Porträttfotografen Ewa Rudling och lyhördhetens teknik
Ewa Rudling är ansedd som en av världens främsta porträttfotografer. Hon har porträtterat kulturarbetare som Salvador Dalí, Charlotte Rampling, Jean-Paul Sartre och Andy Warhol. Med över 40 års erfarenhet av fotografering har hon en hel del goda råd att bidra med.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
På väggarna i Ewas lilla lya i Sibirien, Vasastan, hänger bilder med porträtt, arkitektur och stilleben, samt konstnärsvänners verk. Hon arbetar oftast hemifrån. Henning Mankell fotograferades i snöstorm på balkongen. Här har även Ulf Lundell, Astrid Lindgren, Bob Hansson, Herman Lindqvist och många andra förevigats.
– Porträttfotografering kräver inte enbart att du är bra på bildkomposition, berättar Ewa.
– Det handlar även om att vara lyhörd, varsam och genuint intresserad av människor. Att lyssna och iaktta. Psykologi.
Ewa började sin kreativa bana som konstnär innan hon övergick till att måla med kameran. Modelljobb fixade hyran under ungdomen och gav en viktig insikt i hur plågsamt det kan vara att stå framför kameran. Med tiden har hon därför utvecklat sin egen metod för att kringgå människors nervositet.
– Jag ser till att skapa en behaglig stämning, drar ur telefonen, spelar mjuk musik, placerar modellpersonen i en skön stol i ett fördelaktigt mjukt ljus. Är modellen för uppspelt, spelar jag melankoliska Nico från Velvet Underground, för dysterkvistarna kanske det piggar upp med en fransk kärlekssång. Det brukar ta lite tid för mig att ställa i ordning all utrustning, så de flesta har hunnit lugna ner sig när jag äntligen kommer till skott.
Behövs det, tar jag extra god tid på mig och berättar något spännande, så att de glömmer sina problem och börjar tänka i andra banor. Med vänlighet kan man komma hur långt som helst.
– Viktigast är att den porträtterade känner sig trygg, förklarar Ewa och tillägger:
– Hos mig får man vara som man är. Vill man gråta eller se arg ut på bild, så går det bra. Det är också ett uttryck. Människor behöver inte alltid sitta och skratta som galningar.
