Från fil(m) till bild - Bakom kulisserna på ett fotolabb

När den digitala eran kom, kom den mycket fortare än vad många hade räknat med. Många labb fick stänga ner och den nya tekniken ställde andra krav på maskiner och funktioner hos dem som överlevde. Internets intåg började ställa krav på att man skulle kunna ladda upp sina bilder direkt till labben via nätet.

–  De senaste tio åren har varit väldigt turbulenta, säger Mark Isaacson, vd på Crimson. Från början försörjde vi oss bara på film och hade nästan enbart yrkesfotografer som kunder, men nu har vi alla typer av fotografer. Omställningen från film till digitalt kom väldigt snabbt och det var inte helt lätt. Från att ha kört 600-700 rullar film per dag är vi idag nere på runt 40 rullar, berättar han medan vi går genom den stora salen där printmaskiner stora som ett par kylskåp spottar ur sig småbilder på löpande band.

Den digitala vågen tvingade många labb att bredda sin kundkrets, det gick inte längre att försörja sig enbart på yrkesfotograferna eftersom deras filmkonsumtion minskade och det digitala bildflödet inte krävde lika många människor i arbetskedjan. Allt fler labb jobbar nu efter devisen att detaljarbetet lämnas över till kunden.

–  Nästan alla som fotograferar på en lite högre nivå än kompaktkamerafotografen kan hantera Photoshop, det innebär att man sitter hemma och arbetar med sina bilder och gör justeringar tills bilden ser ut som den ska. Sen är det upp till oss att se till att bilden ser ut som den gör på fotografens skärm. På den analoga tiden var det en diskussion mellan fotografen och labbet om hur en kopia skulle göras, vad som skulle mörkas ner och vad som skulle ljusas upp. Då hade inte fotografen lika stora möjligheter att påverka sin bild innan den kom till labbet, berättar Mark.

Det vanligaste klagomålet nu för tiden är att bilderna inte ser ut som de gör hemma på skärmen. Det beror på att maskinerna som skriver ut bilderna är väldigt noggrant kalibrerade efter specifika färgscheman, om inte skärmen hemma är lika noggrant kalibrerad kommer bilderna inte att överrensstämma. Varje batch med fotopapper får en egen färgprofil eftersom fotopapper kan skilja sig lite åt från leverans till leverans. Så fort en ny leverans kommer in testas den och en färgprofil mäts upp och ges till just den leveransen av papper.

Peo granskar med erfarna ögon varje filmruta för att se att framkallningen gått rätt till.

–  När vi skulle gå över till den här typen av produktion fanns det ingen mjukvara som fungerade som vi ville, så vi fick göra en egen. Den första varianten har vi sedan vidareutvecklat och förfinat och fortsätter med det fortfarande, berättar Mark.

Deras mjukvarusystem sitter nu som en spindel i nätet och tar emot ordrar och skickar sedan dessa till sina respektive printrar, helt automatiskt.

Det krävs fortfarande en hel del kemikalier för framkallning i ett modernt fotolabb.

Inte bara digitalt
Trots att digitalkameran har revolutionerat det vardagliga fotograferandet är det inte bara filer som kommer in via internet som ska printas. Det finns fortfarande behov av analog kunskap och utrustning. Men det är inte alla labb som kan framkalla allt, det sker vissa utbyten av film, ett labb framkallar ett annat labbs svartvita film medan det labbet får skicka iväg sina diarullar någon annanstans.  

–  Framkallningsmaskinerna mår bäst av att vara igång och arbeta hela dagarna, annars kan kemikalierna bli dåliga, förklarar Mark.

Och kemikalier blir det en del av. Ute i den stora salen där alla printrar står känner man en svag doft av kemikalier, men inne i det mindre rummet för filmframkallning skulle nog varje gammal mörkrumsräv känna igen sig.

Peo, som har arbetat länge med filmframkallningen, visar alla dunkar med kemi i.

Bilderna från lambdamaskinens stora pappersrullar klipps ut i en speciell skärmaskin.

–  Vi har väldigt höga miljökrav på oss, de kommer hit och mäter spillvattnet en gång i månaden för att se till att vi håller rätt nivåer. Utöver det skriver vi upp alla rullar vi framkallar för att kunna göra en fullständig miljödeklaration, berättar Peo medan han pekar på de olika slangarna som går ut till de olika maskinerna. Ovanpå en av framkallningsmaskinerna står det en liten övervaknings-tv.

–  Här kan vi se var filmen är i maskinen, förklarar Peo när jag ser frågande ut.

I garaget står uppsamlingstankar för de använda kemikalierna, dessa töms var tredje månad och då är det sex kubikmeter, 6000 liter, som transporteras bort.

Filmerna som sedan skannas in blir ytterligare en källa för datorsystemet att hämta bildfiler från utöver dem som laddas upp via internet. Vissa filmrutor skannas inte på konventionell väg utan fotograferas av med en Nikon D3x och ett makroobjektiv som sitter monterad på en ställning med ett ljusbord under.

I verktstaden görs olika monteringar, här bränns kanten på en pleximontering.

–  Det konstigaste vi fått förfrågan om att printa på var ett par rostade mackor, men det gick bra, säger Mark och skrattar.

De mindre bilderna är klara för orderbekräftelse och packning när de kommer ut ur maskinen eftersom pappret är anpassat efter storleken på bilderna. De lite större bilderna, som matas ut ur stora gråa kolosser, lambdamaskiner, behöver dock skäras till innan de kan packas och skickas iväg till sina fotografer. Detta görs i en stor skärmaskin som läser av en streckkod som sitter på pappret och är specifik för just den beställningen. Då vet maskinen hur den ska skära bilderna.När man matat in pappret, där alla bilder sitter på samma gigantiska rulle fotopapper, på ena sidan kommer korrekt skurna bilder på andra sidan. Efter att bilderna nu har hamnat på papper och är i rätt format är det dags för en kvalitetskontroll och sedan ska de packas och skickas iväg. I alla fall de bilder som levereras på enbart fotopapper.

Monteringen av canvasbilder är ett hantverk som kräver noggrannhet.

När duken är spänd häftas den fast i ramen. De andra typerna av montering sker med hjälp av bilder som printas på fotopapper och sedan fästs med ett silikonlim. Det finns olika typer av material som kan användas för montering, glas, kapa, aluminium, plexiglas och så vidare. Nya metoder och material testas och utvecklas hela tiden. Allt för att vi ska kunna få ett så stort utbud som möjligt för våra kära bilder.

Miljön är väldigt viktig när man arbetar med bildmontering, därför har man sett till att det området har luftfuktare som konstant står och pyser. Det gör att dammet binder fukt, blir tungt och faller till golvet. Man städar också allting väldigt noga och har speciella antistatrollers som man rollar över bilderna före montering för att få bort alla små dammkorn. Utöver dessa åtgärder hänger små tryckluftsmunstycken lite varstans så att man snabbt kan blåsa rent till exempel monteringsbordet vars många ärr efter skärknivarna kan samla på sig damm. Ett enda litet dammkorn kan sabba en montering och då måste montörerna börja om. Att montera en bild kräver många moment och mer hantverk än man tror, allting görs för hand och inget får gå fel. Arbetet kräver erfarenhet och noggrannhet för att slutkunderna ska bli nöjda.

Här sitter programmerarna och förfinar den viktiga mjukvaran som håller koll på bilderna från början till slut.

–  På det sättet kan kunderna se att vi skickat bilderna härifrån och om deras beställning dröjer så är det inte hos oss den ligger, säger Mark.
Och så till slut ligger dina noga utvalda och redigerade bilder i din brevlåda och var de hamnar efter det, ja det är upp till dig.