Fotonyhet

Ett försvarstal till världens dyraste bild

Andreas Gurskys bild Rhein II såldes nyligen av en stor auktionsfirma för omkring 29 miljoner kronor. Att just den bilden kunde säljas för en så svindlande hög summa retade upp en del och kommentarer som "dålig", "tråkig" och "ett hån mot oss alla andra som åtminstone försöker ta bra bilder" dök upp. Här gör Kamera & Bilds frilansare Carl Undéhn ett inlägg i debatten om Gurskys bild.

Publicerad

Foto har länge varit en accepterad konstform. Det är dock först på senare år som uttrycket har börjat få acceptans i Sverige. Men intresset har exploderat. Plötsligt talar alla om fotografi och uttrycksformen finns plötsligt representerad överallt.

Ändå går det svallvågor genom pressen, sociala medier och på forum när nyheten om Andreas Gurskys senaste försäljning kom. 29 miljoner kronor, för ett fotografi. Det kunde den tyske fotografen kamma hem efter en auktion i början av november. Många tidningar gjorde en grej av att det visserligen var en rejält stor print, men att priset per kvadratcentimeter ändå var ofantligt högt.

Men det som irriterade många fotografer var nog inte priset (vem skulle ha något emot en liknande summa för en bild man själv tagit?) utan snarare motivet. Bilden som heter "Rhein II" visar i princip just det: floden Rhen. På båda sidor grönt gräs, i mitten rinner floden fram under en grådaskig himmel. Inget mer. Inget spektakulärt ljus, inget spännande motiv och en bild som vem som helst med en mobilkamera skulle kunna ta.

Eller?

Andreas Gursky klassades redan innan denna försälning som en av vår tids största fotografer. Faktum är att han även några år tidigare sålde en print för flera miljoner. Den gången blev priset 3,3 miljoner dollar för en print av bilden “99 cent store”. Ironin i att ett foto som visar interiören av en affär med billiga erbjudanden säljs för en så astronomisk summa talar för sig själv.

Vad är då grejen med Andreas Gursky? Hans bilder visar ofta storslagna miljöer och interiörer; höghus, kontor, landskap - även rotundan på Stockholms stadsbibliotek har hamnat framför hans lins. Eller kanske snarare linser. Bilderna består oftast av mängder av sammansatt bilder som tillsammans skapar ett foto där betraktaren kan sitta länge och hitta detaljer. Fulla av information, men samtidigt närmast kliniskt rena.

Mycket av det som upprör folk handlar nog om att de närmar sig hans bilder från fel håll. För visst är han fotograf, en av de mest tongivande och viktigaste vi har i vår tid. Men att döma hans bilder och framförallt dess priser bara efter måttstocken "fotograf" blir lätt missvisande. Sätt Andreas Gursky i facket "konst" och det blir direkt mer förståeligt. För han är en konstnär och som en del av konstvärlden spelar han också efter deras regler.

Formad av "Düsseldorfskolan" där han studerade under Hasselbladspristagarna Bernd och Hilla Becher hör han till den mycket begåvade generation främst tyska fotografer som kom ur skolan på 1980-talet. Där formades de i att skapa en saklig, ren och avskalad stil - något Gursky med åren skulle förfina rejält genom att använda sig av digital manipulation. Hans bilder är alltså inte fotografier i dess sanna mening utan snarare montage. "Fotograf" är kanske inte heller den korrekta benämningen på honom. "Bildskapare" skulle nog vara mer korrekt.

Bilderna görs också i ytterst små upplagor vilket naturligtvis, enligt konstvärldens logik, drar upp priserna.

Men oavsett vilken teknik han använder har hans bilder kommit att inspirera mängder av fotografer. Vare sig det handlar om puritaner som aldrig skulle ta bort minsta lilla detalj i en bild eller andra som likt Gursky klipper och klistrar fram ett färdigt resultat - alla inspireras de av världarna han visar.

Tillbaka till bilden "Rhein II". Den må se enkel, ja rent ut sagt banal ut, men det innebär inte att det är enkel bild att ta. Att få en bild just så enkel och ren, med eller utan manipulation, är lättare sagt än gjort. Många fotografer är överens om att konsten att lyckas med en bra bild ligger i att reducera det vi ser. Genom välja ut ett motiv och komponera det i sökaren skapar vi den bild vi vill visa.

Och det är lättare sagt än gjort.

/Carl Undéhn

Carl Undéhn är fotograf och frilansjournalist med bas i Hamburg, Tyskland. I Kamera Bild har han tidigare skrivit om den amerikanske fotografen Stephen Shore, testat byggsatskameran Gakkenflex, varit på besök hos Leicas farbrik i Tyskland samt gjort ett reportage frånSwedish Photography i Berlin.