Kamera & Bild testar

Fujifilm X70 – först med pekskärm

Trots sitt lilla format levererar X70 bilder med DSLR-känsla. brn1/1000u2009S, F/2,8, ISOu2009640, 28u2009MM
Man kan zooma in med en elektronisk telekonverter, men tappar då i upplösning. brn1/50u2009S, F/2,8, ISOu20093200, 50u2009MM

TEST: Fujiflm X100 är en populär kamera bland fotografer. Men för många är den lite för dyr för att köpa istället för en annan kompakt. Nu kommer fujifilm med X70 som har samma bildkvalitet men med en lägre prislapp.

Det här testet publicerades i nummer 3/2016.

När Fujifilm lanserade sin X100 blev den snabbt populär, likaså har uppföljarna till modellen, X100S och X100T, blivit mäkta populära. Frågan är om deras nyfödda lillasyskon X70 kommer att bli lika populär? En viktig del som har bidragit till X100-seriens populäritet är den avancerade hybridsökaren.

Många gillar att ha en sökare att titta i även på en kompaktkamera. X70 har inte den sökaren. X70 får nöja sig med pekskärmen som sökare, vilket inte är så pjåkigt.

Det är den första kameran i X-serien som har pekskärm, den utfällbara skärmen är ett trevligt tillskott som säkert kan låta vissa ursäkta att den inte har den trevliga hybridsökaren.

Men X70 behåller den, för kameratypen, stora sensorn från X100-serien. Den har även ett ljusstarkt objektiv med en fast brännvidd, likt storebröderna (fler åsikter om objektivet kommer senare).

Objektivet har dock brännvidden 18,5 millimeter vilket motsvarar ungefär 28 millimeter i småbildsformatet, istället för motsvarande 35 millimeter som X100T har. Bländaren toppar ur på f/2,8 vilket är något sämre än X100T’s f/2. Men det är inte så farligt ändå, f/2,8 är bra nog.

Storleksmässigt är X70 ungefär en centimeter mindre än X100T åt alla håll, alltså en centimeter lägre, en centimeter tunnare och en centimeter kortare (på längden). Detta resulterar i en vikt som är 100 gram mindre än X100T. 340 gram med batteri och minneskort. Det låter inte så mycket, men den känns avsevärt mindre än kamerorna i X100-serien. Ska man göra en jämförelse med något annat märke är den nästan identisk i storlek med Nikon Coolpix A som har samma upplösning men dock har några år på nacken.

Det är därför svårt att inte imponeras av att Fujifilm lyckats få till så pass, teoretiskt sett, bra bildkvalitet i ett så litet paket. Det här är en kamera som utan problem går ner i en jackficka, benficka eller annan mindre, större ficka. Alltså inte framfickan på jeansen.

Många arv från X100

Det är så klart mycket som är sig likt om man har använd en X100, X100S eller X100T. Reglage och funktioner liknar varandra, men på X70 har de fått en lite annorlunda layout. Detta på grund av att den utfällbara pekskärmen ska få plats. Knappraden till höger om skärmen på X100-serien är utspridd på vänstersida och knappen för bildvisningsläget och radera-knappen sitter numera på ovansidan av skärmen. Knappen för att välja foto-läge (seriebildstagning, bracketing osv) sitter numera på ovansidan av kameran istället för på baksidan.

Alla reglage för att justera sökaren som finns på X100-serien lyser så klart med sin frånvaro på X70. Även Fn-knapparna är lite annorlunda. Det är fortfarande många knappar som går att programmera men det är bara en av dessa som är tydligt märkt med Fn, övriga programmerbara knappar får man leta fram i menyerna, inte för att det är speciellt svårt, men ändå. Till exempel har Fn-knappen ovanpå kameran märkts med en röd plutt som en videodedikerad knapp, även om den går att använda till annat.

X70 får även den elektroniska sökaren som möjliggör slutartider på upp till 1/32000, något som är smidigt när man vill använda en stor bländare i ljusa miljöer. Att man kan använda den elektroniska slutaren gör också att man kan synka en blixt med snabbare slutartider än vad en ridåslutare klarar av. Något som kan vara trevligt om man gillar att använda blixt, X70 har också en blixtsko så det går att använda både radiosändare, extern blixt eller ttl-kabel för snabbare överföring om man så önskar. Autofokusen har fått de nya funktionerna zon och wide som kom med X-T10 och sedan uppdaterades till X-T1 också. Hade det varit en vanlig kompakt med en zoom hade jag inte tyckt att det var något konstigt att autfokusen var lite seg och kanske lät lite. Men i ett fast objektiv får man känslan av att fokuseringen ska gå snabbare. Den är inte långsam så att det stör, eller jo, bara lite. Jag tycker att den jagar lite för ofta och lite för mycket. Men, det är inte som X-Pro1:an när den kom, jag hade dock gärna sett att den var aningen snabbare.

Smarta reglage

Likt X100-serien har den fysiska reglage för slutartid, bländare och expon-
eringskompensation. Eller ja, likt de flesta kameror i X-serien. Detta är väldigt trevligt då man snabbt och enkelt kan kontrollera och justera sin exponering.

X70 har dock fått ett tillskott bland reglagen som inte X100-kamerorna har. En spak som aktiverar ett auto-läge. Då bortser kameran från vad alla andra rattar är inställda på och väljer exponering och fokusmetod själv. Om du ska låna ut kameran till en icke-fotokunnig kamrat eller familjemedlem kan du enkelt slå över kameran i »idiot«-läget och kameran sköter allt. När du sen får tillbaka kameran slår du bara över spaken till det manuella läget igen.Enkelt och smidigt.

Reglagen känns riktigt fina, rattarna är av aluminium och alla knappar är distinkta. Den enda knappen som känns lite sladdrig är faktiskt avtryckaren och on/off-reglaget som sitter runt avtryckaren. Inte så farligt i jämförelse med en del andra kameror, men i jämförelse med de övriga reglagen på kameran.

Ett reglage som jag dock skulle vilja förändra något är inmatningshjulet. Eller ja, det är ju inte ett inmatningshjul utan något som liknar ett hjul som man bara kan dra åt ena eller andra hållet. Det snurrar alltså inte. Här hade jag gärna haft ett riktigt inmatningshjul, det hade höjt känslan. Likt på X100-serien finns det en ring på objektivet som man kan använda för olika inställningar.

Den ursprungliga inställningen är att den styr den elektroniska telekonvertern, vilket känns ganska naturligt.

Inte riktigt rätt brännvidd

Den här delen av testet kan du kanske ta med en nypa salt, beroende på hur du fotograferar. Val av brännvidd är något som är ganska subjektivt och X70:s 28 millimeter faller mig inte riktigt i smaken.

Jag hade hellre sett att den gick ner till 24 millimeter som en »vanlig« standardzoom. Eller att den likt X100T hade lite mer tele och gav runt 35 millimeter istället. Jag kom ofta på mig själv med att vilja ha lite mer vidvinkel eller lite mer tele. Som till X100-serien kommer det att komma en vidvinkeladapter som ger motsvarande 21 millimeter.

Direkt i kameran finns en digital telekonverter i två steg som gör att man får motsvarande 35 och 50 millimeter. Leica har en liknande lösning på sin avancerade kompaktkamera Q. Skillnaden är att Leican har åtta megapixlar extra att börja med så när man beskär den bilden för att få mer brännvidd märks inte kvalitetsförsämringen lika mycket som i X70.

Det ska sägas att tekniken ändå är användbar i X70, men man ska inte förvänta sig full bildkvalitet när man ändrar brännvidd.

Tidigare Fujikameror jag har testat tycker jag har haft en lite instabil och bråkig wifi som inte alltid gjort vad jag velat att den ska göra.

Men med X70 kunde jag koppla ihop telefonen med kameran vid första försöket och det var inga problem att vare sig föra över bilder eller styra kameran med telefonen. Det är samma telefon och app som tidigare så ändringen verkar vara gjord i mjukvaran eller hårdvaran i kameran. X70 är som jag tidigare nämnde den första kameran i X-serien som får pekskärm.

Fuji har dock gjort samma sak som många andra när det kommer till pekskärmens funktionalitet. Det hade varit kalas om det gick att bläddra i menyerna via pekskärmen och kanske göra fler inställningar. Det är jättebra att det finns en pekskärm, men det känns som man bara doppat tårna lite i pekskärmspoolen. De skulle ha kastat sig i med huvudet först för att utnyttja pekskärmen fullt ut.

Bildkvalitet

Fujifilm har lyckats bra med X70, bildkvaliteten skiljer sig inte från X100T, vilket är ett gott betyg. Objektivet är skarpt och fint, men med något sämre ljusstyrka än hos den fräsigare X100T. Sensorn i X70 är några snäpp efter de fräsigaste APS-C-sensorerna eftersom den har lägre upplösning. Men, den ger ifrån sig väldigt fina bilder.

Sammanfattning

X70 är en riktigt trevlig kompaktkamera. Att Fuji lyckats peta in en APS-C-sensor i ett så pass litet format är imponerande. Handhavandet och reglagen är riktigt schyssta. Autofokusen är inte blixtrande snabb, men den är tillräckligt snabb för de allra flesta motiv.

Trots några få brister är detta en spännande och intressant kamera.