Canon Eos 1D mark III : Ultrakompetent yrkesmaskin
Canon har gjort världens hittills bästa kamera. Eos 1D mark III kan nästan allt, men det är lätt att gå vilse bland alla möjligheter.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Text och foto: Magnus Fröderberg
Det sägs lite slarvigt att Eos 1D mark III är Canon nya presskamera. Visserligen kommer kameran bli det vanligaste arbetsredskapet för världens pressfotografer de närmsta åren, men ändå stämmer inte beskrivningen.
Redan föregångaren Eos 1D mark II var mer än presskamera. Presskameror hör till en tid då upplösingen hos vissa yrkesmodeller med tvekan räckte till annat än dagstidningstryck. Rätt etikett för mark III är istället allroundkamera, för kameran kan ju nästan allt och passar till de flesta former av fotografi.
Mark III är en utomordentligt smidig kamera för reportagefotografering. Den kan skräddarsys som man vill ha den.
Kamerans ultrakompetens har en baksida. Möjligheterna till olika inställningar är så många att det tar lång tid och en hel del hjärnskrynkel för att förstå hur alla inställningar fungerar och hur de kan kombineras.
Mark III har ett 50-tal så kallade CF-funktioner som möjliggör att skräddarsy kameran. CF står för custom function och kom redan på 80-talet i Canons modeller. De 50-talet CF-funktioner i Eos 1D mark III har i sin tur flera olika lägen. Möjligheterna blir lätt oöverskådliga.
För att underlätta något har Canon grupperat CF-funktionerna i fyra logiska grupper, men det krävs ändå mer än man kan begära av en fotograf för att få koll på allt. Ett problem är bland annat att benämningen på funktionerna i vissa fall är svårbegripliga.
Ett riktigt mardrömmsscenario kan uppstå på en redaktion där kamerorna lånas ut till kollegor och vikarier. Det finns en lösning, man kan spara ner inställningarna och ladda in dem om någon ändrat på ens kamera. Denna finess fanns redan på föregångaren. Tyvärr känner alltför få till möjligheten.
Det enda rätta är att Canon erbjuder utbildning till alla sina mark III-kunder. Kan Nikon bjuda på det till sina kompaktköpare kan väl Canon göra detsamma för den som köpt en kamera för nästan 40 000 kronor.
Jag tror att Canon skulle få nöjdare kunder på köpet.
Action och svårt ljus är ingen svår match för Eos 1D Mark III. Den nya exponeringsmätaren med 63 mätzoner klarar av att analysera motivet rätt.
Komplicerad men smidig
När du lyckats ställa in din kamera är det äntligen dags att skörda frukterna av mödan. Rätt inställd är Canon Eos 1D mark III en otroligt smidig kamera att jobba med. Det är ett yrkesredskap i ordets rätta bemärkelse men också en fröjd för alla som uppskattar kvalitet och god funktion.
Ett exempel på hur smidig mark III är autofokusen. Liksom sina föregångare finns 45 autofokuspunkter. 26 av den är av korstyp som klarar svåra motiv. Ytterligare 19 hjälppunkter finns för att ge en säkrare och snabbare autofokus vid rörliga motiv.
I tidigare 1D modeller fanns bara 7 korssensorer och de var alla koncentrerade i mitten av bilden. Nu är alla valbara AF-punkter av korstyp.
Det kan låta krångligt med så många punkter och det är det också med kamerans fabriksinställning. Men ställer man in autofokusen på ett färre antal punkter går det blixtsnabbt att byta fokuspunkt om man dessutom valt att programmera kameran så att valet av fokuspunkt görs med en bakre inmatningsratten.
Fotograferar man rörliga motiv bör man ställa in kameran på "utvidgad AF-punkt". Då används de intilliggande hjälppunkterna så att fokus inte riskerar att hamna på bakgrunden.
Det går också att ställa in kameran för helt automatiskt val av autofokusen.
Tydlig. Info-läget ger koll för stressade fotografer.
Ny AF-knapp
Många canonfotografer har säkert känt att de fått CF-4-tumme. Nästan alla Eos-modeller går att programmera (CF-4 på de flesta modeller) så att autofokusen aktiveras genom att automatiklåsknappen hålls nere med tummen.
Fördelen är att då kan kameran alltid vara inställd på kontinuerlig autofokus (AI Servo). Nackdelen är att automatiklåsknappen brukar sitta på kanten av kameran. Tummen hamnar då i en vinkel som är lite oskön och som inte ger bästa möjliga grepp om kameran. En annan nackdel är att automatiklåsknappen förlorar sin ursprungliga funktion.
På Canon Eos 1D mark III är lösningen smidigare och mer ergonomisk. Nu finns en separat knapp för autofokusen som sticker ut en bit och sitter precis där tummen vill ha den. Det har ändå tagit lite tid för Canon att komma på att en sådan här knapp behövs. Nikon har haft en sådan knapp på sina proffshus i flera år.
På baksidan hittar vi flera nyheter som en 3-tumskärm som kan användas som sökare. Här hittar vi också en ny autofokusknapp och SET-knappen från konsumentmodellerna.
Den nya autofokusknappen är en favorit liksom FEL-knappen. FEL utläses Flash Exposure Lock (blixt-spot-exponeringslås på svenska) och dök först upp på Eos-prototypen Canon T90 1986. Sedan dröjde det drygt 10 år innan knappen dök upp igen. Själva funktionen finns på alla Eos-modeller genom blixtexponeringslåsknappen, men FEL-knapp har tyvärr bara proffshusen. Att låsa blixtexponeringen mot ett ansikte ger en helt säker blixtexponering.
Tyvärr är blixtautomatiken på Eos 1D mark III inte i Nikonklass. Andelen felexponerade bilder är högre. Canon tycks föredra en något kraftigare blixtpåverkan när blixt och befintligt ljus blandas, men detta förhållande kan enkelt ändras med blixtexponeringskompensationen. Blixtsynktiden har kortats till 1/300-dels sekund vilket minskar risken för rörelseoskärpa vid rörliga motiv. Kortare tider kan användas i HS-läget, men då minskar blixtens effekt.
Svåra motiv ger inte längre magont. Med tidigare modeller hade jag antagligen valt spotmätning för den här bilden. Med den nya 63-zonsmätaren känns exponeringsautomatiken säkrare.
Exponeringsmätaren är ny och har 63 mätzoner som tillsammans med information om vald fokuspunkt och erfarenheter från mängder av analyserade motiv räknar ut exponeringen. Trots den avancerade funktionen är inte exponeringsberäkningen felfri, men särskilt långt från korrekt exponering hamnar man sällan. Där det krävdes en exponeringskompensation på 0,7 steg med Eos 1D mark II behöver ofta mark III bara kompenseras 0,3 steg.
För fotografering av motiv där de ljusa partierna är särskilt kritiska finns ett högdagerläge bland CF-funktionerna, men man kan lika gärna underexponera med ett steg.
Högdagrarna blir sällan ett problem eftersom det dynamiska omfånget är så bra. Ett tecken på detta är att max iso nu är 6400 - och det är absolut inte något marknadsföringsläge. Det är helt klart användbart för reportage, sport och andra situationer där den tekniska kvaliteten är underordnad bilden. Visst syns bruset, men för rätt motiv stör det mig inte alls.
Canon har alltid varit duktiga på att få till ett tilltalande brus utan störande färgfel. En mer teknisk benämning är att bruset är monokromt.
Snabbare autofokus
Digic III heter den nya dubbelprocessorn i Canon Eos 1D mark III. Den nya processorn är en förutsättning för att kameran ska vara snabbare än sin föregångare. Mark III klarar samma bildfrekvens, 10 bilder per sekund, som sin analoga motsvarighet Canon Eos 1V HS. För 1D och 1D mark II(N) låg hösta bildfrekvens på 8,5 bilder per sekund.
Mer imponerande är att den följande autofokusen också hänger med och klarar i många fall att hålla 10 bilder per sekund. Vad den verkliga bildfrekvensen blir beror dels på hur svårbedömt motivet är (ju ojämnare hastighet desto svårare) och dels på hur kameran är inställd. Det går att prioritera skärpa eller bildfrekvens med CF-inställningarna.
Eftersom Canon vet att många alltid har sin kamera inställd på kontinuerlig autofokus så är mark III programmerad så att autofokusen inte ska vara nervös vid stillastående motiv. Vi kan konstatera att så också är fallet.
En helt ny funktion är möjligheten att finkalibrera autofokusens noggrannhet. I tidigare modeller har kunderna tvingats besöka Canons verkstäder för att få autofokusen fintrimmad. Toleranserna för autofokusen är större från fabrik än en del kunder önskat och nu låter Canon de kräsnaste kunder att ställa in kameran som de vill.
Ett problem är dock att kameran inte kan skilja på olika exemplar av samma objektivmodell. Kameran klarar dock att känna igenom om en extender används och kan göra en särskild korrigering för denna kombination.
Skärmen som sökare
Eos 1D mark III är så pass fylld med nya funktioner och förbättringar att vi inte kan redovisa eller prova alla, så vi får koncentrera oss på de viktigaste nyheterna.
Den mest spektakulära nyheten är möjligheten att använda den nya stora 3-tums skärmen som sökare. Det är bra på flera sätt. För pressfotografen blir skärmen ett redskap när han inte kan komma åt sökaren som när kameran hålls över huvudet eller i extremt låg vinkel.
Någon autofokus går inte att få när skärmsökaren är aktiverad, men som i fallet med pressfotografen låser denne ändå skärpan innan kameran höjs över huvudet.
Även den skärpekrävande stativfotografen har nytta av skärmsökaren då det går att zooma in på motivet i 5 eller 10 gångers förstoring och får en exakt manuellt skärpeinställing.
Skärmsökaren visar allt som den vanliga sökaren visar och litet till. Autofokus är inte möjlig, men manuell fokusering i upp till 10 gångers förstoring.
Skärmsökaren sätts på med ett tryck på den nya SET-knappen i mitten på den bakre inmatningsratten när väl skärmsökarfunktionen aktiverats i menyn. Det går snabbt och man kan göra det utan att titta på kameran, men jag kan ändå undra varför inte den här funktionen fått en egen knapp. Nu måste man välja mellan att ha SET-knappen för att aktivera skärmsökaren eller för andra programmerbara funktioner som exempelvis inställning av filformat. Canon har tydligen prioriterat att hålla ned antalet knappar.
På skärmen visas också den vanliga sökarinformationen tydligt. Det går också att visa olika rutnät eller maskningar. Maskerna har en mängd olika format och proportioner och kan vara till hjälp för fotografer som exempelvis ska fotografera för en tidning med ett visst format.
På den amerikanska marknaden säljer Canon maskade mattskivor till Eos 1D mark II(N). I och med att maskerna i mark III inte syns i sökaren blir de vid vissa typer av fotografering inte en omedelbar hjälp utan mer en kontrollfunktion.
Sensorn blir varm när skärmsökaren används. Canon varnar för att använda skärmsökaren i stark solsken för att den interna temperaturen ska bli för hög. Microdrive-minneskort är särskilt känsliga för värme och kameran kan stängas av när ett sådant kort används för att skydda kortet.
Vid användning av andra minnesmedier varnar kameran för sänkt bildkvalitet om kameran blir överhettad.
Fler val. Eos 1D Mark III har fått fler filformat att välja på. Nytt är ett litet råformat som kan kombineras med jpg-bilder av olika storlekar.
Skriver snabbare
Canon uppskattar att Eos 1D mark III har en ökad skrivhastighet mot sin föregångare på cirka 30 procent. Det gör att kameran hinner skriva undan jpg-bilder så att ungeför 110 stycken kan tas i följd utan avbrott med högsta bildfrekvensen 10 bilder per sekund.
I praktiken innebär det att en sportfotograf aldrig behöver oroa sig för att bildbufferten ska slå i taket. Så länge det finns plats på minneskortet kan han fotografera på.
I uppgraderingen till från Eos 1D mark II till Eos 1D mark II N ökade Canon de olika sätten att spara sina filer på de två olika minneskortsplatserna. I mark III har möjligheterna ökat ytterligare. Exempelvis kan bilderna sparas både på en server via den trådlösa sändaren WFT-E2A och på minneskort samtidigt.
Den som är rädd om sina bilder kan spara på båda minneskorten samtidigt för att få en backup som sedan kan sparas på annat ställe under en resa.
Det går att lägga in en personlig text om fyra bokstäver i filmnamnet. Jag saknar dock möjlighet att lägga in ITPC-information i bildfilen, exempelvis beskrivning av motiv.
Ännu mer önskar jag en möjlighet att kunna märka bra bilder i efterhand. Många går igenom sina bilder på skärmen i efter fotograferingen och att redan då kunna sortera ut de bästa skulle vara smidigt och spara tid.
Äntligen lättare
En stor fördel med nya Canon Eos 1D mark III är att vikten med batteri minskat med 235 gram. Det kan tyckas lite, men gör stor skillnad. Många fotografer bär runt på dubbla kamerahus och dessutom ska kameran lyftas upp ett antal gånger under dagen. Canon har helt enkelt gjort en insats för fotografernas arbetsmiljö.
Ändå efterfrågar många yrkesfotografer, särskilt kvinnliga, mindre och lättare professionella hus. Gärna samma tålighet och säkra autofokus, men i mindre formart. Visserligen finns nu Eos 5D som blivit populär, men ett motsvarande hus som bygger på en proffsmodell och inte på en ännu billigare modell (läs Eos 20D) vore välkommet. Många upplever exempelvis inte att autofokusen hos Eos 5D inte är tillräckligt bra.
Själva kamerahuset är bara 70 gram lättare än föregångaren. Den största vinsten i vikt har gjorts genom att använda ett modernare och lättare batteri. Det innebär i sin tur att det är olika laddare till mark III än till tidigare 1D-modeller. För den som tänkt resa med både en mark II-kamera och nya mark III är detta något att tänka på. Att ha med sig båda laddarna blir tungt och de tar plats.
Tyst läge
En av mina favoritfunktioner från de tidigare proffsmodellerna är tyst läge. En något okänd funktion som legat gömd under de personliga CF-funktionerna sedan Eos 1V. Nu finns tyst läge direkt bland de vanliga valen för bil frammatning. Vinsten med tyst läge är att slutar- och spegelljudet sjunker med 7 dB till 70 dB. Dessutom går det att vänta med spegelnedfällning och slutarspänning tills pekfingret lyfts från avrtryckaren. På så sätt kan man välja att bullra när det gör som minst skada. Jag har ofta använd tyst läge vid fotografering i kyrkor.
Den följande autofokusen hänger med när Ossian springer fram och tillbaka över köksgolvet. EF 70-200/2.8 L IS USM. ISO 1600
Enhands-kontroll
Den nyhet som inte syns på utsidan är att Canon avskaffat tvåhandskontrollen. Tidigare var fotografen tvungen att hålla nere en funktionsknapp med ena handen och vrida in önskad inställning med den andra handen. Släppte man greppet gick det inte att ställa in kameran.
Canon hävdade att den här metoden var säkrare och skyddade mot oavsiktliga ändringar, onödigt krångligt tyckte de flesta fotografer. Att exempelvis ställa in kameran med en hand och hålla fast sig med den andra gick inte.
Med mark III fungerar det som på andra kameror, exempelvis Eos 5D och 30D. Man aktiverar en funktion med ett tryck på en funktionsknapp och sedan vrider man in önskat värde.
För att ytterligare öka enkelheten har en joystick införts, bekant från Eos 20D/30D/5D och en SET-knapp som vi tidigare nämnt. Även menyerna har fått sig en översyn. Som tidigare ligger inställningarna under olika flikar, men istället för att behöva scrolla ner för att hitta alla inställningar har fler flikar inflörts. Med joysticken går det snabbt att bläddra mellan flikarna.
Nytt objektiv
Som ofta från Canon kommer det ett nytt objektiv till en ny systemkamera. Samtidigt som Eos 1D mark III kommer EF 16-35/2,8L USM II. Det är närmast ett standardobjektiv för pressfotografer.
Skillnaden mot föregångaren är att kantskärpan förbättrats. Tyvärr har objektivet också blivit länge och bredare. Omfånget på motljusskyddet är oförändrat. Men till EF 16-35/2,8L använde många ett smidigare motljusskydd från EF 24/1,4L tillsammans med Eos 1D-modellerna eller modeller med ännu mindre sensor. Filterfästet på baksidan av objektivet har försvunnit, antagligen en onödig kostnad eftersom få verkar ha använt filterfästet.
Den nya vidvinkeln EF 16-35/2.8L USM har fått bättre kantskärpa, men växt en aning i storlek. Canon Eos 1D Mark III är en allroundkamera och lämplig till all typ av fotografi, exempelvis arkitektur.
Slutsats
Canon Eos 1D mark III är världens bästa kamera just nu. Ingen annan kamera är lika mångsidig. Samtidigt är den ambitionen kamerans akilleshäl. Priset för kamerans kompetens är stort format, tyngd och oöverskådligt många inställningsmöjligheter.
Som yrkesredskap är Eos 1D mark III svårslagen. Den är snabbjobbad och smidig.
Men mark III är inte en kamera som hänger med överallt; då talar storleken till kamerans nackdel.
Hur man förhåller sig till kamerans storlek är helt subjektivt. Många kommer inte alls reagera över storleken.
Vår enda större objektiva invändning mot kameran är att skärmen inte upplevs som helt skarp. Det är svårt att kolla skärpan utan att zooma in i bilden.
Så tveka inte om du gillar stora kameror och vill ha the best of the best.
Fotnot.
Kritik har framförts på internet mot kamerans följande autofokus. Canon hävdar att det inte finns något fel och att de inte kommer att göra några ändringar i produktionen. Under vårt test har vi inte upplevt några problem med kamerans följande autofokus.
