Månillusionen: Så tolkar din hjärna bilder av månen
Den så kallade "månillusionen" har länge fått många att klia sig i huvudet. Fenomenet handlar om att när du tittar på bilder på månen eller går ut och ser den i skyn, så upplevs den olika stor beroende på var den befinner sig i förhållande till horisonten. Nu finns en ny förklaring till fenomenet.
Har du någon gång tagit en bild på månen när den befinner sig nära horisonten, eller när den står högt på skyn - och upplevt dessa som olika stora? Samma sak gäller om du tittar på månen utomhus. Anledningen till denna känsla, och till dagens datum den vanligaste förklaringen till varför vi upplever storleken olika, har man länge trott berott på vad ögat kan jämföra med för objekt i bilden. Genom att relatera storleken på berg, hus, bilar och vägar kan man lätt uppleva månen som stor. När månen befinner sig högre på himlen har man alltså trott att hjärnan inte klarat av att se denna relation lika tydligt. Men detta är alltså en teori som nu fått backa.
I stället tror nu de som forskar i fenomenet att det hela beror på en kombination av två olika saker - det ena handlar om hur hjärnan gör för att bedöma avstånd - så häng med i den något kluriga förklaringen:
I den tredimensionella världen använder hjärnan ett sätt som kallas för "binokulär syn", och låter hjärnan klura ut avståndet genom att analysera skillnaderna i vinkeln mot objektet - rätt så likt det sätt vi ser att en kameras autofokus arbetar för att detektera fokus med ett fasdetekterande system. Ett objekt riktigt långt bort gör att bilderna från båda ögonen ser precis likadana ut, vilket hjärnan tolkar som att det är just långt bort.
Det andra handlar om vår uppfattning om att himlen befinner sig på ett ändligt avstånd från oss på jorden, och att månen och alla andra planeter befinner sig framför himlen.
Dessa två sätt att se på omvärlden motsäger varandra när det tolkas av hjärnan, vilket gör att hjärnan väljer att förvränga vad man faktiskt ser, och förstärka den "binokulära synen" - den metod som vi jämför två olika bilder med i hjärnan. Resultatet blir att vi faktiskt upplever månen som större när den är närmare horisonten eftersom vi då får en ökad känsla av att himlen är nära.
Det är också därför vi får en liknande effekt när vi tittar på en tvådimensionell bild av en måne nära horisonten - vår hjärna överdriver skillnaden mellan innehållet i de bilder som respektive öga ser, trots att det egentligen inte finns någon skillnad.
För den som själv vill undersöka fenomenet med en extra stor måne så infaller nästa fullmåne den 25 februari, och klättrar denna kväll över horisonten runt klockan 17.30 rakt österut.
