Reportage: Ateljéporträtt version 2.0

Inte nog med att digitalkamerorna gjorde att fler fotograferade sina familjeporträtt själva, plötsligt kom polisen och snodde passfotograferingen. För de flesta ateljéfotografer har det senaste decenniet varit minst sagt tufft. Folk har helt enkelt dragit ned på besöken då familjen radas upp vid en fond för att le till kameran. Det svenska gör-det-själv-samhället nådde till slut även hit.

Att få vara modell för en dag är däremot något annat, det är svårare att åstadkomma själv. Sauman Ng och Justin Beckett förstod redan 2005 att det fanns en marknad för det i Sverige. De hade sett ett liknande koncept i London – privatpersoner som bjuds in till en dag med limousin och champagne, make up och modefotografering. Sauman hade tröttnat på pressfotograferandet på gt och fick ingen riktig kick av bröllopsfotografering. Det var först när kombinationen vanligt folk och mode dök upp som hon insåg att hon prickat rätt.

– Jag hade fotograferat mode ett tag för olika magasin och tröttnat lite på den ganska negativa självbild som föds av modevärlden. Jag ville i stället fotografera vanligt folk, och med min stil på mode visa att alla kan vara lika vackra som fotomodeller, säger Sauman Ng.

Hon har nyligen lanserat The Studio i Singapore. En storsatsning på fashionabla affärsgatan Amoy Street. The Studio har en känsla för adresser. Sedan starten i Göteborg har Sauman och Justin öppnat en ny studio per år, alla på centrala adresser. I Nordstan i Göteborg, Stureplan i Stockholm, Turning torso i Malmö och Skrapan i Västerås.

– Att vi öppnar i Singapore nu är för att närma oss den asiatiska marknaden. Vi vill börja jobba i Kina på sikt. En bra början är Singapore. Det har gått jättesnabbt, nyligen gjorde vi en stor fotografering för Calvin Klein till exempel. Den studio vi har öppnat är en av de största i Singapore. Det känns tokigt när jag tänker på det, för fem år sedan var det jag, min kille Justin och en frilansfotograf på 50 kvadratmeter. Nu är vi omkring 300 som jobbar i företaget, säger Sauman Ng innan hon och hennes mobiltelefontäckning försvinner i en tunnel centralt i Singapore.

Det är tisdag förmiddag och de fotoansvariga från landets fyra studios befinner sig alla i Stockholm. Firman har bjudit till inspirationsdag. Klockan är strax före lunch och de fyra står nu i samma ateljé; Hampus Brefelt från Malmö, Karolin Johansson från Göteborg, Mattias Johansson från Västerås och Elin Brywe som även annars jobbar i Stockholmstudion.

För att de fotoansvariga ska dela erfarenheter med varandra har modellen Viktoria Björnsdotter (till vardags bildgranskare på The Studio) bjudits in den här tisdagsförmiddagen. Karolin Johansson inleder:

Välkommen hit! Om du sätter handen på höften, så. Och sträck upp. Bra. Luta dig lite framåt. Oj, luggen. Och titta in i kameran lite. Bra.

Klick.

– Även om vi har en linje ska man synas som fotograf i sina bilder, förklarar Karolin.

Efter några minuter är hon klar med fotograferingen och Viktoria går bakom en skärmvägg för att klä sig i nästa ombyte. Karolin går igenom bilderna i displayen, raderar en del och sparar andra. När en fotografering är klar skickas minneskortet vidare till en bildgranskare och då bör de flesta misslyckade bilder ha sorterats ut redan i kameran.

Normalt får varje modell omkring 60 bilder att välja på. En enskild bild kostar 375 kronor. Den som vill köpa alla bilder får lägga upp 3 600 kronor. Det finns inget köptvång och alla bilder säljs på plomberade skivor och med ångerrätt, precis som vilken produkt som helst.

Man blir van att jobba i ganska små miljöer, säger Hampus Brefelt som tagit över kameran och lagt sig i en otymplig pose på golvet.

 – Nu ska jag köra lite fläkt, eller lite »Carola« som folk säger sedan hon sjöng Fångad av en stormvind. Om folk har lugg kör jag däremot aldrig fläkt, det blir sällan bra, säger Hampus innan han börjar ge Viktoria instruktioner.

– Ska jag hjälpa dig med poser? Eller förresten vi gör så här: Jag ger förslag på poser och sen gör du din egen grej av dem. Bra. Om du lutar dig lite mer framåt, hur känns det? Schysst.

Klick.

Kameran är förinställd för att bilderna ska bli så färdiga som möjligt direkt i fotograferingsögonblicket. Retuschering erbjuds de kunder som frågar, men normalt görs ingen efterbehandling alls av bilderna. För dagens fotografering har fotograferna enats om en vitbalans på 5260 k, kvalitet som är jpeg fine, aningen höjd mättnad, lite uppskruvad kontrast och iso 200.

Elin Brywe jobbar snabbt och med små korta regisseringar till modellen Viktoria Björnsdotter.

Det går undan. Oftast kommer små grupper med personer som ska fotograferas. Normalt hinner varje fotograf med att fotografera tre personer, med tre ombyten under en knapp timme.

Viktoria har hunnit med ytterligare ett klädbyte och Hampus lämnar över kameran till Mattias Johansson.

Handen på höften. Så, glid ner lite. Sträck på ryggen lite till. Bra. Vänd dig mot mig. Så.

Klick.

Efter några olika positioner flyttar de vidare till en av de – åtminstone hos kunderna – mest populära fotoplatserna i studion; spegelbordet.
Luta dig mot kinden. Och kom ut lite med hakan… Så där ja.

– För mig är det här en möjlighet att kunna fortsätta frilansa som fotograf utan att jobba extra som något annat i mellantiden, säger han.
Hampus lägger till:

– För många tidigare generationer har nog skolfoto varit en väg in i yrket, nu finns även The Studio-vägen, säger han.

Och varför inte. The Studio står för utrustningen, en knapp veckas internutbildning och daglöner på »ett par tusen«. Exakt vad en fotograf tjänar vill företaget inte berätta eftersom lönesättningen är individuell. Rutinerade 60-åringar, entusiastiska hobbyfotografer och nyexaminerade fotoelever beskrivs som en del av rekryteringsbasen. Och det behövs en hel del fotografer. Varje studio håller öppet året runt, sju dagar i veckan.

Normalt jobbar fyra till fem fotografer i varje studio och omkring 50 modeller passerar framför kamerorna under dagen.

Trots känslan av ett fotografiskt löpande band känns stämningen ganska vänlig. Viktoria ser ut att trivas. Hon är å andra sidan förmodligen van efter en säsong i tv-serien Mammas pojkar och tillhörande mediebevakning. The Studios normala kund har vanligtvis betydligt mindre vana vid att stå i strålkastarljuset.

– De flestas referens till att bli fotograferade professionellt är skolfoto någon gång för länge sedan. Hos oss ska det vara något nytt och de som kommer hit ska se en ny sida hos sig själva, säger Elin Brywe som just tagit över kameran och börjar dirigera:

– Bra. Nu visar jag hur du ska göra och du behöver bara följa efter. Höger sida mot mig och handen upp i midjan. Lite högre upp. Så. Fram med foten. Nej, bh-bandet får vara kvar, annars blir det ett märke i huden. Och vänster hand i håret. Bra.

Klick.

– Jag ville fotografera mode och såg det här som en bra skola. Vi lär oss att jobba snabbt och att laborera med många olika poser. Jag insåg ganska snabbt att jobbet också var kul. Jag har haft kunder som kommit tillbaka efter bildgenomgången och gråtit och sagt att de aldrig blivit fina på bild förrän nu. Då tänker jag att det kanske är lättare att känna sig snygg efter en sådan upplevelse, det blir verkligen den Egoboost som Sauman brukar prata om, säger hon.

När Viktoria fotograferats klart har klockan hunnit bli tolv och lobbyn börjar fyllas upp av personer i alla åldrar. Fotograferna säger att de haft allt från ettåringar till tanter med käpp framför kameran. De klassiska kunderna är däremot kvinnor i 35-årsåldern.

Två som nästan fyller den beskrivningen är svägerskorna Linda och Marie-Therese Gullbrandsson som rest ned från Sollefteå för att prova konceptet med modell för en dag.

– Det ska bli kul att ha när man blir gammal och skrynklig. Då kan man tänka; så snygg var jag, säger Linda och Marie-Therese håller med:

– Det är nog själva upplevelsen som är en del av grejen.

I en soffgrupp en bit bort i studions lounge sitter Sonja Lindqvist. Hon har blivit medbjuden av sin dotter Mathilda.

– Jag vill ha en fin bild av mamma. Nu låter det lite makabert, men inte minst efter att hon gått bort. Man tänker för lite på sådant, säger hon och Sonja lägger till:

– När min man gick bort satt jag en hel dag och letade efter en bild att ha till begravningen. När jag väl hittade en fick den fixas till ordentligt i Photoshop. Jag har aldrig blivit fotograferad i en fotostudio så för mig är det här framför allt något kul. Lite pirrigt också får jag nog erkänna, säger hon.

En stund senare ger hon sig av med sitt sällskap för att följa en snitslad bana av make up, ombyten, poser, specialbyggd studiodekor, designstolar, vindmaskiner och spegelbord. Det är en ytlig värld förstås. Men någon enstaka dag i sitt liv är det nog hälsosamt att stå i fokus hos en fotograf. Och i bästa fall kunna säga det där som alla innerst inne mår lite bra av att säga till sig själva ibland:

– Du, fy fan vad jag är snygg.