Många kloka förbättringar i Eos 1D mark III

Det är precis tre år sedan som Eos 1D mark II presenterades. Då var wow-känslan intensiv - äntligen en snabb kamera som klarar stora utskrifter. Idag fick jag prova efterträdaren. Men mark III är inte samma sensation som sin föregångare, ändå är den bättre på en mängd viktiga punkter.

När jag bytte min Eos 3 mot Eos 1V hade jag samma känsla som idag - en mängd små och smarta förbättringar gör stor skillnad, men ingen sensation. Det märks verkligen hur Canon lyssnat på yrkesfotograferna. Bara en sån sak som att det nu finns en egen startknapp för autofokusen, inget krångel med CF-funktioner längre.

Att nya mark III ändå inte ger samma wow-vibbar som mark II gjorde beror helt enkelt på att man klarar sig gott och väl med föregångaren. Det är egentligen bara om man besväras av vikten hos mark II som ett byte kan kännas riktigt angeläget. Mark III är drygt 200 gram lättare. Den är en skillnad som verkligen märks.

Raden av småförbättringar kan göras lång. Om jag ska ranka nyheterna så tycker jag att den minskade vikten och den förbättrade sökaren kommer högst på min lista. Med sökaren räknar jag också in den förbättrade autofokusen.

Canon måste banta
Canon har ett viktproblem och måste banta. Att fotografera med de tunga L-zoomarna, blixt och proffshus är ett rent hälsoproblem på många tidningsredaktioner. Min värkande handled fick mig att sälja min 1D mark II. Det nya kamerahuset är rejält bantat i vikt och jag hoppas att Canon kan få ner vikten på objektiven också.

Sökaren i föregångaren var inte alls dålig och autofokusen var i toppklass. Men varför inte förbättra när det går. De större och ljusstarkare sökaren kommer att göra manuell fokusering lättare. Viktigare är att autofokusen blivit mer lättjobbad. I de tidigare modellerna kunde man välja ut åtta punkter som satt i en ring med en nionde i mitten (finessen kom med Eos 1V). Det gick snabbt att välja punkt med bakre inmatninghjulet. Nu har Canon utvecklat detta vidare för att fotografer snabbare ska kunna välja rätt fokuspunkt. Det är särskilt välkommet i en presskamera som den här.

Lägre brus
Tyvärr fick jag inte testa kameran med eget minneskort. Det hade varit intressant att se brusnivån. Canon utlovar bättre busegenskaper genom att de gjort avståndet mellan mikrolinserna mindre. Det kan vara en beskuren 1Ds mark II sensor, men jag låter det vara osagt. Canon har i alla fall vågat ge kameran Iso 6400 trots fler pixlar på samma yta. Samtidigt har de haft tre år på sig att förbättra tekniken.

Att kameran även blivit snabbare är naturligt. 10 bilder per sekund hade Eos 1V HS och att inte 1D-kamerorna fick den hastigheten berodde på processor och strömproblem. Även här hjälper det nya batteriet till. Det är säkert sällan som skillnaden mellan 10 bps och 8,5 är avgörande, men vid sportfoto kan det vara på sin plats med högre hastighet. Att bufferten nu sträcker sig till 110 bilder vid 10 bps innebär i praktiken att bufferten aldrig kommer att slå i taket för den som kör jpg.

1Ds mark III kommer
Live-View-sökaren, som Canon kallar det, är en kul finess som kan vara nyttig ibland. Säg att du ska ta bilder i väldigt hög eller låg vinkel och inte kommer åt den vanliga sökaren. Men mest nytta kommer nog fuktionen göra i en kommande Eos 1Ds mark III som säkert mer används med manuell fokusering. Att en sådan är på ingång bekräftade Gunnar Wahlbeck på Canon. Dagens 1Ds mark II har endast en skärm på 2 tum och blev aldrig uppdaterad med 2,5-tums skärm som 1D mark II blev hösten 2005.

Många har ondgjort sig över menysystemet i Eos 1D-serien som kräver dubbelgrepp. Systemet är ett arv från Canons tidigaste yrkeskamera D2000 som gjordes tillsammans med Kodak. När Eos 1D kom 2001 hävdade Canon att de behöll det krångliga systemet för att fotograferna var vana vid det. Antalet fotografer som hade D2000 var rätt så få så argumentet kändes lite tunt. Nu har Canon krupit till korset och kameran är mer lika modeller som Eos 5D och 30D där endast ett finger krävts för hanteringen. Även joysticken från konsumentkamerorna har hittat till mark III.

Att gå igenom alla förbättringar går inte här. De är så många. En del kommer man säkert inte upptäcka förrän man fotograferat med kameran en tid.

Finns det inget negativt att säga om 1D mark III?
Jodå. Canon fortsätter förvilla med tre sensorformat. APS-H-sensorn med beskärningsfaktorn 1,255 är vettig på många sätt. Den stjäl inte så mcket vidvinkel och ger lite extra tele. Ändå hade jag gärna sett den fina Eos 5D-sensorn i snabba mark III. Nu blir det omständigt för den som vill ha ett mindre hus som komplement. Antingen får man välja en kamera med större eller en mindre sensor.
Att vi inte fick fler pixlar än 10,1 är trots allt ett sundhetstecken från Canon. Istället kan vi glädja oss åt iso 6400.

Att vidvinkelzoomen blivit större är heller inget gott omen. Mindre och lättare är ett hälsosamt motto som även borde omfatta fotoutrustning. Ergonomin hos mark II är förutom när det gäller knapparna oförändrad. Det innebär att det kantiga huset består, vi måste kanske vänta ända till mark IV för att få ett lika bra grepp som hos det analoga syskonet Eos 1V HS.

Med Eos 1D mark III befäster Canon sin ställning som presskameran nummer 1. På Skid-VM i Åre hade 3 av 160 fotografer Nikon. I tisdags hade Nikon sin pressvisning utan att presentera någon efterträdare till sin presskamera med 4 megapixel - D2Hs. Nu är avståndet mellan Nikon och Canon i pressegmentet större än någonsin.