Foto
Blogg: Två dagar med Nikon D5100
Med lätt vikt och filmfunktion borde Nikon D5100 lämpa sig riktigt bra som utflyktskamera. Under helgen hade jag möjlighet att testa den, och hittade både fördelar och brister. Kamerans smidighet är ett klart plus, men att komma åt bildborttagningsknappen gång på gång är nog den allvarligaste bristen.
Publicerad
För mig är möjligheten att hålla kameran i bara en hand önskvärd när jag är ute på en kortare fotorunda eller utflykt. Tillsammans med det medföljande och lätta kitobjektivet 18-55/3,5-5,6G VR känns det riktigt smidigt att bära runt på en kamera som har alla möjligheter att fånga dagens äventyr på både bild och film. Det något tyngre 18-200 VR fick också hänga med för att se hur autofokusen klarade av de längre brännvidderna.
I dagsljus fungerar kamerans skärm bra, jag hade inga problem att se vad jag faktiskt pysslade med när jag rotade runt i menyerna trots en strålande sol. Värre blev det när solglasögonen tvingades på. Plötsligt blev det inte lika lätt att använda manuell fokus med filmning, och att lita på autofokusen kändes som ett riskabelt spel – framförallt när man försöker filma en energisk hund som springer runt och leker.
Känslan att snabbt kunna kasta upp kameran, redo för stillbild eller filmning, förtogs ganska omgående när jag insåg att autofokusen inte var lika snabb och exakt som jag hade hoppats. Med många förlorade ögonblicksbilder gick jag över till att fota stillastående objekt, och det fungerade så klart utan problem. Då finns det mycket tid till att justera kamerans inställningar, något som går riktigt snabbt när man väl orienterat sig i kamerans menyer och snabbknappar.
Tyvärr får min högerhand ett ”soptunnegrepp” när jag håller i kameran, vilket innebär att jag ovanligt ofta kommer åt knappen för att ta bort bilder. Trots att man måste bekräfta borttagningen lyckades jag helt ovetandes ta bort flera bilder. Rimligtvis borde knappen placeras på ett mindre åtkomligt ställe, framförallt med en så kritisk funktion som borttagning av bilder.
