Krönika

Krönika: Årets modekänsla

Jag tänkte resonera, kalla det raljera om du så vill, kring det som i mångt och mycket var 2013 års modeord, och möjligen även modekänsla: Att vara kränkt.

Låt mig göra ett litet tankeexempel med rötter i en helt annan bransch, det kan kännas lite långsökt, men om ni lovar att försöka följa med i resonemanget så lovar jag i min tur att försöka gör det så kort och koncist som möjligt. Under 2013 släppte en tillverkare en nyutvecklad bakdämpare till cyklar. Till denna lansering, som var en av deras större under året, producerade de en reklamfilm. Reklamfilmen gick först igenom alla de häftiga funktioner och förbättringar som fanns i dämparen. Sedan avslutade man med att säga att dämparen är så avancerad att 97 procent av alla cyklister inte kommer att kunna utnyttja dess fulla potential.

Givetvis var det hela ett skämt från RockShoxs (som tillverkaren hette) sida för att skapa uppmärksamhet kring produkten, vilket de också lyckades med. Vissa förstod direkt att filmen var ett skämt, medan andra tog den på blodigt allvar och blev mycket upprörda. En armé av tangentbordscyklister översvämmade sina favoritforum och skrev långa, upprörda harranger i stil med »Hur vågar RockShox säga att jag inte skulle klara av att pressa dämparen till det yttersta och känna fördelarna av den nya produkten?« De blev helt enkelt oerhört kränkta, en känsla som senare övergick i indignation och ett hälsosamt uns av skam när det visade sig att det hela var en pr-ploj som de hade svalt med hull och hår.

Du som orkat läsa ända hit undrar nu kanske vad i hela helsike det här har med foto att göra. Mjo, men häng med ett litet tag till så ska jag förklara. Betänk om en kameratillverkare gjorde en dylik reklamkampanj för en nya värstingkamera. Tänk om Nikon hade lanserat d800 med det budskapet, eller Canon med 1dx. Hur hade du reagerat då, om en av de största tillverkarna gick ut och sa att du inte var tillräckligt duktig för att använda deras produkt. Skulle du cybermarschera raka vägen ut på ditt favoritforum och låta fingrarna i en yster och ilsken dans över tangentbordet bära fram dina åsikter om hur ett multinationellt företag minsann inte har någon som helst aning om dina kunskaper eller din konstnärliga talang. En talang som visst är tillräckligt stor för att märka skillnaden mellan den nyutvecklade sensorns ökade upplösning på 4,3 procent. Eller skulle du skrockande luta dig tillbaka, väl medveten om dina behov som fotograf, och vänta på den åsiktsstorm, som likt en flodvåg kommer att skölja över den fotofokuserade delen av internet.

Hela den här diskussionen var symptomatisk för 2013 års kränkthysteri. I ilskan över att känna sig påhoppad, påkommen eller förminskad proklamerar man sig som kränkt och yttrar sin vrede på internet innan man kollat upp hur det hänger ihop.

Det jag egentligen vill ha sagt är att jag hoppas att under 2014 kommer inte internetriddarna att ta sig själva på så stort allvar och kanske ta livet lite mer med en klackspark. Då blir nog alla gladare.