Marcus Syvertsen: Välbyggda bilder
Efter en tidig start på sin fotografkarriär har Marcus Syvertsen gått från frilans via assistentjobb hos Bingo Rimér till att stå på egna ben. Han har redan bevisat mycket, men har mer att komma med.
– Min ålder är inte viktigt för att jag ska göra ett bra jobb så jag brukar bara vara mig själv och strunta i åldern. Jag jobbar ändå bäst med folk som jag fungerar bra socialt med, kunna sitta ner och ta en lunch eller vad som helst. Det har väl hänt att någon har blivit lite skeptisk när de fått reda på hur gammal jag är, men oftast blir folk imponerade, svarar Marcus Syvertsen på frågan om hur hans ålder påverkar hans yrkesliv.
Sitt första betalda fotojobb gjorde han tredje året han gick i gymnasiet och sedan var hans karriär igång. Men egentligen började det tidigare ändå. Redan vid tolv års ålder började han med 3D-grafik och bildmontage, något som har följt med honom sedan dess och nu har blivit något han sysslar mycket med.
Fotograferandet började han med några år senare, då med en lånad systemkamera från en dåvarande flickvän. Han förstod ganska snabbt att det var människor han ville fota, det var det som var intressant.
– Om jag inte jobbade som fotograf skulle jag nog arbeta som kontaktperson för ungdomar eller nåt sånt, det skulle också vara väldigt givande, säger han.
Efter ett tag lyckades Marcus få en intervju hos Bingo Rimér för ett assistentjobb.
– Vi satt och snackade i en kvart eller så, han frågade korta frågor om vad jag kunde, sen tog han fram en stor affisch med ett avancerat bildmontage och frågade om jag kunde göra ett sånt. Nej tänkte jag, men svarade självklart!, berättar Marcus med ett skratt.
Sedan var han kvar hos Bingo i 2,5 år, det var en väldigt lärorik skola för honom.
– Man fick uppleva så mycket och det var stundvis så kaotiskt att det känns som att man kan hantera vad som helst nu.
Sammy Zabel, originalfoto från Studio Gimlin, miljön byggd av fem olika foton.
Det där första fotojobbet var åt en tidning som heter Body och är inriktad på kroppsbyggnad och fitness. Sedan det jobbet har den branschen stått för en stor del av hans arbete.
– Jag kom in och tog en stor del av marknaden kändes det som, det fanns inte så många som höll på med den typen av foto så konkurrensen var, och är, inte så hård som inom andra genrer, förklarar Marcus.
Men nu har han gått mer och mer från reportagestuket som han gjorde i början till mer kommersiellt fotograferande. Förutom kroppsbyggarfotograferande och skivomslag har han fotograferat en del utvik.
– Det är kul, men det är en ganska stökig och ostrukturerad bransch och i Sverige ger det inte så mycket pengar jämfört med hur mycket jobb man lägger ner.
Som en fotograf med större delen av sin karriär framför sig dras han mer och mer åt montage och tillbringar mycket tid framför datorn.
Andreas Naleen, fotad i studio. Bakgrund dels 3D-grafik och dels foto.
– Jag har alltid hållit på mycket med montage och cgi, men nu känner jag att det vore roligt att syssla mer med sånt. Drömmen just nu vore att arbeta hos Blackfriday, ett postproduktionsföretag som gör avancerade bildmontage och effekter med bland annat reklamoriginal, de är de bästa jag sett på länge. Helt sjukt bra!
Arbetssättet i den branschen lockar honom, att lägga allt krut på en bild. Ibland kan Marcus sitta i en hel vecka med en och samma bild för att få det perfekt.
Marcus har en hög arbetsmoral, om än lite udda arbetstider.
– Eftersom jag är min egen chef kan jag jobba när som helst. Ofta jobbar jag hela nätterna, flera dagar i sträck ibland. Det är inte perfekt om man vill ha ett vettigt socialt liv, men det är så jag jobbar bäst.
Marcus berättar om ett jobb som hade en ganska tajy tidsmarginal, det var ett skivkonvolut som skulle göras och det uppstod lite missförstånd i arbetet.
– Killen som hörde av sig berättade att han behövde omslag till sin skiva, jag hade fem dagar på mig och körde på. Efter att ha jobbat nästan dygnet runt i tre dagar var vi klara med de två bilderna jag trodde att det handlade om. Två dagar kvar, skitbra tänkte jag. Då sa uppdragsgivaren: Hur ska vi göra med de andra bilderna? Det visade sig att han även skulle ha bilder till hela konvolutet …
– Den veckan gick jag ner sex kilo och var helt slut när vi väl var klara.
En av praktikanterna sitter och röker utanför Bingos gamla studio.
Marcus har inte bara hög arbetsmoral, han är också envis och har lite tävlingsskalle. Varje år har en tidning han jobbar en del för ett baddräktsnummer. Alla fotografer som jobbar för tidningen brukar få det jobbet tilldelat sig någon gång, så det har blivit lite av en intern tävling att vara värst. Egentligen är det bara vanliga produktbilder som krävs men Marcus ville göra något extra.
– Jag stack i väg och köpte 500 kilo blästersand som jag körde upp till min studio på tredje våningen med en skottkärra. För att ha lite mer rekvisita stack jag ner till en hamn och plockade på mig lite drivved och annat skrot som låg där. Sedan byggde jag en strand i studion och lät mina modeller spela ett kärlekspar på semester. Det var ett jäkla jobb att lägga in nya bakgrunder hela tiden, men det blev bra till slut, säger han med ett skratt.
Och bra måste det bli, han vet inget värre än att lämna ifrån sig ett jobb som han inte är nöjd med.
Förutom sitt professionella fotograferande gör han bilder nästan all annan tid han har utöver jobbet.
– När jag jobbar med mina egna idéer har jag råd att misslyckas, då kan jag ge mig in i saker som jag vet att jag inte hanterar bara för att lära mig något nytt.
Marcus är inte så mycket för subtilitet i sina bilder, det får gärna vara ganska uppenbart vad de ska uttrycka. Inspirationen kommer från allt möjligt. Animerade filmer, dataspel och hans egen fantasi.
Eget självporträtt i hobbysyfte, tillsammans med hans gamla kompis Robin.
Kroppsbyggarbilderna som Marcus fotar kräver att man har koll på ljuset.
– Det är som när man ska fota en gammal skrynklig gubbe, fokus ligger på skuggor och högdagrar eftersom det är de som lyfter fram musklerna. Man kan glömma de mjuka ljuskällorna, jag använder nästan bara reflektorer och stora beautydishar till den typen av bilder.
– Till redaktionella jobb får man jobba mycket med högdagrarna för att få fram en lite glansig och glammig känsla.
I Marcus kameraväska ligger en Canon 1D mark III och ett gäng gluggar, men det är mest de fasta objektiven han använder. Till ljussättningen använder han fyra Elinchromblixtar. Han använder sällan färre än tre men oftast inte fler än fyra, behöver han fler kan han låna eller hyra det han behöver.
Mohammed Azadkhoei, eller DJ DavidAze. Pressbild/skivomslag.
Marcus är en av Sveriges fotografer som har mer karriär framför sig än bakom sig, och det finns många vägar att välja. Men en sak vill han hålla fast vid.
– Anledningen till att jag började fota var att jag ville berätta något och det försöker jag alltid komma ihåg, säger han innan han traskar iväg för att fylla ännu en natt med kreativitet och skapande.
