Domare etapp 1, Grand Prix 2013: Erika Berglund

Vad driver dig som fotograf?

Jag vill visa flera sidor och vinklar från exemeplvis en person, och nå ut till dem som tittar på bilderna. Att träffa människor och resa är också spännande, och att kombinera detta på en och samma gång. Ofta när jag är ute och gör ett reportage ger det också så mycket mer, personer som öppnar sig – och man får chansen att komma nära. Man hittar vänskap.

Vad föredrar du att fotografera privat respektive i din fotografroll?

Privat fotograferar jag inte så mycket, men när kompisar frågar mig så hjälper jag ju gärna till, det är roligt att få förtroendet. Men ibland känns det ju också som jobb – fotograferar man exempelvis bröllop så vill man ju ta bra bilder. Människor är också det som jag alltid har fotograferat, jag har alltid tyckt om porträtt och att leka med ljuset.

Hur vinner man ditt gillande bildmässigt?

Egentligen ska det mycket till innan jag får den där wow-känslan i bilder som jag tittar på. Jag vill se någonting som inte är självklart, där man inte kan läsa av bilden för lätt. Jag vill bli nyfiken på bildens bakgrund, kanske historien om personen i bilden – att den ska nå lite längre. Det är det unika som tilltalar mig.

Färg eller svartvitt?

Jag är mycket för färg, jag tycker man förlorar en del av det viktiga med svartvitt, men det beror helt på bilden.

Iscensatt eller dokumentärt?

Båda. För mig är det som en kombination, även att man ibland iscensätter i dokumentärt syfte.

Objekt eller människa?

Människa. Jag är imponerad av dem som lyckas göra en bra bild utan en människa.

Knivskarpt eller oskärpa?

Knivskarpt.

Avskalat eller många detaljer?

Båda två, men med detaljer ska det vara intressant, ge något åt bilden. Avskalat kräver en bra komposition.

Erika om sitt bildval:

Bilden är tagen från mitt projekt om dragqueens som jag gjorde i Los Angeles, utanför Long Beach. För mig representerar det en bild som intresserar, jag vill veta mer om bakgrunden. Peruken, damskorna och kläderna, det ser lite konstigt ut. För mig får man se en historia om personen via bilden, en annan sida av verkligheten, i detta fall hos dragqueens.

Jag försöker att undvika att fotografera med vidvinkel, men här tycker jag att det fungerar för jag ville få med allt runt omkring. Jag gillar färgerna som gör att väggen nästan lyser.

Kompositionsmässigt så gillar jag linjen som drar åskådaren in i bilden. När det gäller ljuset är det i denna bild en lampa som lyser, vilket ger en viss, något dyster, känsla till bilden. Jag imponeras av dem som är duktiga på att jobba med befintligt ljus, motljus eller ljus från fönster.

Delta i Grand Prix på www.kamerabild.se/gp2013