Krönika

Krönika: Säljer som smör

Det är i mitten av augusti och jag är så blek att jag skulle kunna använda mig själv som reflexskärm.

Publicerad

Nu skulle det i och för sig vara varken praktiskt eller socialt acceptabelt, så jag tror att jag hoppar över det. Men faktum kvarstår: denna lekamen har ännu ej sett någon sol och jag hoppas att det finns lite vackert väder kvar till mig nu när det är dags för några dagars semester. Annars kan man säga att livet som frilansfotograf brukar innebära ett antal ofrivilligt lediga (och i bästa fall soldränkta) veckor under sommarsäsongen. Detta beror främst på att mediabranschens uppdragsgivare lägger ut sina sista jobb i maj och jobbar hårt med sommarnumren under senvåren. Sedan stänger de butiken och kommer åter i slutet av augusti. Som fotograf får man se till att hålla ungefär samma tempo, det vill säga jobba häcken av sig på våren och ta sommaren som den kommer. Och hoppas att pengarna räcker.

I år ändrade jag taktik och jag använde sommarveckorna till att göra några reportage om semester-Sverige – och dessutom fanns ju gott om tid för bildbyråbilder. Att det skulle innebära tio grader och hällregn i Jämtlandsfjällen hade jag dock inte riktigt räknat med. Men tvärtemot vad man tror är det inte semestermiljöer, skimrande brunbrända kvinnoben och söta kattungar som är eftertraktade av bildbyråer, utan enkla, bra bilder på vanligt folk i högst alldagliga situationer.

Jag kommer ihåg att jag för något år sedan fick ett välmenande råd av en art director angående bildbyråbilder: att stor rikedom gick att finna i idylliska eller exotiska semesterfotografier. Han menade att mänskligheten alltid kommer att törsta efter dessa nästan ouppnåeliga vyer och till följd därav är efterfrågan stor.

Sanningen är att det snarare är tvärtom. Bilderna kanske säljer, men marknaden är redan mättad. Solnedgångar, daggdrypande blommor, hästmular och barnhänder med blåbär finns redan i överflöd – och de tillhör en typ av bilder som aldrig åldras. Blommor och händer såg exakt likadana ut för 10 år sedan – och kommer, förutsatt att det inte händer något drastiskt med vår flora eller arvsmassa, att se likadana ut om ytterligare 20 år. Undanskymda stränder är fortfarande fabulösa. (Möjligen var många stränder till och med vackrare förr, men det är en annan historia). Bildbyråernas databaser är fulla med bilder av den här typen och de finns att köpa för korvören.

Det som främst skiljer mellan förr och nu är människors attribut, och främst yttre utmärkande egenskaper – till exempel frisyrer och klädstil. Det är svårt för ett livsstilsmagasin att köpa in en picknickbild där hela familjen har långa skjortsnibbar och utställda termobyxor.

Visserligen är det numera svårt att leva på inkomster från bildbyråförsäljning. Men själv tycker jag att det är rätt skönt att slippa fotografera blåbär – eller för den delen göra klyschiga bilder på kända teman som ”Women struggling to drink water” och ”Women laughing alone while eating salad”.

Alltså blev resan till Jämtland en riktig höjdare, fastän man knappt kan tro det. Vanliga kvinnor i ganska vanligt svenskt skitväder gör vardagliga saker. Vi kommer att sälja som smör.