Bilden i fokus

Hampus Elowsson: Till sista droppen

Att fånga ett ögonblick, på ett sätt som skapar bilder av något vi aldrig riktigt kan uppfatta med blotta ögat, är fascinerande. För Hampus Elowsson har det blivit en stor utmaning och ett spännande projekt.

Du har säkert sett dem på internet, på olika bloggar, i portfolios och i fotocommunities. Bilder på fångade droppar. Vätska som frusits mitt i en rörelse, på ett sätt som vi aldrig annars ser dem. Som en stelnad dans. Hampus Elowsson såg också de här bilderna och nu, många år senare har han tagit tekniken och bilderna till en nivå som få andra gjort. 

– Jag älskar tekniska utmaningar och ogillar halvmesyrer, säger Hampus. 

Och att det varit en teknisk utmaning förstår man när han berättar om sitt projekt. 

Fastnade för Macro

Hampus pappa var intresserad av teknik och elektronik, när Hampus själv var liten var det därför självklart att han skulle få lite sladdar och annat att plocka med. Så intresset för teknik har funnits med Hampus sedan han var liten, något som han sedan själv utvecklat vart efter tiden gått. Numera är hans sysselsättning, bortsett från fotograferandet, IT-tekniker. Något som ytterligare avslöjar hans intresse och kunskaper om de viktiga komponenterna i hans droppfotografering. 

Fotointresset dök in i Hampus liv för ungefär tio år sedan via en flickväns pappa. Hampus fastnade för macrofoto och snöade in helt på det, intresset utvecklades mer och mer. 

– Det största intresset var att fotografera riktiga macrobilder där till exempel en fluga täckte hela bilden, berättar han. 

På vägen har han även sysslat lite med undervattensfotografering i något år, men blev tvungen att sluta dyka på grund av hälsoskäl och då fick han av naturliga orsaker sluta även med undervattensfotograferandet. 

 

Vatten med lite glycerin i gav den här bilden.

 

För några år sedan såg Hampus bilder på internet som föreställde droppar som frusits i tiden med hjälp av blixtar. Han blev fascinerad och ville testa själv.

– Det finns färdiga riggar att köpa. Då behöver man bara bygga ihop den och trycka på en knapp så får du en bild. Men hur kul är det? Någon annan har matat in siffrorna och bestämt hur det ska se ut. Jag bestämde mig för att jag skulle bygga min egen istället. Jag gillade ut­maningen, säger Hampus. 

Fick lära sig två språk

Och en utmaning fick han. För att få ihop sin egen rigg var Hampus tvungen att lära sig två olika programmeringsspråk, ett för programvaran han var tvungen att skriva till sin dator och ett annat programmeringsspråk för att styra elektroniken i riggen. 

– Det var svårt, säger Hampus och fortsätter, har man ingen kunskap om programmering och elektronik är det väldigt svårt. 

Vätskorna som bildar droppen kommer ut genom en så kallad magnetventil, det är en ventil som antingen är helt öppen eller helt stängd. Hur länge ventilen är öppen styr hur stor droppen blir, men även parametrar som hur stort tryck det är på vätskan, alltså hur högt upp Hampus har fäst behållaren med vätska ovanför ventilen. Ju högre upp den är, ju högre tryck, och ju mer vätska pressas ut genom ventilen under den tid som ventilen är öppen. Det är bara några av de parametrar som avgör hur bilden kommer att se ut i slutändan. I Hampus rigg har han sju olika sådana ventiler där han kan ha olika vätskor. Hur länge ventilen ska vara öppen matar han in i datorn. Från datorn kan han även slå av och på lamporna 
i rummet där hans rigg står. 

– Om lamporna är tända i rummet påverkar det bilden, det kan bli reflektioner och skärpan blir sämre. För att kontrollera ljuset helt vill jag släcka ner alla andra lampor och dra för fönstren så att det blir mörkt. 

 

    Sponsrad artikel från Nikon

    Senaste kommentarerna