En egen bildskatt
Jag har en plats på jorden jag älskar högre än alla andra, som alltid varit en fast punkt i ett kringflackande liv. Så när jag fick en dvd med bilder från tiden innan jag föddes kändes det som att jag fått en kartong med fotografier av Sune Jonsson. Bara det att det är min egen historia som dokumenterats.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
I början av 50-talet var det poppis med cowboys.
Ett fotografi från 30-talet.
Från det att jag var liten har jag promenerat omkring med en kamera och fotograferat uppe i fjällen. Det är ofta samma björkar, samma bäverhus och samma blå fjälltoppar som återkommer på bilderna. I mitt arkiv kan jag följa årets skiftningar och se hur människor åldras.
Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag att göra återbesök bland minnena. Det ger mig en stunds eftertanke och förankrar mig i nuet. Det som var då har ju trots allt gjort mig till den jag är nu.
Som ett led i att förstå mer av den byggd jag härstammar ifrån har jag frågat efter fler fotografier bland mina släktingar. Min pappa berättade att han skannat in en del bilder han funnit i sitt barndomshem, och alldeles nyss fick jag en skiva med kopiorna.
Vi satt en stund vid köksbordet och han berättade om vilka jag såg, varifrån de fotograferades och varför. Det är en blandning av bilder från många år innan han föddes ända fram tills jag dyker upp som bebis.
När jag tittar på de gamla bilderna känner jag mig tacksam. Jag får rätt perspektiv. Jag ser hur mina björkar vuxit från att ha varit små och spretiga och hur bävrarna byggde upp sin vattenhydda inne i viken. Det är bara fjällen som är oförändrade.
Lästips
På Riksantikvarieämbetets K-blogg skriver de om både kulturmiljö och kulturarv. Där hittar du tips på bra utflyktsmål, perfekta att ta med sig kameran till.
Kommentarer
Bli den första att kommentera denna artikel!