Vi förklarar

Så fungerar en Camera Obscura

Camera obscura kan ses som det första steget mot den moderna kameran, men den har även hjälpt utvecklingen inom andra områden. Fenomenet i sig har förundrat människan i över 2000 år.

Det är dags att gå till botten med fotografin. Så långt bak i historien som vi kan komma. Vad är det då vi hittar där? Där längst nere i fotografins källarförråd. Jo, där hittar vi det som kallas camera obscura. Vår kunskap om principen som styr är äldre än två av våra västerländska religioner, men det tog ett tag innan vi kunde förvandla fysiken till bilder som gick att titta på. Och tekniken har även använts till annat på vägen dit. Bland annat har konstnärer beskyllts för att vara fuskare när de tagit hjälp av den här tekniken. Men mer om det senare. 

Principen genom historien

Camera obscura betyder egentligen bara, enkelt översatt, mörkt rum. Idén är väldigt enkel i praktiken, en låda med ett hål i ena sidan placeras så att hålet riktas mot ett belyst motiv. Ljusstrålarna kommer att färdas in genom hålet i lådan och måla upp en bild av det som står framför lådan på motsatt sida från hålet. Fast upp och ner och spegelvänt. Att bilden blir upp och ner och spegelvänd beror på att ljusets strålar färdas rakt genom hålet (se skissen). 

 

Så här fungerar en camera obscura. Ljuset färdas i raka strålar vilket gör bilden spegelvänd och upp och ner.

 

Principen omnämns med någon form av omfång för första gången kring 470 före Kristus av den kinesiska filosofen Mozi. Han har stött på fenomenent och förstår varför bilden blir spegelvänd på väggen. Han förstår att ljusets strålar faller rakt in genom hålet och därför vänder på bilden. Hans lärljungar utvecklade detta senare till en enklare teori om optik. 

Nästa mer kända person att ta upp fenomenet är den grekiske filosofen Aristoteles på mitten av 300-talet före Kristus. Han nämner hur han observerar bilder av solen på marken under ett tätt lövtäcke med ett litet hål i. 

Det är så klart svårt att säga vem som »uppfann« tekniken, utvecklingen och observationer skedde parallellt under flera hundra år i både Europa, Asien och arabländerna. 

Den första klara beskrivningen av camera obscura stod mångkonstnären Leonardo Da Vinci för, i hans verk Codex Atlanticus som kom ut 1502. Da Vinci fick mycket av sina kunskaper genom att studera texter av arabiska författare som Alhazen och genom sina egna experiment. 

Fram till nu har man inte använt någon lins framför kameran, men under 1500-talet experimenterar Giambattista della Porta med att ersätta hålet med en förstorande lins, eller snarare placera en lins i hålet. Della Porta ser likheterna mellan linsen och det mänskliga ögat och presenterar en idé om hur ljuset skapar bilder i våra ögon.

Camera obscura har bland annat använts för att observera fenomen som solförmörkelse, eftersom tekniken gör så att man kan se på projiceringen av solen istället för direkt på förmörkelsen vilket är farligt för ögonen.

 

Aktuellt just nu

    Senaste numret

    Senaste kommentarerna