Norge, som naturfotolinjen samarbetar med. I Sverige har de gjort en resa till Fulufjället.

– Egentligen skulle naturfotolinjen likaväl kunna finnas i de svenska fjällen, säger läraren Andy och fortsätter:

– Men Åland ligger centralt och fungerar som en knutpunkt. Vi har faktiskt närmare till Stockholm än flera folkhögskolor som finns i Sverige.

Oavsett väder är eleverna ute och fotograferar. Att kunna leva i naturen är något de får lära sig. Men efter flera dagar ute i fält kan det vara skönt att komma hem och redigera bilder.

Naturen är deras studio

Andy är själv en erfaren naturfotograf, ursprungligen från England. Men sedan många år tillbaka är han bosatt på Åland för att undervisa på folkhögskolan. Först som lärare på konstlinjen, men 1997 drog han igång fotolinjen som 2001 övergick till att bli naturfotolinjen.

– Det har helt klart varit min dröm att få bygga upp en utbildning kring det jag håller på med. Jag har världens bästa jobb, säger Andy glatt.

Hade de fortsatt med en mer allmän fotolinje, hade de förutom att konkurrera med alla andra inom samma område, även behövt skaffa en större studio. »Nu är naturen vår studio« förklarar Andy och säger även att eleverna har med sig sin egen basutrustning i form av en systemkamera med brännvidder från minst 24 till 300mm samt en bärbar dator.

När ett nytt läsår startar är elevernas fotokunskaper varierande.

– Det finns nivåskillnader när de börjar men till våren är det inte några skillnader alls. Belöningen för mitt jobb är att se hur folk växer. Under hösten lär de sig många nya tekniker och till våren är de mer självständiga. Då utvecklar de sin egen stil, vilket de bland annat gör med ett eget projektarbete.

Ska kunna leva i naturen

I klassrummet råder nu full aktivitet, det redigeras bilder och eleverna diskuterar olika lösningar med varandra. Men emellanåt lyfter de sina blickar från dataskärmarna för att kika ut genom något fönster. Det är tydligt att de hellre skulle vilja vara utomhus. »Det här är en grupp som har svårt att sitta still« menar Andy och det passar även friluftsläraren Leif Höglund som ofta tar dem med på kajakpaddling, klättring och skridskoåkning.

– Som naturfotograf ska du kunna klara dig två veckor i Sarek. Du ska inte bara köra din bil och gå fyrahundra meter in i skogen för att fotografera, utan du ska kunna leva i naturen, säger Leif som även om han inte själv är någon fotograf har blivit allt mer intresserad av foto:

– Man faller in i det eftersom alla eleverna fotograferar.

Leif gillar landskapet på Åland som passar bra för friluftsliv – på flera platser går det även att vara för sig själv.

– Det är väldigt öde. Trots att man är nära civilisationen kan det ute i naturen gå en vecka utan att man ser en människa.

Leif förklarar även att när eleverna börjar på utbildningen har vissa mer erfarenheter av friluftsliv än andra.

– En del kan säga »jag hatar att sova i tält«, men när de slutar tycker de att det är hur kul som helst. Det är spännande att se gruppdynamiken och hur de påverkar varandra.

För att lyckas återge miljön på bästa sätt krävs det ofta olika typer av filter. Här funderar läraren Andy Horner och eleverna vilket filter som är lämpligast att använda.

Måste jobba för bilden

Förmiddagspasset är över, lunchens laxsoppa är uppäten och nu samlas eleverna vid skolans minibuss för att ge sig ut och fota. Målet för färden är Käringsund, som ligger på Eckerö. Här spelades Vi på Saltkråkan in, TV-serien från 60-talet. Och runt om i sundet finns det fortfarande gott om båthus inramade av vacker natur med det öppna havet som skymtar strax utanför. Nu på vintern är det nästan helt öde här, men på somrarna är det ett givet mål för alla turister.

Andy förklarar vad eleverna ska göra:

– I dag får ni en dokumentär uppgift. Ni ska ta bilder till ett tidningsuppslag, där »Visit Åland« vill försöka locka hit turister även på vintern. Ni ska fotografera en översiktsbild där havet syns i bakgrunden, en detaljbild samt en bild som visar något från sommaren.

Eleverna står kvar en stund och funderar över uppgiften. Att få med havet i bakgrunden kommer kräva att bilden tas från en hög höjd. Andy är då snabb med att tillägga:

– Och ni får inte gå upp på Jakt- och fiskemuseets tak, det finns inget sätt att ta sig upp där – jag har redan undersökt det.

– Men om vi ändå lyckas ta oss upp, får vi fota då? frågar Anton lite halvt på skämt.

Att jobba för bilden är något eleverna har fått lära sig av Andy som menar att »de som kommer tillbaka sist ofta har de bästa bilderna«.

Ett par minuter senare är alla utspridda i området. Hanna Liljehag, 19 år från Uppsala, beger sig ut mot havsstranden för att fota där. Precis då åker Eckerölinjens färja förbi samtidigt som några fåglar flyger i förgrunden.

– Färja och fåglar, det känns som sommar, säger Hanna och tar några bilder.

Hon är yngst på utbildningen, den äldsta eleven är i år 26.

– Det finns ett åldersspann, men det märks inte eftersom vi befinner oss på samma plats och lever tillsammans. Det är fokus på det vi gör och vi kommer varandra nära. Dessutom slutar man bry sig om utseendet. Jag har helt slutat sminka mig, för vi ser varandra hela tiden dygnet runt – då spelar det ingen roll hur man ser ut, säger Hanna.

Hon har tidigare på gymnasiet gått en ljud- och bildskola med inriktning på fotografi. Men där trivdes hon inte speciellt bra, mest på grund av de andra eleverna.

– De var så otroligt oengagerade, jag längtade till en utbildning där folk verkligen gillade foto.

Hanna sökte tre olika utbildningar, kom in på alla men valde naturfotolinjen.

– Åland har betytt mycket för mig. Min morfar har hus här och jag har varit här varje sommar. Det var så tydligt att jag blev mycket gladare av att ha kommit in på Åland, så jag valde det.

Friluftsliv hade hon till skillnad från foto inte så mycket tidigare erfarenhet av, inte mer än att hon gillar att promenera i skogen.

– Men jag hade inte fjällvandrat och paddlat kajak tidigare. Numera längtar jag ut hela tiden och jag vet att jag klarar så mycket mer än vad jag först trodde.

Efter dagens uppgift kommer klassen att samlas för att ge varandra bildkritik. Först tyckte eleverna att kritik var svårt, men i dag värde­sätter de detta för att de ska kunna utvecklas som fotografer.

Att du valde naturfotolinjen, känns det i dag som rätt beslut?

– Ja, utvecklingen här är enorm. Nu har jag möjlighet att visa upp bättre bilder, med vilka jag kan söka till högre utbildningar. Naturfotografi går kanske inte direkt att livnära sig på, om man inte heter Mattias Klum. Men alla kan ju inte jobba för National Geographic. Däremot kommer naturfoto alltid att finnas där i bakgrunden för mig.

För vilka tycker du att den här utbildningen passar?

– Du bör vara social och kunna arbeta tillsammans med andra människor. Du behöver inte kunna allt om friluftsliv, men ha ett intresse för det och våga utmana dig själv.

Gör eget projekt senare i vår

Snön runt båthusen börjar nu bli allt mer nertrampad och uppe på en kulle finns det så många skoavtryck att det inte råder någon tvekan om var de flesta har tagit sin översiktsbild. Längre ner i viken vandrar Olivia Sjögren, 21 år från Lund, längs med en liten väg och letar spännande detaljer. För henne väcktes intresset för naturfoto under en resa till Island medan hon studerade på Fotoskolan Jönköping. Här på Åland får hon chansen att fördjupa sig i detta.

– Nu ser jag fram emot projektarbetet vi har senare i vår. Jag ska åka till mina hemtrakter i Skåne för att fotografera mångfalden som finns i naturen där. Jag vill visa att det inte bara är platt som många tror.

Bilderna ska hon sedan ställa ut i Lund. Att göra pro­jektet i sin närhet är ett tips hon fick från en erfaren fotograf.

– Jag pratade med Serkan Günes som sa att jag skulle börja hemifrån. Jag behöver inte åka till dyra platser för att fotografera tyckte han.

På utbildningen har Olivia även lärt sig att naturfotografi ofta handlar om att slita hårt.

– Ibland krävs det att jag kånkar tunga väskor och får skit under naglarna för att lyckas få bilden. Men att vara ute när solen går upp eller ner, det är magiskt. Det är det bästa jag vet. Och det känns så bra efteråt när jag har bott ute. Jag kommer hem och tittar på bilderna, tar en kopp te och är rosig om kinderna. Jag mår så mycket bättre som människa av det, jag blir en lyckligare person.

Efter dagens övning kommer alla i klassen att välja ut sina bilder, för att sedan samlas för bildkritik. Olivia förklara hur det går till.

– Alla som vill får säga något om bilden, det kan vara ett träd som är avklippt eller att det är för starka färger.

Är det inte svårt att ta emot kritik?

– I början var det jättejobbigt. Men när man tar åt sig kritiken och inser att den stämmer så lär man sig mycket, även om det kan låta hårt ibland. Kan man inte ta emot kritik ska man inte vara fotograf, man måste kunna utvecklas.

Fågelfoto på schemat

Ett par timmar har passerat och allt fler i gruppen börjar återsamlas vid minibussen. Eleverna känner sig färdiga med uppdraget, och inleder istället ett snöbollskrig. Andy syns ännu inte till, men ansluter snart till gruppen med kameran och stativet i högsta hugg. Även han har fotograferat.

– Jag gör alla uppgifter själv. Jag måste kunna visa att även jag klarar dem, vilket jag inte alltid gör. När det sedan är dags för bildvisning visar jag också mina bilder.

Innan klassen beger sig tillbaka till skolan, blir det ytterligare ett fotostopp i närheten. Stora moln har precis tornat upp sig över havet samtidigt som det börjar skymma. Detta skapar en dramatik som lämpar sig för fotografering. Alla i klassen står på rad med sina kameror riktade mot det svagt gulfärgade ljuset som syns strax under molnbanken. De är säkert även noga med att få horisonten rak, eftersom detta brukar vara en ständig diskussion när det är dags för bildkritik.

Imorgon står det fågelfoto på schemat, och Anton ser redan fram emot det.

– Att gå den här utbildningen är det bästa jag har gjort på länge, säger han.

Här kan du läsa mer om naturfotolinjen och hur du söker till den: www.afhs.ax/naturfoto.