Kamera & Bild testar

Canon Eos M10 – System för nybörjaren

Lite väl lång slutartid för att inte fota vidvinkel. Men ska det vara skarpt ska man inte heller fota med ISO 6400. Bilden är egentligen liggande så det är alltså en delförstoring.b rn1/4u2009S, F/6,3, ISOu20096400, 45u2009MM
Först tänkte jag exponeringskompensera, men så ångrade jag mig. Det fanns ändå inget intressant att visa i det mörka. Det var först efteråt jag såg parkeringsplatsskylten. Det var delvis en följd av att det är svårare att fotografera koncentrerat utan en sökare.b rn1/80u2009S, F/5,6, ISOu2009400, 29u2009MM

TEST: Canon satsar mycket på att förenkla den vardagliga hanteringen i foto­graferandet. Bland annat med automatisk överföring av bilderna från kameran och smarta motivvalsprogram. Med tanke på detta är det naturligt med modellen M10 som är så förenklad det bara går.

Publicerad

Inga reglage med en massa siffror eller olika inställningar. Avskalad ovansida med tre val för auto, normalt och filmning. Det här är Canon Eos M10 – en kamera som tydligt riktar sig till den som inte gillar förvirrande reglage, eller kanske den som helt enkelt insett att man inte behöver hålla på och göra justeringar hela tiden för att kunna fotografera.

Utbudet av olika system på kameramarknaden är imponerande stort. Anledningen till det är viljan hos kameratillverkarna att göra mer kompakta kameror, men som ändå har utbytbara objektiv. Det har krävt att man hittat på nya system vilka har det gemensamt att det inte finns någon spegel framför sensorn som reflekterar upp objektivets bild till en optisk sökare.

Störst sensor

Bland alla dessa system placerar sig Canons M-system som ett av de med störst sensor. Det är positivt för bildkvaliteten men negativt för storleken på objektiven. Men viktigast av allt är nog att det är positivt för den som redan har EF-S-objektiv från Canon eftersom dessa är konstruerade för sensorstorleken hos Eos M10 och passar om man har en adapter.

Köper man M10 nu så är det givet att köpa den ihop med det nya objektivet 15-45/3,5-6,3 (motsvarande 24-72 mm). Påslaget är 500 kronor och separat kostar det 3000 kronor. Det är 1,5 cm kortare än den tidigare normalzoomen (18-55), men kräver ett handgrepp för att bli redo att fotografera med. I annat fall protesterar kameran med meddelandet »Ställ objektivet i position för fotografering«.

Kameran har ett avskalat yttre. Så pass avskalat att det enda grepp som tillåtits i formen är ett för tummen. Det är visserligen det viktigaste greppet, men det kan kännas lite halt för fingrarna på framsidan av kameran. På ovansidan hittar vi inga onödiga reglage som sticker upp, men inte heller någon blixtsko. Det innebär att den separata sökaren Evf-dc1 inte går att montera på Eos M10.

På baksidan har knappantalet dragits ner till ett minimum, men med snabbmeny och flervalsknapp finns de inställningar man behöver komma åt ändå inom räckhåll. Huvudrollen på baksidan får nog skärmen anses ha. En bra pekskärm och vinklingsbar så att du enkelt kan fota självporträtt. Fortsätter vi titta runt kameran så finner vi minneskortsluckan på vänster sida. I sig inget konstigt, men ofta på enklare kameror sitter minneskortet bakom batteriluckan på undersidan av kameran med följden att det inte går att byta minneskort när kameran sitter på stativ.

Slutsats

Jag ser Canon Eos M10 som en av de mer udda kamerorna på marknaden eftersom den så tydligt är inriktad på att vara enkel samtidigt som den inte försöker vara så liten som möjligt och därmed kompromissa på prestandan. De flesta fotointresserade som ser en poäng med en »M-modell« från Canon skulle välja Eos M3 som inte är så mycket dyrare. Just nu är det bara M10 som säljs med den kompaktare och vidvinkligare normalzoomen, vilket – speciellt till det här priset – talar för M10.