Bilden i fokus

Han väljer analogt för bättre känsla

Johan Larsson köpte en analog kamera på loppis, för att ha som prydnad hemma i bokhyllan. Men när han väl satte en rulle film i kameran, öppnade sig en ny värld för honom. I dag är det analoga lika självklart för Johan som det digitala.

Johan Larssons dotter har precis somnat, vilket gör det möjligt för honom att i lugn och ro berätta om sitt fotograferande. Johan är just nu föräldraledig, där en vanlig aktivitet på dagarna är att promenera runt i stan – i Jönköping. 

– Hon sover bäst när vi är ute och går. Då kan vi vara ute en två till tre timmar och jag fotar även en hel del. Men när hon är vaken blir det inte lika mycket foto.

Medan Johan letar motiv är det ofta en analog kamera som hänger på axeln, vilket det har gjort sedan 2007. Då besökte han en loppis där han hittade en Voigtländer från 1960-talet.

– Den var billig och enkel. Jag tyckte den var fin att ha i bokhyllan. Men när den hade stått där ett tag skaffade jag några rullar film för att testa om den fungerade. Första rullen fotograferade jag på vinst och förlust. 

När filmen var framkallad kunde Johan konstatera att kameran fungerade, utan några som helst problem. Och ett nytt intresse hade väckts till liv hos honom, det analoga fotograferandet. Han startade en blogg kring detta, och för många blev Johan känd som en analog fotograf.

– På nätauktioner har jag köpt 30 till 40 analoga kameror, för allt från tio kronor till några hundralappar. Jag har även skaffat en del dyrare kameror, som en analog Leica M.

 

Ung tjej med katt.
Foto: Johan Larsson
En bild från det vardagsdokumentära projektet Studiegatan 1 A. Johan har fotat med en Leica M.

 

Vad är det som är så speciellt med det analoga?

– Jag fotar även digitalt, men tycker ofta att det är stressande. Med det digitala blir det lätt att jag fotar för mycket och känner att jag måste redigera bilderna direkt. Men när jag har fotograferat en rulle film låter jag den ligga i byrålådan ett tag innan jag framkallar den. Det gör jag av praktiska skäl, för att samla på mig några rullar innan jag framkallar dem. Samtidigt ger det mig lite mer distans till materialet.

Att inte direkt kunna se resultatet av sitt fotograferande tycker inte Johan är några problem. 

– Innan jag framkallar en rulle vet jag ofta om jag har några bilder som funkar på den. Självklart är det svårare med människor. Då kan jag ha fångat dem precis när de gör en min eller blinkar, som gör att bilden förstörs. Att försöka fota dottern när hon leker i lekparken är inte så lyckat med det analoga. Då använder jag hellre digitalkameran. 

 

 

    Senaste numret