Ljusskolan del 2 lär dig bemästra din blixt
Få tillbehör har vi ett så kluvet förhållande till som blixten. Hur kommer det sig att blixten för vissa är lika populär som hällregn på bröllopsdagen och bästa kompisen för andra? Här lär vi dig bemästra blixten så att du kan utnyttja den på rätt sätt. Låt den bli din vän i mörkret. Och i ljuset.
De flesta kameror i dag har en inbyggd blixt. Smidigt eftersom den alltid är med, men den har sina begränsningar: den kan bara vara av eller på. Ofta kan du ändra effekten, men det är egentligen det enda du kan göra. Problemet med den inbyggda blixten är att ljuset alltid lyser rakt på ditt motiv och det kan skapa en del problem: hårda skuggor, röda ögon, glansiga ansikten och fula blänk i blanka föremål, och det är väl det som gett blixten sitt delvis dåliga rykte. För att komma över sådana problem behöver du en blixt som går att vrida åt olika håll.
En lös blixt – handblixt – är ett av de vanligaste kameratillbehören och det finns mängder av modeller att välja på. Alla kameratillverkare har sina blixtar som är gjorda för att passa deras kameror, men det finns också andra tillverkare, till exempel Metz, som tillverkar blixtar som passar de flesta kameror.
Några råd inför köp
Ska du köpa en blixt, välj en blixt som går att vrida och vinkla och se till att den är gjord för din kamera. Själva fästet ser lika ut på de allra flesta kameror så blixten går att fästa på nästan alla kameror, men i blixtkontakten finns också ett antal stift och där skiljer det sig mellan olika kameramärken. Stiften behövs för att kameran och blixten ska kunna kommunicera med varandra och du har mycket att vinna på att det fungerar. Nikonblixtar pratar bra med Nikonkameror och Canonblixtar är polare med Canonkameror. Andra blixttillverkare gör sina blixtar i flera olika varianter. Till exempel finns Metz Mecablitz 44 i sju olika utföranden för att passa Nikon, Canon, Sony, Fuji, Olympus, Panasonic, Pentax och Leica. Största vinsten med rätt kontakter mellan kamera och blixt är ttl-mätningen, men du kan också få andra finesser som att kameran ställer in rätt exponeringstid (synkroniseringtid) när blixten är på och uppladdad, och vissa blixtar kan ändra belysningsvinkel beroende på objektivets brännvidd.
TTL-mätning (through the lens) innebär att kameran mäter ljusinsläpp under exponeringen och stänger av blixten när bilden är rätt exponerad. Det är alltså inte blixten som sköter exponeringen, utan kameran. Det ger bättre exponerade blixtbilder, men kräver att kameran kan tala om för blixten när det är dags att stänga av.
Olika blixtar är olika starka. Generellt sett är en starkare blixt större, tyngre och dyrare. Välj en blixt som är anpassad efter dina behov så du inte släpar omkring på en stor, tung blixt om du bara ska fota kompisar i mindre rum. Blixtens styrka anges i ledtal. En starkare blixt har ett högre ledtal. Ofta finns ledtalet med i produktnamnet (exempelvis Olympus FL-36R har ledtal 36). Ledtalet är bländaren multiplicerat med fotograferingsavståndet i meter. Eller enklare: Ta blixtens ledtal och dividera med bländaren så vet du hur långt blixten når. Om din blixt exempelvis har ledtal 36 och du har bländare 4 kan du fotografera upp till nio meter. Att fotografera ett fyrverkeri eller i en stor arena med blixt är alltså helt meningslöst.
Ofta när man fotograferar med blixt vill man undvika det hårda, direkta ljuset som ger tydliga skuggor och ibland blänk i ansiktet. Det finns många sätt att få ett mjukare blixtljus. Enklast (och billigast) är att vinkla eller vrida blixten så att ljuset studsar i taket eller en vägg. (Läs mer i slutet av artikeln om hur Lennye Osbeck arbetar med sin blixt.)
Utbudet av blixttillbehör är nästan oändligt och alla lovar de ett mjukare, snyggare blixtljus. Som vi skrev i artikeln i förra numret så är ett reflekterat eller diffuserat ljus mjukare än ett direkt ljus och det är så alla ljusspridare fungerar. Det finns några problem med att reflektera ljuset i vägg eller tak. Dels tappar du ljusstyrka eftersom ljuset går en längre väg och sprids ut över ett större område. Dels kan det bli svårare att röra sig omkring i rummet eftersom ljuset då förändras, och dels kan ljuset färgas. Ett sätt att få ett reflekterat ljus som inte ändras är att vinkla blixten rakt upp och fästa en vit skiva i 45° vinkel ovanför blixten. Då bär du alltid med dig ditt lilla »tak«, men det blir inte lika mjukt som att slå blixten i taket. Otympligt och vingligt blir det också.
Att diffusera blixtljuset är enkelt: bara att sätta ett vitt halvgenomskinligt material framför blixten. Ju större diffusor du klämmer på desto mjukare blir ljuset, men att gå omkring med en halvmeterstor diffusor på blixten är inte så lyckat om du ska fota på en fest. Rätt framtung blir du också. Kommer du ner till en liten behändig storlek på diffusorn så ger den inte heller så mycket effekt, så det handlar om att kompromissa.
Nu är det inte alltid så att ljuset blir bättre ju mjukare det är. Ett väldigt mjukt ljus blir lite karaktärslöst och du får nästan inga skuggor i ditt motiv. Skuggorna hjälper till att skapa form och kontrast i bilden. Därför finns så många olika ljusspridande tillbehör till blixten – för att kunna skapa ett lagom mjukt ljus.
Vi har testat tre produkter som reflekterar eller diffuserar ljuset, och dessutom en ringblixtadapter som ger ljuset en annan form och riktning. Vi har dels fotograferat ett porträtt och dels en vit vägg för att se hur jämnt ljuset sprids. Brännvidd på porträttbilderna är 90 mm och väggen är fotad med 30 mm brännvidd på 2,5 meters avstånd. Väggbilderna är underexponerade två steg för att ojämnheter skulle synas tydligare. Vitbalansen ställde vi på Blixt.
