Vi förklarar

Vi Förklarar: Metadata och Exif – informationen bakom bilden

Att tyda data kan vara svårt. Tänk dig att du får en fil på några megabyte – men du vet inget om den. För att kunna använda filen på rätt vis måste du veta hur du ska läsa den. Det är detta som metadata används till – helt enkelt information om data.

Exif Viewer för Mac.

De flesta vet om

att en mp3-fil innehåller musik, eller i varje fall är en form av ljudformat. De flesta vet också om att en textfil heter txt eller doc. Filändelsen blir avgörande för det första vi ser om en fil. Men genom att bara se filnamnet blir det desto svårare att se vem som sjunger i mp3-filen eller har skrivit textdokumentet.

Räddningen blir att läsa ut filens så kallade metadata. Uttrycket användes för första gången 1968 av programmeraren Philip Bagely, och betyder i grund och botten information om datainnehåll. Informationen hjälper datorprogrammet eller användaren att förstå mer om filinformationen och hur den ska tolkas, så att man ser mer än bara ettor och nollor. När man har tolkat metadatat för filen kan man alltså läsa filens information på rätt vis för att få fram det man ska, och få reda på syftet med själva filen.

 

Bildens metadata

Grundexemplet för vad det hela handlar om kan vara en bild tagen i råformat. I det fallet är innehållet i filen egentligen inte sparat för att skapa en bildfil med allt vad detta innebär, utan snarare en direkt nedsparning av en sensors bildinformation. För att skapa en bild av dessa ettor och nollor krävs därför en beskrivning för bildprogrammet hur man arrangerar all data rätt.

Men det är inte bara själva bilden som finns inuti en bildfil. Vid fotoögonblicket sparas också en hel del information som inte syns i bilden – nämligen de delar som har med kamerans hårdvara att göra tillsammans med omständigheter vid fotograferingsögonblicket. Det går också att lägga till och ändra information i efterhand för att ytterligare bygga på information om de data som finns i filen. Exempel på detta är upphovsrättsinnehavare eller skapare.

Informationen kallas för metataggar och sparas exempelvis i musikfiler som id3-taggar, med information om artist eller musikgenre.

 

Exif för bilder

Sättet att tagga på har utvecklats i och med de format som de sparas i. Ett mer avancerat format kräver fler avancerade möjligheter att beskriva den data som finns i formatet. I tiff-bilder finns ett speciellt taggningssätt som lagt grunden till dagens sätt att tagga bilder – genom så kallad Exif-information (Exchangeable image file format).

1998 kom den första strukturen som kameratillverkare anammade för att spara information om just bilder. I dag ser vi version 2.3 av Exif, fastslagen i april 2010, och i den finns stor möjlighet att spara all möjlig intressant information som har med bilden att göra.

Datum och tid när bilden är tagen ses som en självklarhet i dag. Men med tid kommer också rum, något som har gett upphov till att bildens Exif-information nu också kan spara platsinformation för att berätta var bilden är tagen. Kameratillverkarna sparar också ned de flesta av kamerans inställningar, inklusive modell, version, bildrotation, bländare, slutare, brännvidd, vitbalans, ljusmätningsmetod, iso, om blixt avfyrades, avstånd till objektet och allt annat som har med fotoögonblicket att göra.

Till detta kommer också saker som användaren själv kan skriva in i filen, såsom en egen textbeskrivning av innehållet, kontaktuppgifter, webbsida, upphovsrättsinformation och liknande.

I filen finns också en liten tumnagelbild inbakad som används för snabbvisning på kameraskärmen eller i din dators operativsystem, för snabb åtkomst utan att behöva läsa in hela filen.

 

Inte helt vattentät

Men det finns ett stort problem. Det kanske största av dessa är att man egentligen inte kan lita på att all information i bildfilens Exif är äkta, korrekt och omanipulerad. Det är nämligen inga som helst problem att justera alla värden i efterhand om man känner för detta, något som är problematiskt då man exempelvis skriver in information om ägare till bilden.

En annan problematik är att utrymmet som finns till förfogande för denna information är 64 kilobyte, vilket gör att kameratillverkarna använder alla möjliga metoder för att komprimera den snabbvisande tumnagelbilden – som därför kan skilja sig markant från originalet när det gäller kvalitet, färger och kontrast. Det brukar ibland också bli problem att uppdatera denna lilla bild om man gjort ändringar i bildfilen, vilket så klart kan vara ett problem. På samma sätt har alla kameratillverkarna också valt att lägga till egna noteringar i Exif-informationen som inte är standardiserad, exempelvis taggar för serienummer, fokusmetod och efterbehandlingsinställningar.

Det är också detta som gett upphov till att tillverkarna skapat sina egna format för att spara rådata från sensorn, något som ger upphov till både förvirring och utvecklingstid för tillverkare av råkonverterare och bildhanteringsprogram.

Framtidens information om data

Adobe har gjort ett försök att skapa en råformatsstandard för att få alla tillverkare att skapa råfiler som är enhetliga, med sitt dng-format. Än har det inte slagit igenom, men vad vi kan se i dag är att dess utveckling av möjligheter inom den närmaste tiden gör det intressant för alla som sparar i råformat att kolla in vad formatet har för fördelar.

Dagens mobiltelefoner – och vissa kameror – har också sparad information om hur de rört sig vid ett visst tillfälle, genom mätvärden från en inbyggd accelerometer. I dagens Exif-taggar finns ingen möjlighet att spara denna information, men i framtiden kan dessa data, tillsammans med gps-koordinater och riktning berätta mycket om en viss bild, så som den relativa kamerapositionen vid en viss tid vid en viss plats.

Slutligen kanske vi också ser hållbara lösningar på att se om en bild är manipulerad eller omanipulerad, eller att fotografen som matar in sitt namn i upphovsrätts-taggen inte behöver vara orolig för att den kan ändras med lätthet.

 

Aktuellt just nu

    Senaste kommentarerna