Klockan 07:57. ISO 400, bländare 6,3, slutartid 1/800-del. Foto: Elin Parmhed
Fotokurs i tidig timme
Dimman svävar lugnt fram över vattenytan på Trollkyrkesjön i Tivedens nationalpark. Tio fotografer står utspridda längs sjökanten och längre upp i skogen. De är på naturfotokurs och solljuset börjar sakta bryta fram mellan trädtopparna.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Klockan 08:11. ISO 100, bländare 6,3, slutartid 1/40-del. Foto: Elin Parmhed
Klockan har passerat tio på förmiddagen och det är egentligen dags att bege sig från Trollkyrkesjön. Vi befinner oss i Tivedens nationalpark vid norra Vättern. Men omständigheterna är speciella. Det är inte ofta sjön ligger så stilla samtidigt som solen lyser på de näckrosblad som ligger och flyter några meter från strandkanten.
Natur på tre nivåer
Naturfotografen Jan Gustafsson har hållit kurser i naturfotografering sedan 2003. Den här oktoberhelgen går den fyrtionde kursen av stapeln och tio fotografer från södra Sverige har bänkat sig i konferensrummet i västgötska Tibro. Jan har ställt upp ett tiotal stativ av olika kvalitet, stabilitet och märken och det är dags för kursens första, och kanske viktigaste, lärdom.
– För landskapsfotografering är stativ a och o, säger kursledaren Jan Gustafsson. Det är oumbärligt. Ni får lugn och ro att komponera och kan hålla kameran stilla.
Jan går igenom för- och nackdelar med de olika stativen han tagit med sig. Fötter, ben, mittpelare, stativhuvuden, låsanordningar, kamerafäste, rattar – allt är av vikt.
– Man får vad man betalar för.
Bildkomposition, ISO-tal, vitbalans, exponeringsprogram, flerfältsmätning, fokusering, brännvidder, bländare, slutartider och polfilter. Under kursens första dag är det mycket som ska tas in.
Kursdeltagarna har olika fotografisk bakgrund och kan olika mycket. Gemensamt för nästan alla är ett starkt naturintresse. Många delar också ett stort intresse för fåglar. Till vardags gör de helt olika saker – en brandman, två lärare och en ingenjör finns bland annat på plats.
För att kunskapsnivån bland deltagarna inte ska skifta för mycket ger Jan kursen på tre olika nivåer. Den första nivån är för dem som inte hållit på så länge, men som heller inte är rena nybörjare. Andra nivån, som de på helgens kurs går, passar dem som fotograferat ett tag och som kan en del, men vill utvecklas. På steg 3 krävs än mer kunskap.
– Det är väldigt bra för mig att ha tre steg för det är mycket lättare att lära ut när grupperna är ganska homogena.
Intensiv första dag
Allt handlar inte om tekniska inställningar och stativ – en lagom dos tankar kring bildseende ingår också. Horisontella linjer, diagonala linjer, s-kurvor, kryss, cirklar och punkter som bildelement. Hur man kan skapa djup med hjälp av linjer som går ihop eller genom att laborera med förgrunden. Hur bakgrunden påverkas av brännvidden och hur bländaren styr om bakgrunden blir suddig eller skarp.
– Fråga er hur ni vill ha det, mässar Jan. Varje gång ni fotograferar.
Han berättar hur man som fotograf kan styra betraktarens blick med hjälp av skärpedjupet och hur ljusets riktning och karaktär påverkar bilden. Och om hur färgerna förstärks om det regnat under natten.
– Jag vet ju att efter regn kommer sol så jag åker ut då. Och turisterna stannar hemma när det regnat.
Efter fem timmars stillasittande inandning av kunskap om teknik, stativ och bildkomposition är första dagen slut.
Klockan 06:49. ISO 1600, bländare 9, slutartid 5,0. Foto: Elin Parmhed
Natten har klätt in bilarna i ett tunt lager frost. Mörkret störs av gatlyktornas envisa sken. Klockan är 04.55 på kursens andra dag och det är dags för fotograferna att ge sig ut i skogen.
Turen går genom ett sovande Tibro, via ett lika tyst Karlsborg upp till Tivedens nationalpark.
Klockan står nu på 05.55 och mörkret är så kompakt att ficklampor och pannlampor endast lyckas ge sken av att det finns träd bara några meter bort.
Vandringen till Trollkyrkesjön följer till en början inte någon utmärkt stig. Jan Gustafsson kan däremot sina vägar och leder följet över vanskliga stenar, rötter och kvistar. Det är bara någon plusgrad ute, men promenaden värmer gott.
Efter en halvtimme är vi framme vid sjön. Än har inte solen gått upp och dimman ligger lågt och skvalpar stilla ovanför vattenytan. Fotograferna sprider ut sig längs strandkanten och längre upp i skogen. Stativ och kameror halas fram. Sakta, sakta spricker de första solstrålarna fram mellan trädtopparna på andra sidan sjön. Det är knäpptyst.
Det blir allt ljusare och vi förflyttar oss till en annan del av sjön. Ur mörkret träder olika nyanser av rött, grönt och gult fram. Jan vandrar mellan deltagarna för att hjälpa dem med inställningar och diskutera vinklar och hur bilderna ska komponeras. Kaffetermosar åker fram och sprider värme i den kylslagna luften.
På kursen andra helgen i oktober deltog Peter Wibjörk, Peter Hörenius, Bernt Bayard, Per-Eric Svahn, Peter Ivarsson, Patrik Eld, Lars-Gunnar Jakobsson, Martin Jakobsson, Jan Jönsson och Felix Schultze. Av 40 kurser är detta bara andra gången deltagarna varit idel män. Foto: Elin Parmhed
Vilken är den största aha-upplevelsen för dem som går dina kurser?
– Det är nog att gå upp mitt i natten, åka upp till Tiveden när det är alldeles svart, gå ut i skogen med ficklampa och sen komma fram till Trollkyrkesjön, berättar Jan. Och sen upptäcka att det går att fotografera när det är nästan mörkt och att det blir riktigt fina bilder. De kanske finaste bilderna får man när det första ljuset kommer. Det är det som de minns mest. Och så att de ska använda stativ i alla sammanhang.
Efter många år som brandman på heltid och naturfotografering som sitt stora intresse, valde Jan för ett par år sedan att gå över till att fotografera på heltid. I somras reste han till Svalbard och i slutet av oktober bär det av till Antarktis. En dröm som går i uppfyllelse.
Han visar även bildspel på mässor och vid andra tillfällen. Men det blir inte lika mycket sådant numera.
– Det blir så ytliga kontakter med folk. Man åker och sen träffar man dem en stund och sen skiljs man åt igen.
På kurserna får han en närmare kontakt och en del blir vänner för livet. 40 kurser har inte tröttat ut honom.
– Men det är väl för att jag träffar så mycket trevligt folk och för att jag vill dela med mig av mina kunskaper.
Klockan 07:44. ISO 100, bländare 11, slutartid 0,8. Foto: Elin Parmhed
Solens fina ljus på näckrosorna och det kavlugna vattnet gör att många vill stanna kvar lite längre vid sjön. En del väljer däremot att gå vidare och ta den fina vägen tillbaka till parkeringen. Jan stannar kvar med eftersläntrarna.
– Vi tar en genväg sen. Den är inte fin, men snabb.
En av dem som stannar kvar är Patrik Eld, brandman från Lysekil.
– Näckrosorna var mer intressanta att fota än vad jag trodde, säger Patrik. Hemma skrattar de åt att jag ska plåta näckrosor, men man lär sig mycket.
När klockan närmar sig elva på förmiddagen är vi tillbaka på nationalparkens parkering. Kängor byts mot skor. Utrustning lastas in. Efter en lunch på regementet i Karlsborg väntar vila och sedan ytterligare ett teoripass för deltagarna innan det återigen är dags att kliva upp i tidig timme för att ge sig ut i skogen och fotografera vid soluppgången.
