Naturfotografens objektiv
Jag tror det är en av de vanligaste frågorna jag får; vilka objektiv kan jag rekommendera för naturfotografen. En svår fråga egentligen, då frågan ofta behöver svaras med ett antal följdfrågor. Vilka motiv vill du arbeta mest med, vilken sorts bilder är du intresserad att göra – och inte minst: hur vill du förmedla miljön i dina bilder.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Tipsa en vän
Jag arbetar med alla brännvidder mellan 10mm och 1200mm – till samtliga motiv i naturen! Jag fotograferar fåglar i flykt och insekter med fisheyeobjektiv, och växter och landskap med supertelen. Bara för att snabbt ge ett utgångsläge…
Som om inte det är nog så är jag dessutom rätt omfattande i både val av bländaröppning och slutartid. Bländare 22 och 2 sekunder slutartid, med vidvinkel – på fåglar i flykt! Kanske inte det första och mest träffsäkra tipset man förväntar sig när man ställer frågan…
Jag har alltid varit så som fotograf – val av objektiv har egentligen aldrig handlat om motivstorlek för mig. Vill jag har fågeln stor i bild, så handlar det inte enbart om hur stort tele jag behöver. Det handlar minst lika mycket om hur nära fågeln jag ska vara. Det handlar alltså även om perspektivets betydelse i bilden – det jag kan påverka enbart om jag fysiskt ändrar position till motivet!
Givetvis har jag några favoritobjektiv! Jag använder mycket 400mm, både till fåglar, däggdjur och insekter. Men ofta gör jag också landskapsbilder med ett tät teleperspektiv, eller ofta så fotograferar jag olika blommor med kort skärpedjup och härliga diffusa förgrunder och bakgrunder.
Minst lika ofta använder jag olika vidvinkelobjektiv; oftast 10mm, 16mm, 18mm och 28mm. Det blir många landskapsbilder med vidvinkel, men då alltid landskap där förgrunder egentligen har större betydelse än bakgrunden. Vidvinkelobjektiven är ju typiska på det sättet; förgrunden blir stor och dominerande, medan landskapet med klippor och fjäll i bakgrunden får mer underordnad betydelse. Med vidvinkelobjektivet blir det ofta små bländaröppningar för att få så stort skärpedjup som möjligt. Det har blivit många bilder på vitsippor, lingon och maskrosor. Gigantiska i förgrunden, men där bakgrunden också är skarp på grund av skärpedjupet. Bilder som alltid blir lika effektfulla!
Kombinerar jag vidvinkelobjektiv med teleobjektiven med några makroobjektiv så täcker jag in det mesta i naturen – både motivmässigt, men också bildmässigt. Och framförallt perspektivmässigt!
Det viktigaste för fotografen är alltså inte att välja rätt objektiv – utan att välja rätt avstånd till motiven. Ofta är det här fotograferna gör fel – man är antingen för nära eller för långt ifrån. Fotograferna är ofta låsta och tyvärr för lite rörliga – både vad gäller avstånd och spännande kameravinklar. Stelbenta fotografer har en tendens att alltid använda fel objektiv och ständigt göra så kallade ”halvdistansbilder”…
Jag använder alla brännvidder till alla motiv i naturen! Det är mitt utgångsläge. Valet av brännvidd handlar helt om vilket sorts bilder jag vill göra – inget annat!
När jag fotograferar tänker jag också simultant, en bild består aldrig av enbart ett motiv. De bra bilderna uppstår alltid i kombinationen av olika motiv. Förgrunden, bakgrunden, vad sticker in i bilden från kanterna. Hur förmedlas miljön? Studera bilden jag gjorde inifrån en fyr på en tärna i flykt. Jag använde 11mm vidvinkel på bländare 22. Slutartiden var 1/100 sekund. Bilden visar en fisktärna i flykt men är samtidigt så mycket mer; motljuset med solen, den originella kameravinkeln inifrån fyren med de nästan surrealistiska färgerna som bryter av landskapet.
Studera sedan bilden på flicksländan som sitter på ett grönt strå. Jag använde ett 180mm makroobjektiv för den fina närgränsens skull. Bländaröppningen var den största (4.5) för att få ett så kort skärpedjup som möjligt. Det gör att fokus koncentreras till flicksländans ansikte och uttryck och i tillägg består bilden av en softad och stämningsfull omgivning med intressanta reflexer som jag fick i motljuset. Flicksländan är alltså viktig för bilden – men det är inte flicksländan som är bilden.
Om du sedan tittar på solnedgångsbilden – här använde jag 1200mm, men på grund av förlängningen med digitalkameran blir brännvidden i praktiken 2400mm. Resultatet blir en gigantisk sol som håller på att gå i upplösningen när den långsamt försvinner ned bak skogen. Här är trädtopparna viktiga för att förstärka de överdrivna proportionerna.
Tre bilder som på olika sätt visar på brännviddens betydelse i den fotografiska bilden – men på helt olika sätt. Dessutom är det sammansättningen av huvudmotiv och olika bimotiv som gör bilderna vitala och spännande. Alltså inte enbart objektiven jag använt.
Testa detta – välj ut en brännvidd i kameraväskan. Kanske ditt fågelobjektiv, som du sedan använder till andra motiv. Eller landskapsobjektivet för att fotografera fåglar – se vad som sker. Glöm inte att även tänka på de viktiga bimotiv; miljön och de andra elementen som höjer stämningen i bilderna.
Du kommer bli överraskad, jag lovar!
Av: Terje Hellesø
Kommentera den här artikeln
Läs fler artiklar från mars 2009 här.
Populärt inom Systemkameror
Kommentarer
Bli den första att kommentera denna artikel!