Nyhet

Fokus utan spärrar

Andra testdagen, och Ricoh GR Digital och jag börjar komma på riktigt god fot med varandra. Autofokusen är riktigt bra och färgåtergivningen mustigare än väntat. Men frågan om hur man ska få med sig den lösa sökaren kräver fortfarande ett svar.

Publicerad

Konstigt nog används det inte särskilt mycket i marknadsföringen, men Ricoh GR Digital har dubbla autofokussystem. Dels den vanliga sorten för digitalkompakter där kameran använder bilden på sensorn för att ställa in skärpan, dels en yttre extern autofokus av passiv typ, det vill säga samma sorts autofokus som hos de filmbaserade föregångarna. Man kan se sensorerna bakom en liten ruta uppe till vänster om objektivet.

Vi har sett den här hybridlösningen tidigare, bland annat har Casio ett par modeller med liknande lösningar. Men jag kan inte påminna mig om något system som fungerat lika bra. I normalläget "multi AF" använder kameran båda metoderna samtidigt, och man kan se på skärmen om det är CCD-mätningen eller den passiva yttre autofokusen som naglat skärpan. Eftersom optiken är vidvinklig och skärpedjupet extra stort som en följd av den lilla bildsensorn är oddsen för att hitta skärpan goda.

Ricoh GR Digital har den sympatiska egenskapen att den prioriterar avtryck framför fokusering. Fotografen kan helt eller delvis hoppa över fokuseringssteget och trycka avtrycket i botten - kameran gör sitt bästa med de mätningar den lyckats fånga in. Och som sagt, det blir förvånansvärt ofta rätt. Förvånansvärt är också hur sällan kameran kopplar på det röda hjälpljuset för autofokusen. Det får bli bra mörkt innan den slås på.

Jämfört med detta är fokuseringsläget "spot AF" inte mycket att ha. Då mäter kameran fokus bara i en liten del av sökarbilden, och bara via CCD-cellen - precis som huvuddelen av alla digitalkompakter alltså. Resultatet är betydligt längre fokuseringstider och ofta missad skärpa i svagt ljus. Detta är det värt att se upp med, och Ricoh borde skicka med en stor varningslapp med varje kamera eftersom "spot AF" är betydligt snabbare än "multi AF" på de flesta kameror. De som inte har hybridsystem alltså.

På minussidan står avsaknad av spärrar: Den externa sökaren som sitter i blixtskon har ingen spärr. När man öppnat den kombinerade batteri- och minneskortluckan har batteriet ingen extraspärr. Det har redan ramlat ut på golvet två gånger när jag tagit ut minneskortet. Slutligen finns det en liten ring runt objektivet som skyddar fästet för objektivtillbehör (som exempelvis vidvinkeladaptern) när det inte används. Inte heller den ringen har en bra spärr, bara en riktigt liten skruv som man aldrig har med sig någon skruvmejsel till.

Imorgon planerar jag att försöka hinna med en jämförande fotografering med konkurrenterna Panasonic LX-1 (som fick bra betyg av oss i test) och Fujifilm F10 för att se om det bara är jag som inbillar mig eller om GR Digital har ett ovanligt läckert sätt att återge färger och tonskalor. Flera gånger har jag hajat till över att bilderna saknar den där fadda känslan som digitalkompaktbilder ofta får. Här tycker jag mig se en must som är mer lik det jag får från Nikons systemkameror än något annat.