Kamera & Bild testar

Test: Nikon D7000

Efter några tusen bilder med Nikon D7000 kan jag inte låta bli att fundera på om man verkligen behöver en mer avancerad kamera är D7000.

Magnus Fröderberg

Publicerad 2 jan 2011 kl 09.16

Nikon D90 kom hösten 2008 och var den första systemkameran med filmning. Kameran var rätt snabb med 4,5 bilder per sekund och hade tillräckligt avancerade funktioner för att tilltala de flesta hobbyfotografer.

Två år är en lång livstid för en konsumentkamera. Nikon D90 är fortfarande en mycket bra kamera, men den är inte hetast i fotobutiken.

Många hade förväntat sig att Nikon skulle göra en sedvanlig uppdatering med ny sensor och FULL-HD-filmning. Men då hade de behövt byta ut Nikon D300s också som i grunden är tre år gammal.

Genom att ge Nikon D7000 metallchassi, vädertätning och snabbare serietagning hamnar den mellan D90 och D300s i modellprogrammet och fungerar i praktiken som en ersättare till båda modellerna. Därmed inte sagt att det är uteslutet med en efterträdare till D300s, en sådan modell behövs, men Nikons utvecklingsavdelning har inte obegränsade resurser. Det är ingen vild gissning att de även jobbar med en efterträdare till D700 sedan en tid tillbaka.

Ersätter nästan D300s

Förutom metallhus, 6 bilder per sekund och vädertätning har Nikon D7000 begåvats med en ny sensor på 16 megapixel (från Sony) och FULL-HD-filmning (precis som i D3100). Sökaren visar 100 procent av bildytan. Sökarbilden är stor, men inte störst i APS-C-klassen.

Såväl ljusmätaren med 2016 färgkänsliga punkter som autofokusmodulen Multi-cam 4800DX är ny.

Autofokusen i D7000 har 39 fokuspunkter. Nikon D90 hade 11 fokuspunkter (samma som i D80) och en ljusmätare med 420 mätpunkter. D300s har 51 fokuspunkter och 1005 mätpunkter i ljusmätaren.

Nio av fokuspunkterna i D7000 är av korstyp. De ska vara säkrare i svagt ljus, men under testet har autofokusen hela tiden känts säker. Det går att välja att använda en punkt i taget eller välja en större yta med 9, 21 eller 39 fokuspunkter. Den främsta anledningen att använda fler punkter är att kunna fånga rörliga motiv som är svåra att träffa med en autofokuspunkt. Kameran kan inte följa motiv som rör sig över bildytan på samma sätt som exempelvis D300s utan man får göra det manuellt.En proffsig detalj på d7000 är att kamerans mekanik ska klara 150 000 exponeringar.

Det innebär att ett slutarbyte är osannolikt för de flesta. Nikon har ansträngt sig för att slutaren ska vara tyst. Ett sätt att få ner ljudet är att dämpa spegelns returrörelse. Vill man verkligen få ner ljudet finns ett tyst läge där spegeln först fälls tillbaka och slutaren spänns när man släpper pekfingret från avtryckaren.

Trots att Nikon D7000 är relativt tyst är Pentax k-5 påtagligt tystare.

Det är lätt att byta mellan olika slutarlägen med en ny ratt som ligger under programratten.

Kameran har en mängd inbyggda effektfilter som fisheye, perspektiv-kontroll, miniatyreffekt, färgläggning med mera. Att göra om till svartvitt, med eller utan toning, går naturligtvis också.

AF-ON-knapp saknas

Även om Nikon valt att göra D7000 proffsigare än D90 så finns det en del skillnader mot D300s som kan vara värda att beakta. Det går att få upp D300s i 8 bilder per sekund med batterigrepp. D300s har ett större kamerahus som ligger bättre i handen. Jag har lite problem att få ett riktigt bra grepp om D7000 med mina stora händer. Det saknas också en AF-ON-knapp, men det går att programmera om AE-L/AF-L-knappen till att fungera som en AF-ON-knapp.

En liten förbättring på D7000 jämfört med D90 är att gummiluckorna är fästa med rejäla gångjärn som ser ut att hålla bra. Nikon har satsat rejält på vädertätning till skillnad från huvudkonkurrenten Canon EOS 60D som i stort sett bara tätat batteriluckan.

Rätar upp linjerna

Nikon D7000 är verkligen en funktionsspäckad hobbykamera. En mycket nyttig, men ovanlig effekt i spegelreflexkameror, är distorsionskontroll.

Anledningen till att sådan saknas hos en del konkurrenter är att den beskär bilden något. Sökarbilden överrensstämmer alltså inte helt med den slutliga bilden. För den som vill ha lite mer kontroll går det att göra korrigeringen i efterhand. Då går det också att skapa fisheye-effekt, färga bilderna, justera perspektivet, lägga på en miniatyr-effekt med mera. Vissa funktioner är nyttiga och andra mest bara lite kul.

Eftersom kameran innehåller så otroligt många funktioner och inställningsmöjligheter (bruksanvisningen är på 348 sidor) är det bra att man kan samla de mest använda inställningarna under en särskild flik.

En bra funktion som även finns i D300s, men inte i D90, är möjligheten att ange största bländare på objektiv utan datorchip. Då fungerar automatiken även med äldre objektiv eller om man vill använda bälg och Nikons blixtsystem vid närbildsfotografering.

Flera Nikonfotografer som provat D7000 har tröstlöst letat efter var man väljer autofokusmetod och autofokusområde. Denna inställning har Nikon gömt på en knapp i reglaget som stänger av och på autofokusen. Det hade underlättat om Nikon färgade denna knapp och även om det gick att göra inställningen under autofokusavdelningen i anpassningsmenyn. Här går det nämligen att ställa in autofokus-metod för filmning, men inte för stillbild.

Nikon D7000 har en inbyggd distorsionskontroll som även fungerar med snabb serietagning. Objektiv som har kraftig distorsion kompenseras inte fullt ut med automatiken. I efterhand går det att justera distorsionen manuellt eller med auto-funktion om bilddata för objektivet finns lagrat i kameran.

Bästa film-Nikonen

Intresset för fotografering med skärmsökare och att filma har överraskat kameratillverkarna och lösningarna på hur dessa funktioner implementeras i kamerorna har varierat en del under den senaste tiden. Nu verkar Nikon ha tänkt till och hittat en lösning som kan fungera en längre tid framöver. Det är ju inte bra om användargränssnittet varierar för mycket mellan modellerna.

Nära högertummens plats sitter ett vred som aktiverar skärmsökarfunktionen. Vill man sedan filma trycker man in rec-knappen. Hanteringen känns väldigt logisk och det går att välja lite olika visningar på skärmen. Det går bland annat att få rutnät och virtuellt vattenpass, men jag saknar ett histogram som hela tiden avspeglar bilden. Det vore till stor hjälp vid filmning där möjligheter till efterbehandling är mer begränsade än vid stillbildsfotografering i råformat.

Från och med D3100 har Nikon valt att använda h.264 för komprimering av filmfilerna. Det ger mindre bildfiler utan att kvaliteten behöver sänkas. Nikon D7000 ger mer kontroll över filmningen än D7000. Det går att ansluta en extern stereomikrofon (finns en inbyggd monomikrofon) och man kan styra exponeringen manuellt om man aktiverar manuell styrning. Ljudinspelningen går att ställa, men bara i tre lägen. På många mikrofoner finns det dock olika känslighetslägen, så i praktiken kan det gå att få bra kontroll över ljudet.

Liksom hos alla andra systemkameror saknas möjligheten att koppla in hörlurar för kontrollyssning. Jag tror att detta kommer att bli allt vanligare framöver.

Det saknas också vridbar skärm. Nikon D5000 har en sådan skärm och den underlättar vid filmning. Nikon har i stället valt att prioritera tåligheten hos D7000.

I 1080p-läget filmar kameran med 24 bilder per sekund vilket ger lite biokänsla till skillnad från kameror som filmar med 50 bilder per sekund.

Detta är en modesak och i framtiden kanske fler kommer att efterfråga 50 b/s. Det går att välja hög eller normal bildkvalitet i alla lägen, vilket påverkar filstorleken.

Sänker man filmstorleken till 1280x720 pixlar kan man förutom bildkvalitet också välja mellan 25 eller 24 bilder per sekund. Det är positivt att slippa tvingas till 30 bilder/s vilket är dåligt anpassat för europeiska tv-system.

Nikon D7000 kan ge autofokus under filmning, men det är inget vi rekommenderar. Det går långsamt och blir störande att se på filmen. Bäst är att först ställa skärpan och sedan börja filma.

Nikon har länge haft en funktion kallad D-lighting för att lätta upp skuggor och ta fram detaljer i de ljusa partierna. I bilden till höger har det kraftigaste läget använts. Kameran har exponerat bilden 2/3 steg mörkare för att få fram teckning i himlen och sedan ljusat upp skuggor och mellantoner. Bieffekten syns på kanten på byggnaden.

Bildkvalitet

Nikon D7000 delar sensor på 16 megapixel med Pentax K-5 och Sony A580 och A55. Vi har jämfört D7000 med huvudkonkurrenten Canon EOS 60D.

Bildkvaliteten hos D7000 är mycket lik Canon EOS 60D. Även om vi kan se skillnader i dynamiskt omfång vid bas-ISO är kvaliteten i praktiken mycket lik EOS 60D.

Jämför vi i stället med Sony A580 och särskilt med Pentax K-5 så lyckas inte Nikon riktigt lika bra. Det ska dock till extrema ISO för att se skillnaderna, så vi tycker inte att skillnaderna i bildkvalitet är avgörande vid ett kameraval.

Nikon har valt att prioritera detaljåtergivning vid höga ISO medan Pentax och Sony visat sig vara bättre på att bekämpa färgbrus (vilket brukar vara Nikons starkaste gren). För att se om skillnaderna som vi ser i vår testkarta även syns på normala motiv tog vi några bilder med inomhusbelysning med Pentax K-5 och Nikon D7000 på ISO 25 600.

Pentax K-5 gav en klart användbar bild med ren svärta medan Nikon D7000 gav en murrig bild med tydlig lila missfärgning i skuggorna. Vi rekommenderar inte läget ISO 25 600 i D7000 annat än i nödfall.

Vi har alltså i dag fyra märken med i stort sett lika bra bildkvalitet vilket flyttar fokus mer till hantering, objektivprogram och övrig prestanda. Och i detta perspektiv står sig Nikon D7000 bra. Objektivprogrammet är minst sagt omfattande. Kameran är rejält byggd, snabb och har i stort sett alla funktioner som man kan behöva. Några direkta brister kan vi inte hitta.