Blogg: Multiexponering i kameran
Sedan tidigt 80-tal har jag arbetat med multiexponering som ett viktigt uttryckssätt när jag fotograferar. Jag skulle idag få en mängd olika begränsningar i mitt bildskapande om jag enbart hade kameror som inte kunde ge mig möjligheten att multiexponera.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Tipsa en vän
I början av min digitala period som fotograf hade jag just sådana frustrerande begränsningar. Min första digitala systemkamera, en Nikon D100, kunde inte dubbelexponera. Varför vet jag inte!
När jag påtalade detta för Nikon fick jag till svar att ”fotografer gör detta i Photoshop numera”. Sämre svar kunde man inte ge till Terje Hellesø!
”Det blir väl för mig att byta märke då…”, var mitt svar!
Nikon har blivit bättre på detta med åren; och sedan har jag givetvis även haft möjligheten att kunna multiexponera med både mina Samsung- och Pentaxkameror.
Mina kollegor som använder Canon tycker jag däremot riktigt synd om. Av en eller annan märklig orsak har Canon prioriterat bort möjligheten att kunna multiexponera. Säkerligen kan detta bero på att vi fotografer varit för dåliga på att påtala dessa brister mot kameratillverkarna.
Vi fotografer har ju en fantastisk förmåga att falla i tillverkarnas olika fällor där vi fascineras av alltmer fantastiska, men egentligen rätt så onödiga, tekniska briljeringar.
Det viktigaste en kamera kan erbjuda ligger i de manuella kreativa funktionerna. En kamera ska kunna erbjuda manuell inställning av bländare, slutartid, ISO-värde och vitbalans. Därefter ska kameran ha självutlösare, möjlighet att fälla upp spegeln och sedan kunna multiexponera. Detta är den viktiga grunden alla intressanta kameror ska kunna erbjuda. Saknas någon eller flera av dessa – glöm kameran!
Allt övrigt lull-lull är inget annat än kosmetika. Något som är till för att användas enbart i nödfall.
Som fotograf väljer jag att multiexponera i kameran, inte att arbeta med kollage i Photoshop i efterhand. Jag vill som fotograf kunna ha den tekniska friheten att kunna arbeta med olika multiexponeringstekniker när jag är ute i fält och arbetar med motiven. Sedan vill jag givetvis kunna bedöma en multiexponering på skärmen medan jag fotograferar, givetvis för att kunna rätta till eventuella misstag – eller kunna utveckla idén vidare. För att utveckla ”den optimala multiexponeringen”.
Ofta arbetar jag med multiexponering för att påverka kontrasten och stämningen i bilderna. En vanlig teknik är att dubbelexponera; med en exponering i skärpa och en i oskärpa. Ofta varierar jag då också bländaröppningen där exponeringen i skärpa kan ha bländare 22 för skärpedjupets skull, medan exponeringen i oskärpa har bländare 2.8 för att inte få något skärpedjup som annars skulle neutralisera det lilla jag ställer i oskärpa.
Ofta multiexponerar jag också för att skapa speciella filtereffekter. Ibland gör jag dubbelexponeringar, där ena exponeringen är utan filter och den andra med filter – för att göra en bild med halva filtereffekten. Ibland hämtar jag också olika filter direkt från naturen. På en landskapsbild kan jag exponera in en exponering på några detaljer i naturen i extrem oskärpa för att få tillgång till detaljernas olika färgsammansättningar som ett färgfilter.
I mjukt ljus när jag gör landskapsbilder kan jag också påverka intrycket av avstånd med att kombinera stort och litet skärpedjup. Om jag med samma utsnitt gör en exponering på bländare 22 och en exponering på 2.8 där skärpan ligger på exempelvis förgrunden blir det en bild med stort skärpedjup men där jag får fram ett dis som blir starkare och starkare mot bakgrunden. Enkelt!
Ibland gör jag också rena fantasibilder; multiexponeringar där jag kombinerar olika filter, olika bländaröppningar, olika slutartider, fast kamera och rörlig kamera – eller olika bildutsnitt. Vilket ger mig bilder som är mer fantasi än verklighet. Genom att kunna skapa bilder genom olika multiexponeringstekniker kan jag nästan helt lösriva mig från verkligheten som fotografen. Den slutliga bilden är alltså en helt ett konstnärligt skapad bild från fotografen – och inte en mer eller mindre annorlunda avbildning av verkligheten.
Fast det gäller att göra ett ordentligt manuskript innan, så att du håller koll på att multiexponeringen inte blir felexponerad. Det gäller att räkna om slutartiderna till det antal exponeringar som ska ingå i multiexponeringen. Om jag mäter ljuset och kommer fram till exempelvis en slutartid på 1/60 sekund för en enkelexponering så måste jag ändra åt rätt håll! Två exponeringar ger då 1/125 sekund vardera. Fyra exponeringar ger 1/250 sekund vardera. Halvera slutartiden för varje dubblering av antalet exponeringar.
Det är vanligt att fotografer räknar åt fel håll, vilket då ger dig alltmer överexponerade bilder ju flera exponeringar du gör i multiexponeringen.
Att multiexponera är att experimentera och testa.
Kommer du riktigt igång med detta att multiexponera så är det sedan nästan omöjligt att sluta. Det blir en helt annan typ av bilder och du kommer verkligen upptäcka vilken oerhörd värld som öppnar sig för dig som bildskapare. En värld helt bortom både Photoshop och digitala efterkonstruktioner. Du skapar i kameran, på plats bland motiven!
Lycka till!
Av: Terje Hellesø
Läs fler artiklar från mars 2009 här.
Populärt inom Systemkameror
