Bilfotograf med känsla för fart

PETER GUNNARS SITTER på taket på sin nya folkabuss. Med ett spännband har han säkrat sig så att han inte trillar av när han ska fotografera tre supersportbilar i en allé.

Kolonnen kör 70-80 kilometer i timmen genom allén och Peter åker baklänges. Tätt efter följer en Aston Martin, en Bentley och en Mercedes SL. Men det kunde lika gärna vara en svärm av småbilar.
- Takplattformen är mitt senaste projekt, berättar Peter. Nu är det bara ett provisorium med en planka som jag fäst med spännband på takräcket. Jag har en säkerhetssele som jag ska använda när den riktiga plattformen är klar.
- Det gäller att variera sig och hitta nya sätt att fotografera bilar på. Från bussen kan jag fotografera ut ur sidodörrarna eller bakdörren och nu också från taket. Men olika vinklar är inte allt; det måste också vara skillnader i tempo mellan reportagen i biltidningen. Ibland blir det mer stillastående och andra gånger mycket åkbilder och panoreringar.

Bussen, en Volkswagen Multivan, är Peter Gunnars fotoväska. Här finns allt som Peter kan behöva: kavaj, tvätt- och polerutrustning, reflexskärmar, stativ med mera.
- Bussen är inte bara min fotoväska, utan den fungerar också som studio, mörkrum, kontor och fikarum.

I baksätet finns ett uppfällbart bord där Peter kan ha sin bärbara Mac för att ladda in bilder och direkt titta på dem. Strömförsörjningen har han ordnat med en konvertering från 12 volt till 230. Det ger också ström till kamerans batteriladdare. Strömkapaciteten är lite för klen för Peters behov så han funderar på en annan lösning.

"Olika vinklar är inte allt,
utan det måste också
vara skillnader i tempo
i biltidningen. Ibland
blir det mer stillastående
och andra gånger mycket
åkbilder och panoreringar."

I DAG TAR Peter alla bilder digitalt med sin Nikon D2x. I väskan finns också hans gamla kamera, en Nikon D1x, som reserv.
- Min D1x är säkert en av dem som tagit flest exponeringar i landet, långt över hundra tusen. Det är en väldigt förlåtande kamera till skillnad mot D2x, som kräver en större teknisk närvaro.
- Jag gjorde det första jobbet med en D2x i december förra året och slogs direkt av det stora dynamiska omfånget och kamerans snabbhet. Det var som att byta från Fiat 500 till rymdraket. Från D2x går det att plocka ut så mycket ur bildfilerna.

Peter tar alla bilder i jpg, egentligen för att han inte har tillräckligt med minneskort för att fotografera i råformat. Bildbehandlingen sköter han själv.
- Jag lägger ner mycket energi på att göra bilderna i datorn för att få fram de känslor och detaljer som jag vill visa. Jag får ofta höra att "så där kan det väl inte se ut" eller "så stort kan du väl inte dra bilden", men jag tror inte att läsarna ser på bilderna på samma sätt som vi fotokunniga. Det viktigaste är känslan i bilden och det går faktiskt att dra en 5-megapixelbild från D1x över ett helt uppslag.
- Bilden är en del i en produkt som ska säljas - bilden måste se snygg ut i trycket först och främst. Andra tekniska aspekter kommer i andra hand.

PETER BÖRJAR ALLTID med att använda Photoshops automatfunktioner för nivåer, kontrast och färg. Blir det inte bra backar han och ställer in manuellt. Framför allt kan autofärgen spela ett spratt och då går Peter in och ställer gråbalansen.

Färg är viktigt. Peter gillar kraftiga färger och går ofta in och förstärker enskilda färger. Processen börjar med att han plockar bort en del färger så att bilden nästan blir svartvit. Sedan förstärker han någon av färgerna. Ibland blir det bäst att ta bort alla färger och göra bilden helt svartvit.
- Vi har alltid en artikel om en begagnad bil i Auto Motor&Sport. Där får jag göra som jag vill och då plockar jag fram bildens vackraste former och gör bilden svartvit.

"Bilden är en del i en tidningsprodukt
som ska säljas - den måste se snygg
ut i trycket först och främst."



Att Peter ofta gör sina bilder svartvita är inte konstigt. Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet arbetade Peter mycket med svartvit fotografering och experimenterade mycket med film, framkallning och fotopapper.

OMKRING 1988 BÖRJADE han som assistent hos fotograferna Hallgren&Höglund där han lärde sig mycket om svartvitteknik. Redan 1983 började Peter arbeta som assistent men där togs allt på diafilm.
- Jag kan nog säga att jag blev expert på Kodak Tri-x i mellanformat och när jag sedan startade eget fortsatte jag fotografera svartvitt en hel del. De första åren på Auto Motor&Sport tog jag en hel del bilder i svartvitt med bladaren.

Som egen fotograf specialiserade sig Peter på mat- och inredningsfotografi. Bilar, särskilt Triumph, var fritidsintresset och han tog en del bilder på Triumph-träffar. De tidigare arbetsgivarna Hallgren&Höglund gillade Peters bilbilder och uppmanade honom att visa bilderna för olika biltidningar.

Sagt och gjort. Peter gick bland annat upp på tidningen Automobil som också gillade hans bilder och därmed hade karriären som bilfotograf tagit fart. När Auto Motor&Sport startades i mitten av 1990-talet var inte Peter sen med att hålla sig framme och fick ett frilansavtal. År 2000 blev Peter anställd på tidningen.


UNDER NÅGRA ÅR blev det många mil fram och tillbaka till redaktionen i Stockholm från huset utanför Vingåker i Sörmland varje dag. Nu arbetar Peter hemma i sitt älskade Sörmland. Om inte Peter arbetade som fotograf skulle han säkert kunna ta anställning på turistbyrån och sälja Sörmland till turister. Pratglad är han och sitt landskap kan han, varje liten väg åtminstone.

I dag har Peter sett ut en slingrande klassisk vägsträcka vid Vällinge mellan Botkyrka och Södertälje med ståndsmässiga alléer som passar till de exklusiva bilarna som står i fokus för dagen. Längs vägen finns också "förbjudna kurvan", en klassiker i bilfotosammanhang som ofta syns i olika bildtidningar. Den är så populär att kurvan nästan är sönderfotograferad och därmed bannlyst. Men i dag krävs det en kurva av denna kaliber och nåd har utfärdats.


PETER BEORDRAR FERRARIN och dess engelske kontrahent Aston Martin körs fram och tillbaka så att Peter kan ta panoreringsbilder. Han står på långt avstånd och fotograferar med en 70-200 millimeters telezoom. Med teleobjektiv är det lättare att få hela bilen skarp än om man står närmare med vidvinkel.

Med hjälp av kommunikationsradio och välutvecklade gester styr Peter över hur bilarna ska köras eller ställas upp för fotografering. Intill "förbjudna kurvan" arrangerar han en omslagsfotografering, men samtidigt slår vädret om och tunga mörka regnmoln placerar ut sig över himlen. Peter följer noga molnens rörelser och väntar på sol.
- Särskilt mörka bilar är känsliga för molniga himlar; allt syns i lacken. Bäst är egentligen en jämn morgon- eller kvällshimmel som ger varmt mjukt ljus.

I väntan på solens strålar går han runt bland bilarna och tar detaljbilder. Nu gör det inget att solen är i moln, snarare tvärt om. För att kameran ska klara av att återge allt inne i bilden behöver ljuset vara mjukt, för annars blir kontrasten för hög. Skulle solen vara för stark har Peter ett lakan med sig att lägga över fönstren för att mjuka upp ljuset.



NÄR SOLEN VÄL tittar fram går det undan och Peter tar snabbt en serie bilder innan solen försvinner. För att allt ska vara klart och för att få tillräckligt stort skärpedjup sitter kameran på ett stadigt kolfiberstativ.

En bil saknas dock. I väntan på att BMW M6 ska dyka upp beger sig Peter med alla bilar och biljournalister till Tullinge flygfält där farten är fri. Peter har i förväg bokat en landningsbana.
- Jag är en sådan som gärna fixar allt kring en fotografering.

Till slut dyker den försvunna bumsen upp och de regntunga molnen försvinner - en tur som måste tas tillvara och en ny omslagsbild arrangeras kring en etta som är målad på landningsbanan.

Peter kliver upp på taket på sin buss och försöker dirigera bilarna, men är inte helt nöjd:
- I dag är reportrarna svårstyrda. Det är första dagen i år de får köra sportbilar.

Till slut lyckas han få alla bilar uppställda som han önskar och gör tummen upp. Chefredaktören Alrik Söderlind är också nöjd. Det blir en snygg omslagsbild med sex supersportbilar vilket innebär en bild med mycket sälj.

Efter några kompletterande "åkbilder" från bussen är arbetet klart.
- Det går att hålla på ännu längre och ta fler och kanske även någon bättre bild, men det håller inte långsiktigt att jobba så. Jag är nöjd med dagen och bilderna även om det blev ovanligt råddigt.


Hur var det då med historien om snuset på sensorn?
Jo, Peter brukar låta Nikon rengöra hans kameror, men denna gång var han i Kall utanför Åre och fotograferade när han upptäckte massor av damm på sensorn. Vad göra? Peter blåser försiktigt på sensorn men glömmer att han för dagen har lössnus i stället för portionssnus och sensorn blir svartprickig.

Rådigt plockar Peter fram en burk spayluft, men den lägger en oljefilm över sensorn. Peter tvingas ordna fram några Topz och lyckas till slut få sensorn någorlunda ren.
Numera rör Peter aldrig sensorn.

Peter Gunnars. Foto: Magnus Fröderberg

PETERS UTRUSTNING
Peter Gunnars är noga med att inte ha med sig för mycket utrustning för att inte förvilla bort sig bland prylarna. Mer teknik tar också mer tid, särskilt om bilarna ska ljussättas. Därför utgår Peter oftast från det naturliga ljuset och använder endast blixt inne i bilen.

Kamera Nikon D2X,
Nikon D1X som reserv
Objektiv 10,5 mm fisheye, 12-24 mm/4, 17-55 mm/2,8 är favoriten, 70-200 mm/2,8 med skakstabilisering, konverter 1,7x, 200 mm/2,0 som delas med kollegan
Tillbehör 2 st SB-800-blixtar, blixtkablar, trådutlösare med förlängning, vinkelsökare (bra för låga vinklar), Gitzo kolfiberstativ, Manfrotto enbensstativ som är för kort, klämmor för att fästa diverse saker, reflexskärmar, silvertejp (universsallösningen), lakan för att få mjukt solljus, bärbar mac, kavaj, överdragskläder, kraftiga skor, tvättpump och polerutrustning, cd-böcker, kaffekorg med muffins, säkerhetssele, spännband, stege, kommunikationsradio.

PETERS BILFOTOTIPS
- BAKGRUNDEN. Tänk alltid på bakgrunden så att bilen avtecknar sig bra och att det inte finns något som stör.
- LJUSET. För att bilderna ska bli läckra måste ljuset vara bra. Bäst är det morgon och kväll. Då fungerar himlen som en reflexskärm som ger ett mjukt, brett och varmt ljus som ser snyggt ut i lacken. En ljus vägg fungerar också fint som reflexskärm.
- VINKELN. Jobba med ett hitta den vinkel där bilen ser bäst ut ifrån. Prova gärna att gå runt bilen och titta innan du börjar fotografera. Varje bil har en unik vinkel ur vilken den gör sig bäst.
- LÄR AV ANDRA. Det finns mycket att lära av andra fotografer. Imitera så förstår du hur de jobbar. Jag lät mig inspireras av Calle Bengtsson, Guido Hildebrant och Mikael Jansson och deras bildspråk och experimentlusta även om de inte fotograferar bilar.
- PANORERA RÄTT. Med teleobjektiv på långt håll blir hela bilen skarp. Med vidvinkel på närmare håll blir inte allt skarpt men bilden kan bli mer dynamisk. Ta några bilder med olika slutartider och se vilken tid som ger snyggast slutartid. Som snabbast brukar jag ta med 1/125 sekund. För att få tillräckligt långa tider använder jag ibland gråfilter.
- RÄTT KLÄDER. Klä dig efter säsongen. Peter har alltid överdragskläder i bilen och på vintern rejäla filtkängor. En frusen fotograf är en dålig fotograf.

Artikeln har tidigare publicerats i Kamera&Bild nummer 7/2005.