Den totala naturupplevelsen
Ingen skulle få för sig att kalla mig för naturfotograf. Den som sett mina bilder vet ju att jag tar grovkorniga reportagebilder och konstiga porträtt. Ändå kan jag plocka fram kilovis med lådor fyllda till brädden med naturdior.
Jag har vinkelsökare, mellanringar, polfilter, gråfilter, tre stativ, teleobjektiv, flera fotoryggsäckar, vandrarkängor och allt annat som en naturfotograf bör ha.
Min fjällryggsäck är faktiskt utsliten och måste akut in på lagning.
Jag kan med fog hävda att jag är en naturmänniska, men är jag en naturfotograf?
Jag har inte gått i skogen utan kamera på 20 år. Är inte det bevis nog?
Nej. Jag tar nämligen inte naturbilder för bildernas skull utan för att det är så himla avkopplande och för att bevara naturupplevelsen.
Under min korta sommarsemester befann jag mig en hel del i Skåne. Jag kunde inte låta bli att besöka den strand på Österlen där jag tillbringat alla somrar under mer än två decennier.
När solen gick ned infann sig en massiv och total naturupplevelse som faktiskt gjorde mig rörd.
En bit ut i det stilla havsvattnet låg en båt förtöjd. Trots att ljuset nästan försvunnit försvunnit tog jag en bild.
Utan en lång förklaring som den här skulle jag aldrig publicera bilden. Den har klara tekniska brister och antagligen ger den inte andra samma intensiva känsla som den ger mig. Jag var ju där och har dessutom ett nostalgiskt förhållande till platsen.
Men den dag då jag tycker mig kunna förmedla det jag upplever så ska jag visa mina naturbilder. Och då ska jag också kalla mig naturfotograf.
Ledare nr 8/2007
Magnus Fröderberg,
Chefredaktör
LEDARE (som publicerats på Kamera&Bilds webbplats):
- Kan man köpa känsla (ledare från nummer 7/2007)
- Härligt härligt, men farligt farligt ( 6/2007)
- Foto är bäst i andra hand (5/2007)
- Experiment som ger lust (4/2007)
- Den nionde punkten (3/2007)
- Så modig var aldrig jag (2/2007)
- Lycka är en bild (1/2007)




