Vi förklarar

Svenskt naturfotos historia

Naturen har alltid fängslat människan. Dess mysterier har förklarats på olika sätt genom århundradena. Det som fascinerar oss har vi avbildat på olika sätt, så också med naturen. Här går vi igenom de svenska naturfotografernas framsteg genom historien.

Att avbilda naturen har varit något som människor har gjort länge. Först med naturliga pigment som blandats med fett eller vatten och sedan målats ut på grottväggar. Allt eftersom utvecklingen gick framåt har också människans olika tekniker för avbildning följt med. Efter grottmålningarna har vi gått via spända djurhudar via dukar till glasplåtar, filmremsor och nu hamnar de flesta bilder på digitala sensorer för att senare visas på både datorskärmar och i vissa fall printade på fotopapper. 

Svenskt naturfotografi

Naturfotograferandets historia och fotografihistoria i allmänhet går ganska mycket hand i hand. Men ett stort steg togs 1871 när Robert Maddox upptäckte att gelatin kunde användas som emulsion på glasplåtarna som användes som negativ. Denna upptäckt ledde i sin tur till att man kunde konstruera så kallade torrplåtar, som till skillnad från de våtplåtar man använt tidigare inte behövde användas lika snabbt efter att de gjorts i ordning. Det här ledde till att det blev enklare att få med sig glasplåtarna ut i naturen och därmed kunde man också enklare fotografera ute i skog och mark. 

På 1880-talet hade industrialismen tagit ordentlig fart i landet och det var också nu som naturfotografin tog fart ordentligt i Sverige. Bland annat med hjälp av den nystartade Svenska Turistföreningen (STF) som startades 1985. Ett av STF:s mål var att svenskarna skulle upptäcka sitt eget land, dess vackra natur och de olika kulturerna som florerade.  Med upptäckarlusten följde så klart även viljan att dokumentera. Tre år senare startades Fotografiska Föreningen vilken hade som syfte att främja fotograferandet i stort i Sverige. Fotografiska Föreningen hade dock flera samarbeten med STF med bland annat fototävlingar vilka då givetvis ofta hade en inriktning mot naturfotografi. 

Hur man fotograferade gick i vågor under den första halvan av seklet. Från strikt dokumentära och avbildande bilder till mer konstnärliga och nästan måleriska tekniker. Dessa skiftningar grundade sig i olika skiftningar i inställningen till naturen. Under 1930-talet när nationalromantiken blomstrade ville man använda fotografi för att romantisera och försköna det egna landet. Fotograferna tog fasta på det genom att använda sig av olika tekniker för att skapa mer drömlika bilder. 

Naturfotografi blir yrke

Fram till 1960-talet så hade i stort sett alla naturfotografer varit glada amatörer, om än duktiga sådana, men ingen kunde försörja sig på att fotografera natur. Trots detta återfanns deras bilder i böcker och tidskrifter på frekvent basis. Det som sådde fröet till början för de yrkesverksamma naturfotograferna var bland annat när föreningen Naturfotograferna/N startades 1966. 

Det som föranledde grundandet av föreningen var att många naturbilder som publicerades var framtagna på inte helt ärliga sätt. Bland annat så var det inte ovanligt att man publicerade bilder på djur i hägn utan att nämna att dessa vad instängslade. Men vissa gick även så långt att man använde sig av uppstoppade djur för att ta sina naturbilder. Bilder togs även på sätt som störde och skadade de vilda djuren. Grunden till Naturfotograferna/N lades med vad som kom att kallas Uppsala-mötet. Uppsala-mötet bestod av en samling redaktörer för natur- och jakttidningar, naturfotografer och tecknare som kallats till mötet av konservatorn Hjalmar Fleischer för att diskutera problemet med dessa falska naturbilder och för att försöka hitta en lösning på problemet. 

Två år senare bildades så föreningen Naturfotograferna/N som svar på det här behovet. Vid starten hade föreningen 25 medlemmar, i dag är antalet över hundra. En av grundpelarna i föreningens stadgar är fokus på äkthet och ärliga bilder. 

 

Aktuellt just nu

    Senaste numret

    Senaste kommentarerna