Test: Sony A37/A57 - Enkelhet för alla

Sony A37 efterträder instegsmodellen A35.

I grunden är det till utseendet samma kamera, med några skillnader på greppet, som blivit mer ergonomiskt. Sensorn är uppdaterad till 16 megapixel, med ett ISO-omfång på 100-16 000. Några nya funktioner har A37 också fått ärva från de något dyrare modellerna, bland annat fokuseringshjälp, snabbare avtryckningsfördröjning och inbyggd objektivkorrigering. Film spelas in i 1080i i 50 bilder per sekund.

Ändringarna är positiva, och kameran är riktigt liten och smidig, men samtidigt skön att hålla i, om man inte har för stora händer –då kan det lätt bli trångt. En annan förbättring är att skärmen nu är vinklingsbar i två led. Men allt är inte bara förbättringar. En skillnad vi ser mot andra modeller och föregångaren A35, är att skärmen har minskat i storlek – 2,6 tum i stället för 3 tum som hos A35 –och med en minskad upplösning från 920 000 punkter till 230 000. På så vis har man kunnat minska priset, något som så klart är intressant för den som söker en enkel och billig kamera som ändå klarar mycket. Nackdelen är att man i dag är rätt van vid högupplösta skärmar av bra kvalitet.

Den elektroniska sökaren på 1,44 megapixel är inget speciellt, den är egentligen varken bra eller dålig.

Bra egenskaper

Tittar man på baksidan ser man ändå att A37 har många knappar som gör att man snabbt kan nå inställningar och funktioner. Därför är det också intressant att funktioner som att tilldela knappar olika egenskaper också finns på en kamera med denna målgrupp. Knappen för exponeringslås har fått utökade möjligheter för dig som fotograf att ställa in vad du vill att den ska göra, liksom knappen för att kontrollera skärpedjup.

Knapparna i övrigt har ett bra upplägg, och lutningen på övre delen av baksidan ger ett skönt intryck och en lätthet över kamerans användning med exempelvis tummen.

A57 mer avancerad och större

Sony A57 är rätt lik A37, men strået vassare, och något större. Kamerahuset bygger på samt ersätter A55. Sensorn är densamma som hos A37, men spelar in film i 1080p i 50 bilder per sekund. I full upplösning klarar den av seriebildstagning i tio bilder per sekund.

Den elektroniska sökaren är densamma som hos A37, men en stor skillnad är LCD-skärmen. Den är nämligen bättre med sina 920 000 punkter, samt större, 3 tum.

Här är också designen i samma anda som de tidigare modellerna. Att den är något större gör den dock greppvänligare, även för den som har stora händer. Knapparna har därför fått en något mindre lutning på baksidans ovansida. Knappar och reglage känns annars bra, även om det är en rätt plastig känsla i dem.

En rolig funktion hos A57 är den inbyggda hjälpredan som låter kameran själv identifiera ett ansikte, för att sedan beskära bilden automatiskt, enligt den klassiska tredjedelsregeln. Det här kan vara en användbar funktion för den som letar sig fram i sitt fotograferande, men kan som tur är också stängas av.

Den som gillar att använda filter har också en del att utforska här.

Slutsats

Sony A37 och A57 är båda bra kameror som uppdaterar Sonys instegsmodeller på ett bra vis. Ovanför dessa finns de kameror som har lite mer, och är lite bättre, som större möjligheter till egna inställningar eller inbyggd GPS. Enkelheten vi ser hos dessa två är där-emot genomtänkt och bra, något som också eftertraktas av dem som vill ta steget in i ett system.

Rent tekniskt får du inte bättre bilder med A57, trots att den är dyrare. Anledningen är att sensorn är densamma i de båda kamerorna. Den främsta skillnaden ligger i stället i skärmen, seriebildstagningen och storleken, något som gör att den är både lätt och enkel att ta med sig på utflykten eller resan.

Bildkvalitetsmässigt ser vi bra egenskaper hos den nya sensorn. Brusmässigt klarar man sig hyfsat upp till 12 800 ISO på kamerorna, vilket är bra. Tillsammans med upplösningen på 16 megapixel får du helt enkelt en kamera som ger fina bilder för allmän användning.