Canon G9: För dig som inte vill förlora kontrollen
Canon G9 är både känsla och förnuft. Det är en kamera för dig som köper kamera på känsla och för systemkameraägaren som inte vill släppa kontrollen.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Iso 400 ser bra ut. Vid Iso 800 är bruset mer påtagligt. Vid Iso 1600 blir det klart störande.
Text och foto: Magnus Fröderberg
SOM DIGITALKOMPAKT ÄR Canon G9 tämligen unik. Kameran är medvetet tung och mängden knappar och rattar är medvetet hög. Tvärt emot det slimmade ideal som råder bland kompaktkamerakroppar idag.
Ordet fet har idag även en positiv innebörd. Canon G9 är fet, tung och klumpig - men det kan inte sägas i negativ mening. Ty Canon G9 är alternativet för den som uppskattar kvalitet och kontroll. Hög densitet, mycket metall och rejäla rattar ger en hög kvalitetskänsla. Blixtsko, analoga skalor och många inställningsmöjligheter ger känsla av kontroll.
I den analoga världen finns flera exempel på kvalitetskompakter som Leica, Rollei, Ricoh, Contax, Nikon med flera. I dagens digitala värld saknas de där klassiska kompromisslösa kompakterna. Det finns några dyrare designmodeller, men kvalitetskompakter är det bara Canon och Ricoh som satsar på, Men är det egentligen rätt att kalla Canon G9 för kvalitetskompakt?
I en mening är det rätt. Canon G9 ger kvalitetskänsla och kontroll. Men jämförelsen med de analoga kvalitetskompakterna haltar något. Akilleshälen för alla kompakter med kvalitetsambition är sensorstorleken. Storleken har betydelse och 1/1,7-sensor är faktiskt inte mycket att skryta med, trots att klasskamraterna har mindre.
Det fina med de analoga kompakterna var att negativformatet var lika stort som hos systemkamerorna. Varför gör inte Canon en sådan modell? Då kan vi snacka om kvalitetskompakt.
Pentaxknapp
Canon G9 delar funktioner med Eos-modellerna. G9:an har till och med funktioner som gärna hade fått leta sig in i systemkameror. Jag tänker närmast på pentaxknappen och det inbyggda gråfiltret.
Pentaxknapp? Jepp. Canons avdelning för "product intelligence" har tydligen snappat upp en smart finess som Pentax har på sina systemkameror. Nämligen att automatiklåsknappen kan användas vid manuell exponering för att sätta ett grundvärde för tid och bländare.
Säg att du fotograferar utomhus och plötsligt går inomhus. Skillnaden i ljus är stor och det blir ett himla rattande för att hitta rätt exponering. Men pentaxknappen kommer du snabbt nära rätt exponering och behöver sedan bara finjustera exponeringen efter eget huvud. Det var med besvikelse som jag konstaterade att Canon inte gett nya Eos 40D den här funktionen.
Den lilla sensorn är som sagt kompakternas akilleshäl. Liten sensor innebär att skärpedjupet inte blir snyggt och superkort med största bländaren. Liten sensor innebär också att den minsta möjliga bländaren är 8. Skulle objektivet ha mindre bländare skulle öppningen bli så liten att skärpan försvann genom så kallad difraktion.
För att råda bot på en del av bländarproblemet har Canon lagt in ett gråfilter som kan kopplas in. Det ger två stegs längre exponeringstid.
När behöver man det då?
Långa slutartider kan användas kreativt för att få rörelseoskärpa. Exempelvis vid panorering eller för att få passerande objekt att se snabba och suddiga ut.
Med hjälp av det inbyggda gråfiltret kan längre slutartider användas för kreativa effekter.
Ergonomisk
Om vi förutsätter att du inte letar efter en liten kompaktkamera som försvinner i fickan så är är Canon G9 en fröjd att ha med sig. Visst tynger den i fickan, men det har man igen när det är dags att fotografera.
Känslan av att jobba med en kvalitetskamera är ständigt återkommande. Ännu viktigare är antagligen att kameran är lätt att jobba med. Det är den. Intrycket av kontroll är ingen illusion. Canon G9 fungerar väldigt smidigt att jobba med.
Du behöver aldrig leta efter påknapp eller avtryckare. Pekfingret hittar lätt dit. Det är lätt att kontrollera iso - bara att slå en blick på Iso-ratten. Exponeringskompensation och automatiklås sitter i fingrarna för vana Eos-användare.
Tyvärr har två detaljer blivit sämre med G9 än hos föregångaren. Det är marginalanteckningar som knappast påverkar ditt köpbeslut, men bör ändå nämnas. Knappen för att se på bildena har blivit mindre och sitter sämre till. Anledningen är att den stora skärmen på 3 tum kräver sitt utrymme.
Mina fingrar tyckte att det var alldeles för pilligt att sätta igång bildvisningen. På G7:an var det en baggis.
Nästa anmärkning rör automatiklåsknappen som flyttats ut mot kanten av kamerakroppen. Det gör att greppet om kameran blir sämre när knappen används.
Jag är tveksam till om den större sökaren är en fördel. Så länge inte upplösningen höjs blir större skärm än 2,5 tum bara skådebröd. Den verkliga nyttan är begränsad.
Inmatningsratten kring fyrvalsknappen gör de flesta val bland kamerans inställningsmöjligheter till en snabb och enkel operation. För min klumpiga tumme är det däremot lite för pilligt att hantera fyrvalsknappen och func-knappen i mitten. Och jag vet inte hur många gånger jag tryckt igång funktionsmenyn oavsiktligt.
Det är en ingenjörsutmaning att krympa en systemkamera till kompakt och dessutom utöka antalet direktval. Det blir inte perfekt, men gott nog.
Blixtsändaren ST-E2 fungerar tillsammans med G9. Den fungerar inte med tidigare G-modeller.
Saknad ljusstyrka
I G-seriens begynnelse fanns hög ljusstyrka. G1:an kom 2000 och hade ett objektiv med tre gångers zoomomfång och ljusstyrka 2-2,5. Högsta ljusstyrkan på G9 är 2,8. Trots att Canon med åren blivit bättre på att hantera bruset och byggt in bildstabilisering är det aldrig fel med hög ljusstyrka.
Alla G-modeller fram till G6 (det finns ingen G4 eller G8) hade råformat. Efter G6:an dödförklarades G-serien. Men när saknaden efter ett mer kvalitativt och dyrare alternativ blev för stor återuppstod G-serien med G7. Trots att G7:an fick den nya snabbare Digic III-processorn tog Canon bort råformatet i den helt nykonstruerade G7:an.
Det misstaget fick både kamerarecensenter och kunder att gå i taket och därför har G9 råformat.
Med G7:an försvann också den höga ljusstyrkan. Om vi alla hjälps åt att protestera kanske vi kan få tillbaka ljustyrkan i nästa generation. Vi skulle också kunna få möjlighet att fotografera jpeg-bilder i färgrymden Adobe rgb.
Bildkvaliteten är hög och det är svårt att se att bilden är tagen med en kompaktkamera.
12 megapixel
Sensorn i G9 är på hela 12 megapixel och är med största sannolikhet tillverkad av Sony. Denna sensor finns i en rad märken och modeller på marknaden. Det är en bra sensor och Canon har lyckats få ut bra bildkvalitet.
Man kan befara att brus skulle vara ett stort problem med så mycket pixlar. För att råda bot på en del av problemet är sensorn något större än hos tidigare modeller (1/1,7 mot 1/1,8). Därför kan pixlarna göras något större än om Canon behållit den mindre sensorstorleken.
Precis som hos G7 är bruset acceptabelt upp till Iso 800. Vid Iso 1600 och 3200 är bruset mycket störande i färg. I svartvitt är det lättare att acceptera bruset, särskilt om man är van vid pressad svartvit film. I svartvitt kan till och med bruset ge en skön känsla till vissa bilder.
Personligen hade jag gärna försakat hälften av pixlarna för att få upp bildkvaliteten vid högre Iso. Tanken på hög ljusstyrka, goda hög-Iso-egenskaper och bildstabilisering skulle öppna för nya möjligheter till reportagefoto i befintligt ljus.
Att det inte är en omöjlighet visar Fujifilm som ger acceptabelt brus vid Iso 3200 med modellerna F30 och F31fd.
Slutsats
Canon G9 är en kompakt för den som vill ha det bästa. Konkurrenterna är få på den här nivån och ingen kan direkt sägas vara bättre.
För den som vill ha samma kontroll över fotograferingen med en kompaktkamera som med en systemkamera är Canon G9 ett bra val. Kameran är verkligen genomtänkt och enkel att jobba med trots alla funktioner. Det är antagligen känslan av kontroll och kvalitet som gör att man köper kameran.
Bildkvaliteten håller god klass. Visst skulle bruset kunnat vara något lägre och visst skulle optiken kunnat vara ännu skarpare. Likväl är G9 en av de bästa kompakterna på marknaden.
BETYG
Canon Powershot G9
Betygsatt i klass: Entusiast
- Bildkvalitet - 7/10
- Byggkvalitet - 9/10
- Ergonomi&logik - 9/10
- Mångsidighet - 8/10
- Valuta för pengarna - 7/10
- SNITTBETYG - 8,0
Styrkor Snabb, bra kontroll och ergonomi, råformat.
Svagheter Bruset kunde varit lägre vid högre Iso, AdobeRGB för jpeg-bilder saknas.
SÅ SATTE VI BETYGET
Bildkvalitet 7
Trots väldigt hög upplösning hålls bruset på mattan upp till ISO 800 och bildkvaliteten är överlag bra. Den höga upplösningen är ett plus, men att kameran inte klarar ISO 1600 är ett minus.
Byggkvalitet 9
Om inte objektivet kändes så ömtåligt och linsskyddet så dåligt skulle det bli en tia.
Ergonomi&logik 9
Lätt- och snabbjobbad trots många funktioner. Canon har verkligen tänkt till.
Mångsidighet 8
Råformatet höjer betyget ett snäpp. Med ljusstyrka 2,0 och bättre brus hade mångsidigheten blivit ännu bättre.
Valuta för pengarna 7
Sänkt pris jämfört med G7 ger ett högre betyg. Du får väldigt mycket för inte så hemskt mycket pengar.
- Specifikationen hittar du här
Konkurrenterna:
- Nikon P5100
- Ricoh GX100
