– Är det »öspösregn« – då går vi ut oavsett. Säger paret: »för ingenting i världen kan klänningen bli våt« – då är jag fel fotograf, förklarar Frøydis Geithus när Kamera & Bild träffar henne.
Hon är en av Norges främsta bröllopsfotografer med hela världen som arbetsplats. Men några av hennes mest omtalade bilder är fotograferade bland fjordar och fjäll i hemtrakterna.
TEXT Johan Wessel│FOTO Frøydis Geithus
I den dovt belysta foajén där vi sitter smälter Frøydis Geithus nästan ihop med väggen bakom henne. Håret, kläderna och nagellacken har samma svarta färg som interiören. Den enda färgklick som sticker ut är det gula som finns på Nikon-bandet hon har runt halsen. Frøydis är i Stockholm i sin roll som ambassadör för kameratillverkaren, under en konferens för bröllopsfoto.
Det svaga ljuset i lokalen passar situationen väl, tänker jag, eftersom Frøydis bildmanér numera ofta går åt det mörka hållet. Så ser det i alla fall ut när man besöker hennes Instagramsida, där hon visar bilder av brudpar i sagolika skogar och med dramatiska fjordlandskap som fond. Alla bilder har dova färger.
– Jag har faktiskt fått frågan en gång om jag har en felkalibrerad skärm, skrattar Frøydis och fortsätter:
– Jag kan även göra ljusa bilder, vilket jag också gillar. Men ofta fotograferar jag precis innan det blir mörkt och jag vill att det ska kännas i bilderna, att brudparet verkligen är där vid den tidpunkten. För visst går det att dra upp ISO till 50 000 och få allt ljust, men om jag vill skildra verkligheten så som den ser ut sju–åtta på kvällen i till exempel Norge – då blir det ganska mörka bilder.
»Jag gillar naturen och då bör man fånga den som den är, med mörka fjäll och mörkt vatten. Jag har vuxit upp i de här mörka skogarna, det känns riktigt för mig.«
Traditionellt upplever jag det som att bröllopsbilder ofta är ljusa. Men det här är något annat.
– Ja, och det är egentligen ganska överraskande att det är så många brudpar som älskar det. Jag tänker ofta att det kanske är lite för mörkt. Men brudparen vill faktiskt väldigt gärna ha den här stilen.
Och den passar även dig?
– Ja, väldigt. Jag har prövat allt, även den pastelliga looken. Men jag gillar naturen och då bör man fånga den som den är, med mörka fjäll och mörkt vatten. Jag har vuxit upp i de här mörka skogarna, det känns riktigt för mig.
Frøydis kommer ursprungligen från Sogndal i västra Norge, där hon fortfarande spenderar en stor del av året i sin »hytte«. Under hennes uppväxt fanns det många konstnärer i hennes omgivning och pappan var en entusiastisk amatörfotograf. Han drev även en fotobutik i ett köpcentrum och när Frøydis var åtta år fick hon sin första kamera av honom – en Nikomat. Som tonåring växte intresset ytterligare och under den så kallade »arbetsveckan« på högstadiet tjatade hon in sig hos den lokala studiofotografen.
– Sedan dess har jag varit fotograf, förklarar Frøydis och tänker tillbaka på sitt 14-åriga jag.
I dag är hon 42 och med betydligt större erfarenheter av fotobranschen. År 2000 skaffade hon en egen studio med fotolabb i Oslo där hon så småningom kom att ha sex anställda. Frøydis fotograferade allt: bebisar, bröllop och porträtt. Än så länge bara analogt och hon betade av kameror som Nikon F3, F100, F5 och F6. Även mellanformataren Pentax 67 gick varm när det var dags för porträttbilder.
– Så kom den digitala revolutionen som gjorde att alla blev fotografer. Men inte nödvändigtvis duktiga sådana. Min styrka som fotograf i dag är att jag kan jobba analogt och därför är mitt bästa råd, till alla som vill bli fotografer, att slå av sin skärm om det är möjligt eller sätta en stor bit gaffatejp över den. Det är först då som du verkligen lär dig att plåta.
Att inte se resultaten på en gång?
– Ja, för folk är inte så tekniska i dag, rent generellt. Så länge du får en kamera att tänka för dig, behöver du inte vara tekniskt kunnig. Men för att verkligen ta de bästa bilderna så bör du själv ha kontrollen – och inte kameran.
Det digitala intåget på marknaden kom även att förändra förutsättningarna för Frøydis. Att erbjuda fototjänster i en studio blev allt svårare ekonomiskt och dessutom var hon efter många år ganska mätt på sitt arbete.
– Jag var »pisslei«, som hon uttrycker det.
– Jag kom till en punkt då jag insåg att det är slut – jag ville istället specialisera mig. Då tänkte jag: vad vill jag egentligen, vad är jag bäst på? Jo, bröllop. Det är min passion.
Bröllop ger henne adrenalin
Hon lade ned studion, sa upp sina anställda och tog ett privatlån för att dra ut i världen på olika workshops med sina idoler – de fotografer som Frøydis såg upp till. »Sån vill jag bli« tänkte hon då och efter en period var det precis vad hon blev.
Du kallar dig själv för en »Destination wedding photographer« – vad är egentligen det?
– Ja, vad är det. Det är att man sitter på ett fult hotellrum i några timmar och sedan jobbar i två dagar, för att sedan sitta på hotellet igen och flyga hem, säger Frøydis med ett leende som avslöjar det skämtsamma i uttalandet. Hon ger snabbt en mer seriös förklaring.
För bara tio år sedan ansågs en bröllopsfotograf inte inneha någon högre status, enligt Frøydis som menar att »det var något av det lägsta man kunde bli«.
– Men så dök det upp stora bröllopsfotografer som den svenska Jonas Peterson, som kanske är en av de främsta i världen. Och det har gjort att bröllopsfoto har blivit väldigt mycket mer populärt.
»Det är inte bara ett bröllop i en mörk kyrka där man sen går och äter middag i någon lokal, dansar lite och dricker sig full. Nu läggs det mer tid och energi på bröllopen.«
En stor anledning till förändringen är just det som kallas för »destination weddings«– att brudpar reser till platser som Island eller Joshua Tree i USA för att få en annorlunda inramning till sitt bröllop och därmed en annan typ av bilder.
– Bröllopet har blivit något internationellt och man gör något stort av det. Det är inte bara ett bröllop i en mörk kyrka där man sedan går och äter middag i någon lokal, dansar lite och dricker sig full. Nu läggs det mer tid och energi på bröllopen.
Varför gillar du att fotografera bröllop?
– Det ger mig så mycket adrenalin, alla de här känslorna som finns på ett bröllop. Jag har alltid gillat att vara en storyteller, därför gör jag endast heldagsbröllop och säger nej till allt annat. För jag vill bygga en historia från morgon till kväll. Det är ett fantastiskt jobb med så mycket glädje.
Kan det inte vara svårt att fånga de här känslofyllda situationerna?
– Jo, och det älskar jag – att jobba under press. Konkurrensen är alltid hård och därför måste man hela tiden se till att bli bättre och bättre. Då när jag kom fram till att jag skulle jobba med bröllop bestämde jag mig för att jag skulle bli den bästa bröllopsfotografen som jag kan bli. Därför kan jag aldrig slappna av, utan måste jobba hårt. För ögonblicket då jag inte är kreativ längre, eller om känslorna saknas i bilderna – då blir det inte bra. Du måste hela tiden vara hungrig på att vilja skapa bilder.
Klänningen kan bli våt
Även om Frøydis ofta reser till avlägsna destinationer, behöver hon inte alltid färdas långt för att fotografera spännande bilder. Allt handlar om att ta vara på situationen och människorna.
– Det spelar ingen roll om bröllopet är i en pytteliten stad i Sverige eller om det är på Jamaica. Det betyder ingenting, så länge brudparet förstår min vision.
Den förklarar hon i förväg till dem via en intervju. Visionen handlar just om att hon med sina bilder vill skapa en historia över hela bröllopsdagen. Därför säger Frøydis bara ja till 15–20 bröllop per år, eftersom var och ett tar mycket tid i anspråk.
»Det är superviktigt att du tar kontrollen som bröllopsfotograf. Det är du som har hela makten över hur bilderna ska bli, för paret vet ofta ingenting.«
Under ett bröllop är hon främst dokumentärfotograf, där hon till 80 procent fångar ögonblick såsom när en farmor kramar om bruden, eller när någon fäller en tår. Övrig tid lägger hon på de mer uppställda bilderna, vilka hon antingen fotograferar under bröllopsdagen men ibland även dagen efter. Bilder uppe på till exempel ett fjäll låter sig inte göras i en handvändning, och dessa strapatser kan även innebära en del utmaningar för brudparet.
– Är det »öspösregn« – då går vi ut oavsett. Och då kanske klänningen blir lite förstörd. Alla sådana saker vill jag veta innan, om det är okej. Säger paret: »för ingenting i världen kan klänningen bli våt« – då är jag fel fotograf.
Så de måste vara beredda på att våga lite?
– Ja, och det är superviktigt att du tar kontrollen som bröllopsfotograf. Det är du som har hela makten över hur bilderna ska bli, för paret vet ofta ingenting. Då kanske du måste säga att »nej, det här ljuset är inte bra – vi går bort till den sidan istället, då blir det bättre«. De valen måste du ta, för det är ditt ansvar att det blir bra. Jag tror många oerfarna fotografer har lite problem med att ta kontrollen.
Ljuset är avgörande
Frøydis har i flera sammanhang uppmärksammats för sina bilder. Nu senast när en av världens största bröllopssajter – Junebug Weddings – valde en av hennes bilder när de korade årets bästa bilder inom kategorin »destination weddings«. Frøydis vinnarbild är tagen i Norge, i närheten av hennes hemtrakter, och fotograferingen hör till en av dem där hon tydligt fick ta kommandot.
– Det regnade otroligt mycket. Paret satt i bilen och sa: »vi går inte ut«. Vi hade redan varit på ett annat ställe och de var blöta. Då förklarade jag att det är den här bilden jag vill ta, så jag pressade ut dem och de var supersnälla. Precis innan vi tog bilden såg jag hur solen bröt igenom molnen och lyste över platsen. Allt var gjort på fem minuter.
»Det är många som frågar mig: ”Hur får du till dina bilder?”. Det handlar rätt och slätt om att veta hur man ska placera människor i förhållande till ljuset.«
Frøydis har alltid rekognoscerat miljöer innan, först via Google Maps och sedan på plats dagen innan bröllopet. Det som styr hennes val bygger mycket på ljuset.
– Jag använder appen Sun Seeker för att hela tiden veta var solen är under ett visst klockslag, på den plats där jag befinner mig. I mina bilder är ljuset väldigt viktigt.
Och vad gör du när det bara är moln?
– Jag har alltid med mig externt ljus. En professionell fotograf ska ha med sig den utrustning som kan tänkas behövas.
Tänker du på ljuset hela tiden, även när du inte fotograferar?
– Ja, jag tänker på det nu – hur ljuset faller i det här rummet. Ljus är superviktigt. Det är många som frågar mig: »hur får du till dina bilder?«. Det handlar rätt och slätt om att veta hur man ska placera människor i förhållande till ljuset.
Paret – en naturlig del av landskapet
Att Frøydis ofta använder sig av landskapet som fond till hennes mer »episka« bilder, kommer naturligt för henne. Hon spenderar själv all sin lediga tid ute bland fjordar och fjäll. Men när hon tar bröllopsporträtt i dessa miljöer är det även viktigt att det finns en koppling till paret.
– Om vi är på en vacker plats vill jag att brudparet blir som en naturlig del av landskapet. De ska höra samman. Jag tror också det är därför folk anlitar mig, för de har sett mina bilder och vill få något liknande – där brudparet och omgivningen passar ihop.
»Många tror att jag lägger ned väldigt mycket tid på redigering. Men det är inte riktigt sant.«
Bilderna är dessutom ofta storslagna och dramatiska, vilket Frøydis får fram i efterarbetet.
– Många tror att jag lägger ned väldigt mycket tid på redigering. Men det är inte riktigt sant. Jag ser istället till att ta bilder med tekniskt bra kvalitet där jag sedan i råfilen hämtar hem flera lager. En råfil är ju från början »slapp«, vilket den ska vara – nästan lite tråkig. Men sen hämtar jag fram saker i de mörka och ljusa partierna i bilden, till exempel himlen så som jag visuellt såg den vid fotoögonblicket.
D850: »Autofokusen är fenomenal«
Efter ett bröllop kommer Frøydis hem med 1500–2000 bilder, ibland upp till 4000 om bröllopsfesten pågått i flera dagar. För att bringa ordning i materialet använder hon sig av programmet Photo Mechanic, innan hon tar in bilderna i Photoshop.
Under själva fotograferingarna är det något av Nikons flaggskepp hon håller i händerna. Länge har det varit D5 och D810. Den förstnämnda använder hon fortfarande, men har numera ersatt 810:an med den nya D850 – som hon redan har hunnit fotografera fem bröllop med. Jag ber henne nämna vad som har blivit bättre i den nya kameran.
– Det som står ut som något av det största med D850 är autofokusen i mörker, som är fenomenal. Jag har aldrig sett något i närheten av vad 850 får till. Även om du skulle tro att det blir oskarpt så lyckas den hitta fokus – det är helt fantastiskt.
»Man får inte bli sjuk. Man vill ju stå där oavsett vad, nästan.«
Frøydis lyfter även fram möjligheten att kunna fotografera med tyst slutare som värdefullt, inte minst under en vigsel i en kyrka. »Det hörs ingenting«, sammanfattar hon egenskapen. Hon gillar även att D850 har fått en vinklingsbar skärm, vilket kommer till användning när hon ligger på mage och fotograferar. Höga ISO-tal fungerar också bra, även om de inte riktigt når D5:ans nivåer, menar Frøydis.
– Men upp till 25 000 är inga problem med D850. Och vem vill egentligen ha över 25 000?
Vilka favoritobjektiv har du?
– Det här framstår nog som superkonservativt, men om jag skulle bli stående med ett objektiv så skulle jag välja 24–70mm f/2,8. Med det har jag både möjligheten att fotografera i landskap och ta porträtt. 70–200mm f/2,8 är ett objektiv jag brukar välja för den vackra bokehn och 58mm f/1,4 använder jag också gärna – inte minst inne i mörka kyrkor. Jag tycker också att 105mm f/1,4 bör prövas av alla. Den har ett helt perfekt porträttutsnitt och är sylskarp. Både 58:an och 105:an har dessutom fin bokeh.
Vad blir nästa grej inom bröllopsfoto, ser du några trender?
– Nu handlar det mycket om »back to basic«. Många går tillbaka till det emotionella, till de viktiga bilderna med familjen och skippar mer och mer den här porträttdelen.
Blir du själv aldrig trött på bröllop?
– Nej. Jag kan bli trött på efterbehandling och redigering men under själva bröllopet har jag så mycket adrenalin – det är fantastiskt, hela dagen.
Vad händer om du blir sjuk?
– Man kan inte bli sjuk. Jag har flera kollegor som har upplevt hur det är att vara väldigt sjuka och ändå har de arbetat. Visst kan någon träda in för mig om jag är akut sjuk, eftersom jag har ett stort nätverk av fotografer… men, man får inte bli sjuk i den här branschen. Man vill ju stå där oavsett vad, nästan.
Kommer du att fortsätta fotografera bröllop under lång tid framöver?
– Ja. Du ser inte så många bröllopsfotografer som är runt 60 år, så då hoppas jag att jag ägnar mig åt mer personliga projekt ute vid min »hytte«. Kanske landskap eller något sådant, för jag kommer alltid att fortsätta fotografera. Men om jag blir för gammal för att springa runt på bröllop, då sitter jag i naturen och tar bilder istället – helt klart. För jag har växt upp med bilder och det har alltid varit mitt liv. Jag kan inte se mig själv göra något annat.
Frøydis Geithus
Ålder: 42 år.
Bor: I Oslo och Sogndal i Norge.
Gör: Bröllopsfotograf.
Utrustning: Nikon D5 och D850 med bland annat objektiven 24–70mm f/2,8, 70–200mm f/2,8, 58mm f/1,4 och 105mm f/1,4.
Webb: froydisgeithus.com, instagram.com/froydisgeithusphotography
