Övrigt

Fujifilm X-Pro1 - ett första intryck

Större än både X100 och X10, men också med fler avancerade finesser. När jag lägger händerna på nya X-Pro1 från Fujifilm är det första som slår mig att det här med retrokänsla, rätt storlek, rätt intryck och ny teknik inte går helt hand i hand. Eller?

Fujifilm X10, X100 och X-Pro1.

X10, X100 och X-Pro1. X-Pro1 har samma slutartidsreglage som X100.

Riktigt skarp och bra skärm.

X-Pro1 med det extra greppet monterat. Formen är ännu inte helt spikad.

I mitt handgrepp ligger det senaste tillskottet i en växande familj av kameror, men det känns ändå inte helt hundra. "Proffsigare, och med den rätta känslan", säger Fujifilm om sin nya X-Pro1, och till viss del är det också sant. Proffsigare än X10 och många intressanta finesser mot X100, men känslan i handen är lite mer åt en fyrkantig och lätt låda utan någon direkt "wow"-känsla.

Å andra sidan så vinner X-Pro1 mark med en stilren design och har faktisk mycket i sig av det som Fujifilm egentligen vill säga med sitt uttryck "den rätta känslan": de lyckas nämligen rätt bra med den mentala känslan att det ska vara roligt att ta bilder, att det ska förknippas med en känsla av skapande och kreativitet. På så vis blir designen också sekundär, och fotoupplevelsen höjs.

Jag fick också chansen att snabbprova X-Pro1 med en mock-up av det extra greppet som går att montera på. Shusuke Kozaki, Fujifilms teknikkunnige på plats vid presskonferensen om kameran, berättar för mig att de är i vägvalet att bestämma om de ska förändra det extra greppet eller inte för att få den att passa extra bra till kameran. Han menar att de talat med många fotografer om hur greppet kan förändra känslan och vilka extra finesser detta eventuellt skulle kunna ge användarens känsla. Någon gång i april får vi se resultatet av Fujifilms tankar, men Shusuke bekräftar också att de vill ge användaren möjlighet att välja hur X-Pro1 ska ligga i handen, eftersom de ser på just fotograferingskänslan som något viktigt i sin filosofi om kameradesign.

På baksidan ser vi hela 13 knappar och ett tumreglage och ett exponeringsreglage som hjälper oss med fotoupplevelsen. Dessa känns genomtänkta och sköna att använda, och med bra placering. En annan sak som påverkar fotoupplevelsen är hybridsökaren, som är ny från den som sitter i X100, och kan skiftas mellan analog och digital bild. Den digitala bilden ser bra ut, och ger en bra känsla över hur bilden blir. Den analoga fungerar ännu bättre, och bilden markeras då med en ram som visar bildutsnittet, som också ändras när du byter objektiv. Ändringen sker genom en förstoringslins på 0,6x som skjuts ned i sökaren. Det hela fungerar mycket bra, och du kan själv välja förstoring eller växla mellan digital/analog sökare med ett reglage på framsidan. Att just kunna växla mellan de båda är något som jag själv tycker är riktigt bra, och framförallt när det fungerar så bra. Här ser vi ett av de bästa argumenten för att välja just denna kamera om man behöver analog sökare. "Sökaren ska gå att lita på", säger Hiroyuki Saito från Fujifilm när han berättar om hur de tänkt med just sökarbildens uppbyggnad. Smart tänkt, säger jag.

Skärmen känns också mycket bra, både i skärpa, kontrast och den information man får. När man väljer att skärmen ska stängas av med ögonsensorn vid den optiska sökaren, fungerar denna på och avstängning mycket snabbt, något som känns väsentligt för att kunna växla mellan skärm och sökare på en gång. Det är nästan imponerande hur väl avvägd känsligheten i sensorn, och tiden det tar för växlingen är, något som Fujifilm verkat jobba hårt med i slutet på utvecklingen. Jag märkte nämligen en liten skillnad i just detta mellan den ofärdiga firmwaren i en kamera de hade på plats, och den färdigställda.

Autofokusen är däremot åt andra hållet. Vid min snabba provfotografering inomhus imponerade inte autofokusens fart alls. Vid fokuseringen fick den leta sig fram och tillbaka innan den låste sig, och hittade då heller inte alltid rätt trots att det var rätt ljust i lokalen. Här ska det bli intressant att få tid att undersöka alla inställningar närmare för att se hur olika kombinationer av dessa påverkar farten på just autofokusen.

När jag frågar Hiroyuki om vilka de riktar sig åt med kameran, svarar han att "vi definierar användarna som entusiaster som först vill ha bildkvalitet, men i viss mån också proffset". Och visst kan de ha helt rätt i det. Kameran är nämligen mycket kamera, och har det mesta av det som en fotograf söker. När jag får chans att testa X-Pro1 mer ingående så får vi se vad den kan åstadkomma i riktiga fotograferingssituationer, och hur känslan, designen, intrycket och tekniken egentligen gör sig tillsammans.

 

Aktuellt just nu

    Senaste numret

    Senaste kommentarerna