Kamera & Bild testar

TEST: Canon Eos 7D Mark II – med häftig snabbhet

Kamerans autofokus är snabb och säker, även i skymning. Den lyckas också fånga rätt vitbalans i svåra lägen med svagt ljus. rn1/40s, f/1,4, ISO 2500, 35mm
Vid en snabb jämförelse med föregångaren Canon EOS 7D ser vi att Mark II är överlägsen på att hantera brus, och framförallt färgbrus u2013 bilderna är mycket renare direkt ur kameran. brn1/80s, f/1,4, ISO 1250, 35mm
Canon EOS 7D Mark II har fått ett riktigt uppåtlyft när det gäller snabbhet. Förutom att autofokusen är snabb så har den också många möjligheter till att justera inställningarna för att få den att agera precis som du vill. Den har även ett läge för att eliminera det flimmer som kommer från exempelvis lysrör.brn1/500s, f/5, ISO8000, 62mm

TEST: Eftertraktad, efterlängtat och vida diskuterad på nätet. Efterföljaren till Canon EOS 7D har efter fem år fått en efterföljare – Mark II – som är en rejäl uppdatering till dagens senaste kamerateknik. Och det är svårt att inte imponeras.

Mycket har hänt hos kamerorna de senaste fem åren. Sensorerna har blivit bättre, bildkvaliteten på hög känslighet likaså. När Canon EOS 7D kom var det många som hade hittat rätt – en kamera för den fotograf som ville ha många funktioner men ändå inte ta steget mot de dyrare fullformatskamerorna.

Och kanske är det därför som dessa ägare länge väntat på en efterföljare. Nu är den här – och är proppfull med uppdaterad ny teknik för att ta prestandan ett steg framåt. Canon 7D Mark II har ärvt många finesser från flaggskeppet 1D X, som exempelvis autofokusen.

Snabbheten är en av styrkorna hos 7D Mark II. Kameran har många moment som gör att den flyter fram i arbetsflödet. Och visst är det extra roligt med en kamera som kan leverera.

Design och känsla

Den klassiska 7D-användaren kommer direkt att känna igen efterföljaren. Designen är en kopia med några få justeringar, bland annat knapparnas placering i en något upphottad version, med ett extra vridreglage för tummen samt en Q-meny-knapp. Inget att ramla av stolen för, men trots detta några få förbättringar.

Att hålla kameran känns riktigt bra. Högertummen får ett extra bra stöd av den utstående gummikanten och gör allt för ergonomin. Och när kameran vilar i handen ligger den finfint till för alla knappar och reglage.

Knapparnas placering är enligt klassisk Canon-design och fungerar bra. Det som däremot är bäst är det reglage man snabbt kan vrida på med tummen för att nå extrafunktioner, något som jag återkommer till. Knappen på kamerans nedre framsida som man kan nå med vänsterhandens ringfinger är också smart, och den går att programmera med en valbar funktion vid intryckning.

Responstid hos en kamera är något som till stor del påverkar hur man upplever kameran. Är denna snabb (alltså hur kameran processar instruktioner, fokus, knapptryckningar och bilder) så ger detta tillsammans en rätt bra bild av hur kamerans flyt är.

Det är vanligt att detta är en av de skillnader som kanske först upplevs när man jämför proffsmodeller mot övriga modeller i hierarkin. Här har Canon lyckats riktigt bra med nya 7D Mark II. Kameran gör som du säger åt den och gör det direkt. Förutom att kretsarna i kameran är grymt snabba så är en av 7D Mark II:s absolut starkaste sidor att den även har möjlighet att fota i 10 bilder per sekund, något som är 2 bps snabbare än föregångaren. För många fotografera är också antalet bilder per sekund en viktig aspekt – man vill fånga det exakta tillfället när ljuset är rätt, objekten ligger rätt i bilden och händelsen sker. Och 10 bilder per sekund kommer man riktigt långt med.

Skärm och sökare

Skärmen på 3 tum har 1,04 miljoner bildpunkter. Egentligen finns det inte så mycket att säga om denna förutom att den är av bra kvalitet och har en skarp och kontrastrik bild. Men det blev alltså ingen tryckkänslig sådan, för den som gärna velat ha detta.

Sökaren är desto mer intressant. Sökartäckningen är 100 procent av bilden, vilket är bra, men ännu bättre är möjligheten till att själv ställa in lite av den information som visas i den. Det här är också första gången vi kan ta del av en inställningsbar sökare som är analog, något som annars bara varit möjligt i digitala sökare. I Canon 7D Mark II kan jag alltså ställa in så att jag får ikoner längst ned som visar vilken bildkvalitet jag har valt, vilket fokusprogram som används, seriebildstagning och ljusmätningsval. Det här är mycket, mycket bra, och ett riktigt stort plus för den som vill ha all information nära till hands – utan att behöva ta bort ögat från kamerans sökare. Detta gör även att man kan ändra inställningar (om man memorerat knapparna och hur inställningarna justeras) utan att släppa sikten på det man fotograferar. Användbart? Absolut. Det här vill vi också se mer av.

På samma vis gillar jag den inställning som låter hela bilden flasha till i rött när fokusen sitter, samt möjligheten att flytta ikonen för autofokus (med dess i-fokus-prick) innanför bildytan eller under den.

Det här är inställningsmöjligheter när det är som bäst – för den gillar att göra kameran till din egen.

Snabb autofokus

Canon har verkligen lyckats bra med hela autofokus-tänket när det gäller 7D Mark II. Med de olika »case« som finns i kameran är det rätt lätt att snabbjustera fokusen för diverse situationer, och faktum är att de fungerar rätt bra.

Men vill du gräva ännu djupare så finns det fler inställningar att förstå sig på, ytterligare val att finjustera, för att få allt som du vill ha det, vilket är riktigt bra – och roligt om man är insatt.

Fokusering av innebandyspelare som rör sig hyggligt snabbt med snabba vändningar fungerar riktigt bra, och fokusen hänger med utan problem vilket innebär att 7D också passar mycket bra för sportfotografering tillsammans med sina 10 bilder per sekund – och den snabba responstiden som kameran har vid hårt användande.

Mittenfokuspunkten hos kameran är f/2,8 dubbel korstyp, där skiljer den sig mot exempelvis flaggskeppet Canon 1D X som i stället har fyra. Värt att notera är även att man med den centrala fokuspunkten kan fokusera med f/8-objektiv, vilket alltså innebär att du får autofokus med en extender vid så ljussvagt som till bländare 8.

Också filmfunktionerna har uppdaterats. Hos 7D har vi möjligheten att mata ut video via HDMI i 8-bitars 4:2:2, och samtidigt spela in i 4:2:0 på minneskortet. När du gör båda dessa samtidigt kan du inte se videobilden på kamerans skärm, men kan å andra sidan koppla in en extern monitor eller hårddiskinspelare med HDMI-ut. Jag gillar också att reglagen är förbättrade med touch-funktion, för att slippa klicka och trycka på kamerans knappar för att göra justeringar under inspelningen, något som annars kan vara riktigt störande. Fler fina saker hos 7D Mark II är att man kan ändra inställningar under inspelning, exempelvis slutartiden eller bländaren.

Kör man med auto-ISO kan man justera exponeringskompensationen, och tillsammans med STM-tekniken för att justera mjuk fokusering vid filmning så blir faktiskt kameran riktigt bra för filmning. Här hittar vi nu också utökade och väl fungerande kontroller för att justera hur snabbt fokus ska justeras vid filmning för att få de där mjuka övergångarna.

Efter lite testade upptäcker man vad som passar bra för den känslan man vill ha i filmen. Däremot hade det varit en stor fördel att kunna trycka på skärmen för att justera fokuspunkt i stället för att behöva använda knapparna för att förflytta denna, om man vill sätta fokus i en annan punkt på objekt som rör sig.

Men över lag måste jag säga att det är både roligt och enkelt att filma med 7D Mark II. Och att följa objekt med fokus-tracking fungerar också riktigt bra.

Värt att nämna är också att Canon sett problemet med HDMI- och USB-kablar som trillar bort från kamerans kontakter och skadar denna – i lådan för kameran ligger nämligen en påskruvbar extra kontakthållare för att stabilisera kablarna från dessa två kontakter. Smart, riktigt smart, utan att kameran blir klumpigare för det – och värt mycket om du håller på med någon sorts produktion.

Funktioner

Canon 7D Mark II är full med spännande funktioner. Ett exempel är kamerans möjlighet att synka sin exponering mot ljuset i exempelvis en baskethall. Genom att slå på funktionen för »flicker« kan man därför eliminera felexponerade bilder då frekvensen på ljusrör skiftar – något som kan ge problem vid vissa exponeringstider.

I menyerna för kameran finns också en inställning gällande att byta mattskiva för att se skärpedjup med objektiv med stor bländaröppning. Tyvärr har vi inte kunnat testa detta, men att byta mattskiva är en rolig grej, något som vi som fotograferat analogt är vana vid – allt för att få ökade möjligheter till att se var skärpan ligger, exempelvis vid manuell fokusering.

En riktigt bra grej är däremot det nya reglaget för tummen som man kan hålla nedtryckt samtidigt som man kan justera exempelvis ISO-inställningarna (även i manuellt läge) med reglaget för pekfingret. Men lite synd är det att man inte kan ändra mellan Auto-ISO och andra ISO-värden – du kan bara justera ISO-värdena, men aldrig återgå till auto-läget. Kanske går detta att fixa i en firmware-uppdatering – för funktionen är riktigt, riktigt bra.

Nu har Canon också infört intervallfotografering – nu finns nämligen funktionen och det var inte en kameramodell för sent. På så vis går att fotografera bilder för exempelvis en time-lapse – någon inbyggd funktion för detta finns nämligen inte i kameran.

Däremot har kameran GPS och kompass för den som är extra petig över var bilden är tagen. Däremot har Canon valt att skippa wifi, enligt vad de själv säger för att hastigheten skulle bli lidande då huset är gjort i metall – och att man inte velat medla med materialvalet för att få funktionen att fungera bra.

Personligen tror jag inte att detta spelar någon större roll, man köper inte en kamera av denna typ för de funktioner som wifi har att erbjuda.

Bilder i JPG har förfinats rejält från föregångaren, framförallt på höga ISO-värden. Färgbruset är också minimalt, och vi ser många likheter med de bilder som vi ser hos Canon EOS 70D.

Filmkvaliteten är också bra, helt i klass med andra kameror i klassen, även om den heller inte sticker ut åt något håll.

Slutsats

I rutan med plus och minus om kameran i denna artikel finns ett rungande plus: Snabbheten. Den som använder kameran kan glädjas över hur snabbjobbad kameran är, vilket är ett stort plus. Något stort minus finns egentligen inte, men däremot skulle kameran tjäna på att ha en tryckbar skärm för att bli ännu bättre på att justera fokus vid exempelvis filmning.

Wifi känns heller inte som någon superviktig grej, men å andra sidan så hade en sådan funktion haft flera bra saker att erbjuda, i form av fjärrutlösning och fjärrinställningar.

Funkionen för att justera ISO-värdena med tumregeln går också att förbättra så att den känns fullständig, med möjligheten att snabbt växla mellan autoläge eller förvalt ISO-värde.

Med 7D Mark II har Canon visat att APS-C lever vidare – och gör det starkt. Framförallt när de valt att trycka in så bra teknik som de faktiskt gjort i denna kamera. Bäst av allt är att kameran passar till så mycket – den är snabb, har många funktioner, är avancerad – och har till och med ett autoläge.