Krönika

Krönika: Glöm inte fallskärmen!

Den här krönikan skriver inte sig själv. Mig veterligen finns heller ingen säker backup-plan man kan luta sig mot när deadline närmar sig och papperet förblir tomt.

Publicerad

Här ska skrivas något insiktsfullt och läsvärt om fotografi och jag önskar att det fanns en universell lösning. Något som kan fungera som ett slags fallskärm för kreativiteten och skapa tillräckligt lugn i den stormiga hjärnan i väntan på den briljanta idé som tar det tomma papperet i besittning.

Kanske är det inte konstigt att det står »fotograf« på mitt visitkort och inte »krönikör«. Som fotograf har jag tack och lov en hel verktygslåda märkt »plan B« och den används då och då. Den är med på alla uppdrag och bara vetskapen om att den är en del av packningen är ofta tillräcklig för att jag inte ska behöva öppna den.

När den väl kommer till användning är det främst på grund av praktikaliteter; till exempel att den stora ljusa lokal man blivit utlovad visar sig vara ett svart hål. Eller att den varma kvällssolen fick andra planer. Längst ner i lådan finns en dock en klurig liten påse märkt »nödlösningar«, som helt enkelt är en bunt handfasta råd när det allra viktigaste tryter – fantasin. Fråga vilken fotograf som helst och denne har garanterat en liknande samling, kanske med titeln »bildidéer« eller rätt och slätt »panik«.

En grundpremiss, bara. För att ens kunna använda sig av plan B krävs att man har fastlagt plan A. Det vill säga att om man dyker upp på en fotografering utan att i förväg ha planerat och gjort grundläggande research om den plats, den händelse eller den person man ska porträttera, då självantänds plan B och går helt enkelt upp i rök. Men eftersom livet i övrigt gärna spelar oss små spratt är det ändå påfallande ofta som nyckfulla ting och människor sätter käppar i hjulet och vägrar att gå med på dina förslag – och de nogsamt uttänkta planerna formligen imploderar inför dina ögon. Men eftersom du ändå alltid har en påse med backup-idéer under armen framstår du som tålamodet självt och därmed även ultraprofessionell. Ingenting kan få dig ur balans.

Dock lämnar användandet av universella backupplaner sina tydliga spår. Inte minst i dessa dagar då en stor del av ens fotografiska gärning finns sökbar på internet. Då talar jag alltså främst om bildidéer. Jag minns hur en prisbelönt fotograf delade med sig av sin mest användbara plan B – att använda en trappa som akutmiljö vid porträttfotograferingar – men också insikten om att alldeles för många bilder i portfolion har den omisskännliga spiralformen. En annan fotograf delade med sig av sin fäbless för att vid trängda tillfällen använda dörrkarmar och dörröppningar som inramning för porträttbilder – vilket under ett par år lämnade tydliga spår i min egen produktion. Numera tycks de i min bok istället ha bytts ut mot trädgrenar och buskage, men ursprunget är detsamma – nödlösningslådan.

Ändå är det egentligen inget annat än en fallskärm. Under ett uppdrag när hjärnan plötsligt får en blackout och ingenting fungerar, så kan man med fördel ta några bilder på temat nödlösningar – men det är relativt sällsynt att de ens överlever ens det första urvalet. Men vetskapen om att man i alla fall har något som fungerar fint innebär att pressen minskar och plötsligt uträttar man storverk.

Det är därför man har plan B.