ETAPP 8 – Mer än bara fotografi

Jens motivering: Det här är grå vardag – vi tittar in i ett medelålders pars vanliga liv. Samtidigt ser man att de verkar vara på resa därför att det är ett hotellrum. Och då är det ju någon form av äventyr. Fint med detaljerna i bilden; lilltån som sticker ut, de uppätna äpplena, hotellrumsdetaljerna, sättet han ligger och tittar på sitt äppelskrutt. De är avslappnade med varandra som om de levt med varandra länge, men vi vet ingenting om deras relation – det kan vara hur som helst. Ett riktigt liv, men samtidigt öppnar bilden många kanaler – tankar om sig själv och vad man håller på med.

Jens motivering: Så rak och ren. Därmed blir detaljerna som finns lättare att se och de stör det rena. Framför allt ansiktsuttrycken och ögonen. Det finns en intimitet i bilden också, även om bilden är uppställd. En uppställning som skulle kunna finnas på riktigt och det är det som gör bilden så bra. Stundens allvar gör att det blir något lugnt över det. Allvaret blir också en kanal in till de här barnen – man kan titta hur länge som helst på ansiktena. Jag tycker om att man inte tänker fotografi utan bara kan gå in i människorna.

Jens motivering: Det jag faller för är hennes ögon som förstoras upp och blir oskarpa. De suger in en i bilden. Gillar också att den är så yxigt tillskuren. Man tänker inte på foto utan blir nyfiken på den här tjejen. Intressant att hon är nyfiken på mig samtidigt som hon är skeptisk. Avståndstagande, men kan inte låta bli att stirra på mig. Det gör att jag får samma inställning till henne –skeptisk, men kan inte sluta titta.

Jens motivering: Nästan så vacker att det inte går att välja den, men jag tror på den. Det spelar ingen roll om den är arrangerad eller inte. Trovärdigheten ligger i att hon är så avslappnad. Jag gillar ljuset och mörkret som hon sugs in i. Det finns ett spel mellan tyngd och lätthet som är väldigt vackert; hon är fjättrad eller håller sig fast medan insekten flyger fram.

Jens motivering: Bilden väcker en massa idéer om möjliga skeenden på den här platsen. Bilden balanserar väldigt nära en klyscha, men har en operfektion som gör att den ändå känns trovärdig. Jag gillar att jag sugs in i platsen. Det finns också något olycksbådande över bilden som förstärks av ljuset i mitten. Men vi vet inte vad det är för ljus.

Jens motivering: Det finns en intensitet i bilden som jag tycker om. Även oskärpan och kontrasten mellan det vita och svarta. Den stiligt klädda mannen längst fram är antingen pastorn eller gudfadern och de bakom förhåller sig till honom på något vänster. Antagligen stämmer det inte på något sätt utan fotografen har utnyttjat motivet för att berätta något. Den exkluderande formen och den raka blicken genom solglasögonen är helt avgörande.

Jens motivering: Gillar absurditeten och ödsligheten i bilden. Stora öppna ytor där blicken kan vandra. Han står där i kostym och man undrar varför han har en megafon – det finns ingen att skrika till. Det är en byggarbetsplats, men han liknar inte en byggledare eftersom han har kostym. Motsägande detaljer som är rätt så roliga.

Jens motivering: Kontrasten mellan det grå och färglösa gentemot ballongerna gör bilden, men det är någonting mer än bara det. Vi har sett det förut, men eftersom det är draget till sin spets här behålls spänningen. Jag tycker om ödsligheten och att ballongståndet är så flådigt.

Jens motivering: Tycker om rörigheten och oskärpan i bilden, att det är mycket som händer som inte har med varandra att göra. Men det viktigaste är att man direkt möter hennes genomborrande blick.

Jens motivering: Roy Andersson har inte levt förgäves kan man säga. Jag vet inte om mannen går eller står, men jag tolkar det som att han står stilla och tittar på sina fötter. Som om tiden plötsligt stannat till och han fastnat i en livsavgörande tanke. En situationen jag kan känna igen mig i.