Kameran finns moderiktigt i vitt och i mer klassisk silverfärg. Foto: Magnus Fröderberg
Olympus Pen är en värdig följeslagare
Visst vore det bra med en kamera som man kan ha med sig i nästan alla lägen. Kompaktkameror i all ära, men bildkvaliteten är sällan någon höjdare. Hoppet står nu till Olympus Pen E-P1.
(4 st)
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Det går att testa kameror objektivt och studera bildkvalitet och annan prestanda i detalj. Men jag kan inte bara välja kamera utifrån detta.
Fungerar kameran logiskt? Hur mycket låter den? Ligger den bra i handen? Det finns mycket att väga in och var och en värderar egenskaperna olika.
Om bildkvalitet vore allt skulle ingen köpa dagens kompakter. Bildkvaliteten går inte att mäta sig med systemkameror. Annat var det för då det fanns ett flertal analoga kompakter av högklassig kvalitet. Och med objektiv som var extremt bra. Några exempel är Minox 35, Rollei 35, Nikon 28 Ti och 35 Ti, Contax T3, Ricoh GR-1V, Leica Minilux och så vidare.
Eftersom folk, inkluderat fotoentusiaster, trots allt köper dagens digitala kompakter måste det finnas ett sug efter kameror i kompakt format.
Olympus har försökt göra en systemkamera som är så liten att den kan konkurrera med vanliga kompakter när det gäller smidighet. Olympus har tagit reda på att många av dem som köper de bättre kompakterna egentligen vill ha en systemkamera men tycker de är för stora.
Sen finns det hela gruppen av oss fotoentusiaster som redan har en stor Nikon eller Canon med feta gluggar och söker ett kompakt alternativ att alltid ha med sig.
Det är för de hastigt uppkomna situationerna i vardagen man vill ha med en kompakt, men kompetent, kamera som Olympus Pen E-P1. Foto: Magnus Fröderberg
Jag har i stort sett bara använt pannkaksobjektivet 17/2,8 eftersom zoomen är betydligt större i fotograferingsläge. Det går att fälla ihop zoomen när man inte fotograferar så att den går in i en liten väska (och ser bättre ut på bild. Jag har inte hittat en enda produktbild med zoomen i fotograferingsläge).
Tack vare bländare 2,8 och inbyggd bildstabilisering behövdes inte mer än ISO 800. Även ISO 1600 är klart användbart. Foto: Magnus Fröderberg
Antalet inställningsmöjligheter är enorma. Det känns som Olympus klämt in allt de kunnat hitta på, som möjligheten att korrigera varje metod för exponeringsmätning i 1/6-dels steg. Knappast oumbärligt, men säkert kul för en del.
Andra funktioner är mer nyttiga som dubbla virtuella vattenpass och att man kan skräddarsy knapparnas funktioner.
Med råformat och en stor sensor som har ett stort dynamiskt omfång går det att ljusa upp skuggorna på ett helt annat sätt än med en kompaktkamera. Foto: Magnus Fröderberg
Själv gillar jag bildvinkeln på 17/2,8 och ställer oftast in kameran på 2:3-proportioner, samma som för småbild eller APS-C-format.
Idag lunchade jag med min föregångare Göran Segeholm och han hade lite svårt för Olympus Pen.
– Jag klarar inte av att använda skärmen och med genomsiktssökaren vet man inte var skärpan hamnar. En mer Leica-lik kamera hade passat mig.
Även om kameran inte är perfekt, det finns en del detaljer att fila på, så fyller E-P1 mina krav på en kamera som jag alltid ska ha med mig. Jag skulle bara önska att den var något tystare.
